Sommaren så här långt i bilder

Hemma i Väsby

Känner på vattnet i havet för första gången, i Höganäs

Badar i balja i mormors trädgård

Leker med mormor i Lerberget

Utsiktsplats på Kolmården

Myser med pappa i farmors och farfars pool

På lekland i Norrtälje

Den här önskar Leona sig i ettårspresent...

Förutom detta har vi hunnit med Power meet i Västerås, några dagar på stranden och en hel del slappande i Norrtälje. Sommaren så här långt har varit bättre än bra!

Helt otroligt!

Elva månader och två veckor gammal har Leona sovit sin första hela natt! Hon somnade strax innan åtta igår kväll och vaknade vid sextiden i morse, fick komma över till vår säng och sov en timme till. Hon har gnytt till flera gånger under natten, och eftersom jag är van vid att hon vaknar har jag inte sovit lika bra som henne, men det känns ändå helt fantastiskt. Lilla tjejen börjar bli stor! Hon njuter av att vara hos farmor och farfar och springa omkring i trädgården hela dagarna och få massvis med uppmärksamhet från alla i närheten. Vi stannar i Norrtälje över helgen och åker sedan hem till Väsby igen och hoppas på att de goda sömnvanorna fortsätter.

Free at last!

Äntligen har jag slutat amma! Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att sluta nattamma när Leona var 11 månader, men det ville hon inte gå med på... Eftersom hon blir så arg att hon skriker tills hon kräks har jag försökt vänta ut henne och hoppats på att hon skulle vilja sluta själv. Nu är vi i Norrtälje, där grannarna inte störs av skrikande barn, och häromnatten bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Leona blev som väntat tokförbannad, men efter två timmar somnade hon om. Andra natten var hon vaken två gånger, en timme varje gång. Tredje natten vaknade hon också två gånger, men somnade om efter ca en kvart. Även i natt var hon vaken två gånger, andra gången runt en timme, men hon var helnöjd med att bara ligga mellan A och mig och mysa. Hon kramade och pussade oss och klättrade fram och tillbaka. När hon blev ledsen en stund sjöng vi lite för henne, och sedan var det bra igen. Jag hoppas på att det bara blir bättre framöver, och att hon så småningom kan lära sig att sova mer än fyra timmar i sträck, men jag är otroligt nöjd med de framsteg hon gjort såhär långt.

Senaste tiden i punktform

Det var ett bra tag sedan det hände något här, så det är kanske dags för en uppdatering... Att det inte händer något på bloggen beror på att det händer så mycket i verkliga livet, så bloggen har inte haft hög prioritet på sista tiden. Det här är i alla fall lite av det som hänt sedan sist:

• A har gått på semester och pappaledighet, vilket innebär att jag börjar jobba om mindre än sex veckor. Har fortfarande inte börjat längta tillbaka och misstänker att jag inte kommer att göra det heller. Pratade med en person i helgen som räknat ut att om man skaffade tolv barn och snålade med föräldradagarna skulle man inte behöva jobba igen förrän det var dags för pension. Kanske något att satsa på?
• Vi har varit nere i Skåne och hälsat på min släkt i en vecka, fint väder och mycket utflykter, bland annat till Köpenhamn Zoo och Tropikariet i Helsingborg. Leona har träffat mormor, morbror x 2, mormors mor, morfar och hans fru + en väldig massa katter, vilket ledde till att hon började skrika "tatt tatt tatt" så fort hon såg en katt. Hon var i alla fall inte rädd för dem, vilket jag trodde att hon skulle vara.
• Vi har varit på Kolmården och sett ännu fler djur
• Vi har varit i Västerås på Power Meet och sett en massa bilar
• Leona har lärt sig att säga "tick-tack" (eller titatitatita) när man frågar vad klockan säger.

Mer uppdatering och bilder kommer, nu ska vi iväg och fika hos en mammakompis och hennes dotter som är en vecka äldre än Leona.

Leona går!

Knappt en månad efter att hon tagit sina första steg har nu Leona själv insett att hon kan gå! Det började häromkvällen när A och jag satt i soffan och Leona gick utmed bordet. När bordskanten tog slut fortsatte hon att gå 5-6 steg själv. Hon var helt överlycklig! Igår tränade hon på att gå både på gräsmattan och hemma i lägenheten, och det går bättre och bättre. Vi hade väl trott att hon skulle gå tidigare eftersom det har verkat vara på gång länge, men hon har låtit oss vänta tills hon kände sig säker, och det är väl bara bra det.

I eftermiddag blir det öppna förskolan med mammagruppen, och i morgon ska vi försöka ta oss iväg till mitt jobb och hälsa på och söka en semestervecka till. Jag försöker skjuta på jobbstarten så länge som möjligt...

All good things come to an end...

Oj oj oj, vad jag kommer att sakna att vara hemma med Leona. Nu har vi bara tre dagar kvar, sedan ska A ha semester, och snart är det dags för mig att börja jobba. Jag förstår inte hur jag ska klara av att vara borta från min lilla älskling hela dagarna. Jag misstänkte väl redan innan vi fick barn att det här första året skulle gå extremt fort, men det har verkligen bara flugit förbi, och nu är vår lilla lilla bebis snart en stor tjej. Det känns enormt vemodigt att den här tiden snart är slut, för den kommer ju aldrig tillbaka igen. Första tiden med första barnet. Det har varit en helt fantastisk tid och det har hänt så otroligt mycket. Jag har svårt att förstå att det finns mammor som längtar tillbaka till jobbet och vill börja jobba igen så fort som möjligt. Jag vill ju bara vara hemma med Leona och inte missa en minut av hennes utveckling! Samtidigt vill jag verkligen att A ska få vara hemma med Leona, och jag vet att de kommer att ha det hur bra som helst tillsammans i höst. Leona är överlycklig varje dag när pappa kommer hem från jobbet, och det märks att hon verkligen älskar sin pappa.

En härlig helg

Vi tillbringade helgen uppe i Gävle, dit vi var bjudna på 61-årsfest (30+30+1). Kanonväder och trevligt sällskap gjorde det hela till en härlig helg. Festen var ganska lugn, vilket känns skönt med tanke på Leona. Hon somnade vid halvelva, och stördes inte av festandet som pågick utanför sovrumsdörren. På söndagen blev jag uppvaktad på min första mors dag med sovmorgon, något som uppskattades väldigt mycket. Trots att A säkert var tröttare än jag med tanke på att han druckit öl kvällen innan, masade han sig upp halvsju på morgonen när Leona tyckte det var lagom att kliva upp. Själv fick jag som sagt ligga kvar i sängen till klockan åtta, och det var riktigt skönt. Söndagen spenderade vi på Furuvik i sommarvärme, och efter det grillade vi hemma hos A, K & T. En riktig kanonhelg med andra ord!

Rap das Armas

Om ni som jag brukar lyssna på P3 har ni säkert inte missat denna låt, som jag tyckte var hur bra som helst första gången jag hörde den. Så bra att jag nu letade rätt på den på Youtube, och eftersom jag inte kan portugisiska blev jag ju lite nyfiken på vad de sjunger om egentligen. "Armas" låter ju onekligen som någon typ av vapen, och när jag såg videon med två gangsterlika killar och en dansande tjej med alldeles för lite kläder blev jag lite misstänksam. Har fortfarande inte helt koll på texten, men tydligen handlar låten om den korrupta polisen som attackerar favelor i Brasilien. Vilket väl är helt ok att kritisera, men samtidigt gillar jag inte riktigt att knarkhandeln i favelorna försvaras. Hur som helst är jag ute på djupt vatten här eftersom jag är alldeles för oinsatt i problematiken, men jag tror inte att jag kommer att skruva upp volymen lika mycket nästa gång jag hör låten...

Riktiga brev

Idag fick jag en avi där det stod att jag hade ett stort brev från I Fagertun att hämta ut på posten. Min mormor skickar ibland "riktiga" brev till mig (inte "bara" mail alltså), och det är lika roligt att få varje gång. Tyvärr är jag inte lika bra på att skicka "riktiga" brev själv, men jag försöker bättra mig. Även om det är roligt med mail också är det ju mycket mer spännande med snigelpost. Den här gången hade hon skickat med en jättefin nalle till Leona, som hon blev förälskad i direkt. Hon satt och kramade den en bra stund innan hon slutligen somnade med nallen i famnen.

Leona med fina nallen från mormor Inger

Grrr...

Var precis nere på ICA för att handla mjölk, bakom mig i kön står en äldre man som luktar ganska mycket svett och rök. Han har en egen vagn med sina varor i, som han först ställer ett par centimeter bakom mig, och sedan kör på mig med. Tänker först att han inte gjort det med vilje och bryr mig inte så mycket om det, men sedan kör han på mig igen och säger surt "Ska du stå där eller?". Förvånat svarar jag att ja, jag väntar på att få betala, varpå han ännu mer irriterat säger "Jaha, och jag väntar på att få lägga upp mina varor." Jag vet att det finns folk som verkligen avskyr "barnvagnsmaffian", men någon sorts social kompetens får man väl ändå ha? Man kör väl inte på folk med sin vagn för att de ska flytta sig från kön? Dessutom kunde jag inte flytta mig någonstans, eftersom personen framför mig inte hade hunnit betala än. Ibland blir jag så less...

Leonas Topp 5 just nu

1. Åka hiss
2. Lyssna på musik och dansa
3. Busa med mamma och pappa
4. Klättra upp i soffan (med lite hjälp från mamma eller pappa)
5. Smaka på mammas och pappas mat

Om ni undrar varför hon tittar upp mot bokhyllan så är det för att stereon står där...

Läget för Leona

I natt drömde A att Leona kunde gå, och nere på öppna förskolan idag tog hon sina två första steg! Trodde först att jag sett fel när hon tagit ett steg, men sedan tog hon ett till. Precis som när hon började krypa var hon nog inte helt medveten om att hon gjorde det, så vi får väl se om hon vill gå mer nu eller om det kommer att dröja ett tag till. A har också efter många försök lärt henne att dricka med sugrör. Annars har hon lärt sig att klappa händer och vinka på uppmaning, och hon har fått en ny begagnad vagn, en sulky som hon sitter bättre i än den andra vagnen. Hon har börjat dansa när hon hör musik på TV eller radio, och de tre senaste nätterna har hon somnat i sin egen säng, visserligen med mig bredvid sängen, men ändå! Hon vaknar fortfarande 3-4 gånger per natt, men det har blivit mycket lugnare sedan nattlampan kom tillbaka.

Igår försökte jag vara lite kreativ och sy en badrock av ett badlakan till Leona, resultatet syns här nedanför. Förutom att vi hade rester av badlakan i hela lägenheten och att nålen i symaskinen fick bytas tre gånger tycker jag att det gick hyfsat bra, men jag tror inte att jag ska ge mig på att sy saker som är mer avancerade...

Ibland är lösningen så enkel...

Den här natten började precis som den förra med en Leona som ville äta på mig hela tiden. Till slut åt hon inte längre utan bara skrek hysteriskt och spände hela kroppen. Under tiden som jag funderar på om hon har magknip och skräckscenarier om den stackars treåringen som dog av tarmvred dyker upp i min hjärna, tar A upp Leona och går runt i lägenheten. Hon blir lugn direkt när han pratar med henne och bär på henne. Efter en stund kommer han in i sovrummet igen. "Jag tror att hon är mörkrädd" säger han, och då äntligen förstår jag varför vår lilla tjej är så ledsen vissa nätter. Vi har en nattlampa som vi har använt sedan hon var nyfödd, för att vi ska kunna se när hon vill äta på natten. På senare tid har Leona ibland lekt med lampan på dagtid, och det är inte alltid vi hittat den på kvällen. Jag har inte tyckt att det spelat någon roll, eftersom både Leona och jag hittar ganska bra i mörkret ändå, men självklart har hon vant sig vid ljuset och tycker att det är läskigt när det blir mörkt. Så medans A bar runt Leona i lägenheten letade jag reda på nattlampan, och efter en stunds tröst från både mamma och pappa var allt bra igen. Sedan sov Leona till strax innan sex i morse utan att äta mer...

9 månader!

Nu har Leona varit utanför magen lika länge som hon var inne i magen... Fast nu känns det ju som att hon alltid har funnits hos oss. Hennes 9-månadersdag firade vi i lördags med ett besök på Skansen, vilket hela familjen uppskattade. Renarna verkade vara mest intressanta, men sälarna var lite läskiga. Eftersom det var så fint väder passade vi på att lägga oss på en filt i en park en stund när vi tittat på alla djur. Det är dagar som denna som gör att man trivs med att bo så nära Stockholm. Det märks verkligen att Leona uppskattar att vara utomhus, till och med här hemma vill hon ut på balkongen hela tiden.

Efter Skansenbesöket verkar hon ha dragit på sig ännu en förkylning, hon hade lite feber igår och inatt, och det märks att hon har lite svårt att andas. Vi hoppas på att det är en lindrig förkylning som går över snabbt.

Farmor och farfar har en massa spännande tidningar

"Tittut!"

Med pappa på Skansen

Fin utsikt från Skansen

"Vakna pappa, jag vill busa!"

Sååå trött...

Efter ännu en natt med allldeles för mycket nattätande från Leonas sida och alldeles för lite sömn för mig är jag helt slut. Just nu känns det verkligen som att det är ett steg framåt och två tillbaka, både när det gäller sömnen och maten för Leona. Visserligen har vi börjat få henne att somna tidigare på kvällarna (runt halvnio i stället för tio), men i gengäld vaknar hon ett antal gånger per natt och gallskriker tills hon får sin vilja igenom och får mat. Ofta somnar hon efter att ha fått mat för att vakna igen tio minuter senare och skrika lika mycket igen, tills hon får mer mat. Det här leder förstås till att hon har börjat äta sämre på dagarna igen. Hon totalvägrar att öppna munnen eller spottar ut det hon har fått in, och just nu spelar det ingen roll om det är "riktig" mat eller efterrätter som hon i vanliga fall älskar. Självklart innebär det här att både hon och jag är grinigare än vanligt och har mindre tålamod än vi brukar ha. Förhoppningsvis är det bara en fas som snart går över...

Så här kan man också använda en lära-gå-vagn

Med tanke på hur bra mamma är på att köra bil var väl det här ganska väntat...

Efter festen

A's 30-årsfest blev väldigt lyckad. Många trevliga människor och mycket mat! Farmor kom som en räddande ängel och hjälpte till väldigt mycket både med förberedelser och under festen, så vi behövde knappt stressa alls, trots att vi skulle utfodra ca 35 personer. Det blev en helkväll för några, Leona och jag tackade för oss vid halvelva, och sen var det godnatt. Skönt att vi hade festen i en lokal precis bredvid vårt hus så att vi bara kunde gå och lägga Leona när hon började bli trött. A fick många fina presenter, en hel del av dem var upplevelser som jag hoppas att även jag får ta del av! Så i sommar blir det RIB-båtstur, luftballong, Kolmården, amerikansk brunch i Stockholm och chokladprovning. Vet inte riktigt hur vi ska hinna med allt!

När det gäller Leona var vi på ny invägning igår. Jag har provat att sluta amma helt på dagtid, och det har gett resultat! Leona äter mycket bättre och hade gått upp 400 gram på två veckor, vilket kan jämföras med att hon gick upp 20 gram på en månad tidigare... Hon har också fått en Lära-gå-vagn från Micki, som hon är helt galen i. Det är jätteroligt att springa runt i lägenheten med den! Tyvärr har vi ju inte så stora ytor, så hon kommer inte så långt. Vi får ta med vagnen till Norrtälje i helgen, så att hon kan springa av sig lite!

Fikapaus

Tar en paus i förberedelserna inför helgens 30-årsfirande och bloggar lite. Först: ett stort grattis till Sara, Per och Liam som fått en ny familjemedlem! Även om Leona fortfarande är liten kan jag sakna den där allra första tiden, när allt är helt nytt och man befinner sig i amningsträsket dygnet runt...

Själva tampas vi med en liten tjej med stort humör, som blir grymt förbannad när hon inte får som hon vill. Samtidigt är hon oftare på mycket bättre humör än tidigare, och är nöjd för det mesta. Efter att Leona bara gått upp 20 gram på en månad tog jag mig i kragen för ett par veckor sedan och slutade amma på dagtid. Sedan dess har hon faktiskt ätit betydligt bättre, även om hon fortfarande inte är något matvrak. Idag fick hon prova på att äta pannkaka själv, och det var jätteroligt. Sedan fick jag städa hela lägenheten, eftersom det var någon som gömt bitar av pannkakan i byxorna. Vår lilla tjej börjar också visa tydligt att hon förstår att pappa försvinner på morgonen, och igår blev hon jätteledsen när han sa hejdå. Det går dock snabbt över igen, men hon är överlycklig när han kommer hem på kvällen.

Nu ska jag fortsätta fixa inför festen i morgon, trevlig helg!

Lista

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? Resa utomlands i påsk?
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?Välkommen till Norge.
3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? Hej! Vi kom precis hem från öf och centrum gud vad korten på freja blev bra!
4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?Oh, har korten redan kommit, vad kul, blev Leona bra på korten då?
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?Hej! Jag hörde inte att du hade ringt hade mobilen på ljudlös.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon? Tack vad snällt.
7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du träffade honom?Ja, ha det så kul.
8. Vad vill du höra mest av allt? Hej! Kan tyvärr inte söndag.
9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv?Hej tjejer!
10. Vad var dina allra första ord?Ja jag skyller allt på bollarna hon sög på på öf i måndags :-S

Fjällsemester

Vi har haft en underbar vecka i Trysil tillsammans med större delen av A's familj. Mycket skidåkning och härligt väder. Det enda tråkiga var att Leona var sjuk hela veckan, hon hade 39-40 graders feber i sex dagar. Trots detta var hon väldigt pigg och för det mesta glad, när febern gick ner litegrann. Vi hade en mardrömsnatt när hon var helt hysterisk och i det närmaste okontaktbar, trots att hon just då inte hade någon feber. Då var det verkligen skönt att ha A's föräldrar hos oss, man känner sig ganska maktlös när man inte kan trösta sitt barn. Det var riktigt läskigt att se henne, blicken var helt borta och hon såg ut som att hon inte kände igen oss. Nu är hon i alla fall frisk igen, och jag hoppas att hon får vara det ett bra tag framöver. Konstigt nog har hon under fjällveckan ätit bättre än hon någonsin gjort tidigare, men jag misstänker att det beror på att hon var så trött på nätterna att hon inte orkade vakna ordentligt och äta lika många gånger då. I natt var vi i alla fall tillbaka på fyra matningar under natten igen... Jag borde väl inte ge henne mat så ofta på natten, men hon blir verkligen tokförbannad om hon inte får det, så vi kämpar väl på ett tag till. Grannarna uppskattar nog inte en bebis som skriker hela nätterna.

Nostalgi

När jag var liten hade jag ett stort antal Pixi-böcker. De säljs ju fortfarande, men numera är det andra, nya små böcker som man inte känner igen. Därför blev jag jätteglad när jag hittade "Varför gråter Lotta?" nere på Coop, så den var jag ju tvungen att köpa till Leona. Misstänker att hon till slut kommer att ha lika många Pixi-böcker som jag hade som liten... Min favorit var annars "Androkles och Lejonet", så vi får väl se om jag hittar den någonstans. En hemsida med en sammanställning över alla Pixiböcker hittade jag i alla fall här, så nu ska jag göra en liten nostalgitripp...

En annan av de Pixiböcker jag hade

Isolering

Lagom till att Leona blivit frisk från sin förkylning åkte hon i natt på magsjuka och spydde ner hela hallen, stackarn. Det positiva är att det verkar ha varit en mild variant, för sedan vaknade hon klockan sex i morse och var hur pigg som helst. Mamma och pappa var inte riktigt lika pigga efter att ha skurat golv, tröstat Leona och tvättat pyjamas mitt i natten... Men, huvudsaken är att Leona verkar må bra igen. Tyvärr får vi väl leva i karantän ett par dagar till nu, jag hade annars sett fram emot ett besök på Öppna Förskolan i eftermiddag för att få träffa lite folk. Nu tar Leona en liten förmiddagssovstund, så det ska jag också försöka göra innan det är dags för en tur ner till tvättstugan!

Separationsångest och utveckling

Leona har varit väldigt mammig och pappig de senaste dagarna. Hon vill inte vara på golvet och leka några längre stunder, bara om vi är med. Hon måste ha full koll på var vi är hela tiden, annars blir hon jätteledsen. Vår lilla tjej börjar bli stor! Även om det kan tyckas vara jobbigt och omständligt att bära och bära hela tiden, är det SÅ mysigt när hon sträcker ut armarna och klamrar sig fast i mig, eller när hon kan sitta hos mig och bara mysa (även om de stunderna är väääldigt korta). Hon har också börjat uppskatta mer när vi läser för henne, och hon kan titta i böckerna och skratta. Motoriskt går utvecklingen också framåt, hon kan stå själv korta stunder och kommer nog att ta sina första steg snart. Hon har börjat vinka lite smått, även om hon inte har full koll på det än. När hon sitter i vagnen sträcker hon ofta ut armarna efter saker som finns i närheten eller lite längre bort. Nu har hon också börjat säga "ämmä" hela tiden, och jag försöker vinkla det till att det ska betyda mamma...

Matovanor

Äntligen verkar det som att Leonas förkylning börjar ge med sig litegrann. Hon är fortfarande jättesnorig, men har idag varit på toppenhumör! Vi var och hälsade på på mitt jobb, och hon charmade alla och var inte särskilt blyg alls idag.

Vi var nere och gjorde en extra vägning förra veckan, och det var som jag misstänkte, att ökad aktivitet i samband med ett ointresse för mat har inneburit att Leona inte riktigt följer sin viktkurva längre. BVC-sköterskan verkade inte orolig, men hon tyckte att jag skulle sluta ge Leona mat på natten, för att hon då skulle äta mer på dagen. Rent instinktivt tycker jag inte att det känns som någon bra idé, eftersom problemet egentligen inte är en dålig aptit. Om Leona själv skulle få välja skulle hon nog fortsätta ammas ett bra tag till. Hon äter hur bra som helst när hon äter på mig, problemet är ju att hon knappt vill äta något annat. Lite morotspuré och gröt är det som går ner, och lite välling ibland. Ofta vill hon inte alls ha trots att hon bevisligen är hungrig eftersom hon slukar bröstmjölken direkt efter att hon ratat maten. Som med mycket annat antar jag att det tar lite tid för henne att vänja sig, men det känns lite frustrerande när "alla andra" barn verkar vräka i sig mat och tycker att det är jättegott och spännande. Jag vet att det inte är så egentligen, och att många barn inte tycker att det är så roligt med mat, men det hade varit ganska skönt att inte behöva fundera på om Leona får i sig tillräckligt, och hur det ska bli om jag inte kan amma längre.

Vilken dag!

Igår var en sån där dag som man helst skulle vilja hoppa över helt och hållet...

- Leona hade 39 graders feber och var allmänt hängig, pappa har smittat henne med förkylning
- Jag hade migrän som blev värre och värre under dagen
- A åkte till Bromma efter jobbet för att köpa en takbox, och på vägen dit började motorlampan i bilen lysa. Han tog sig hem, men nu måste bilen in på verkstad så att vi kan få tillbaka den innan vi åker till Trysil om några veckor.

Idag mår i alla fall jag lite bättre, och Leona har ingen feber längre, men är fortfarande superförkyld. Det har snöat konstant i över ett dygn, men vi måste väl försöka ta oss ut en liten stund i alla fall, så att vi får lite frisk luft efter att ha spenderat större delen av gårdagen i sängen.

Mammas lilla hjälpreda

Städar i sin bokhylla...

Viker tvätt...

Sorterar filmer i DVD-hyllan.

Klippning, fika & babykväll

Jag har ett bra tag varit i desperat behov av en klippning, eftersom mitt hår börjat se ut mer som svinto och mindre som en frisyr ju mer slitet det har blivit. Har dragit mig för det in i det längsta, eftersom man aldrig riktigt vet vilket humör Leona är på och vad hon tycker om att sitta still i vagnen så länge. Idag tog jag i alla fall mod till mig och gick till frisören, och Leona var hur nöjd som helst. Hon satt och tuggade på sin tygkanin från Brio hela tiden och tittade med stora ögon på mammas förändring. Skönt att bli av med ett antal slitna centimeter!

Igår hade vi fika hemma hos oss med tre andra mammor och barn i samma ålder som Leona. Leona och en av killarna kröp omkring och jagade varandra i lägenheten, riktigt roligt att se! Leona passade även på att visa upp sin bokhylla och allt som finns i den, till kompisarnas förtjusning. Leksaker över hela golvet hade vi sedan, men trevligt var det!

På kvällen var det babyöppet på Barnens Hus, så vi passade på att köpa en ny bilbarnstol. Svinigt dyrt är det, så man får passa på när man kan spara lite pengar! Tusen kronor billigare var den, ett riktigt kap...

Lista

Hur lätt tror ni att det här är när man har ett namn som börjar på C? Har i alla fall sett listan på två vänners bloggar, så det är väl bara att försöka... Alla svar måste börja med begynnelsebokstaven i ens eget namn.

1. Vad heter du?: Charlott
2. Ett ord på fyra bokstäver: Chip
3. Flicknamn: Caroline
4. Pojknamn: Carl
5. Yrke: Cykelreparatör
6. Färg: Cerise
7. Klädesplagg: Chinos
8. Mat: Chili con carne
9. Sak i badrummet: Cleanser från apoteket
10. Plats/stad: Chula Vista (Söder om San Diego, Californien)
11. En orsak att vara sen: Champagnefrukost
12. Något man skriker: Coolt! ...eller?
13. Film: (a) Clockwork orange
14. Något man dricker: Cosmopolitan
15. Band: Cranberries
16. Djur: Cikada
17. Gatunamn: Church Street ;)
18. Bil: Charger (Dodge)
19. Sång: Come together
20. Aktivitet med mer än en deltagare: Curling

Underbara, älskade lilla unge...

...eller som A sa när han pratade med Leona häromdagen: "Leona, du är ju ingen bebis längre, du är ju en...liten varelse!"
Och det har han ju helt rätt i, det är precis så det är. Hennes vilja syns ju mycket mer nu när hon kan ta sig dit hon vill.
Den här filmen är helt fantastisk, ni måste se den! Bildkvaliteten är fruktansvärd men innehållet är hur bra som helst!

Bildutmaning från Sara

Så här lyder instruktionerna:

• Gå till din fotomapp
• Öppna den 6:e mappen
• Ta den 6:e bilden
• Publicera bilden på din blogg och skriv något om den
• Utmana 6 andra att göra detsamma och länka till dem

Nyår i Idre 2008. A håller på att sätta ner Leona i hennes barnstol. Förrätten är uppdukad på bordet, Kung-ölen är upphälld i glaset... I bakgrunden Claire.

Utvecklingsfas

Misstänker starkt att Leona är inne i en utvecklingsfas just nu. Hon sover kasst på nätterna, vägrar äta annat än på mig och är allmänt frustrerad (eller gnällig som A säger). Idag kröp hon ordentligt för första gången, så det är väl mycket som händer just nu. En nackdel med att hon bara vill äta på mig är ju att hon har tänder, och igår bet hon mig riktigt rejält. Inte skönt! Igår ställde hon sig upp själv i spjälsängen för första gången, och hon har börjat med att försöka ställa sig upp mot bokhyllor, stolar och bord. Eftersom hon inte har någon balans än gäller det att ha koll HELA tiden. Leona är ju inte den som är nöjd med att bara sitta still och leka, allt ska utforskas. Samtidigt som det kan ta lite på krafterna ibland är jag väldigt glad att vi har en dotter som är nyfiken och intresserad av allt. Ibland jämför jag henne med en kompis dotter, som är en månad äldre. Hon ligger på rygg och leker och är helnöjd med det. Visar inga tecken på att vilja förflytta sig eller sätta sig upp. Det är fantastiskt vilken skillnad man kan se redan när de är så små, men även om det skulle vara skönt med en nöjdare bebis som inte måste underhållas hela tiden skulle jag inte vilja ändra något på Leona. Jag tror att hennes nyfikenhet, vilja och envishet är något bra, som hon kommer att ha nytta av i livet.

Mmm... soppa!

Blev så sugen på potatis- och purjolökssoppa igår, surfade runt lite och letade bra recept, och till slut blev det ett litet "ihopplock" av några olika. Supergott och enkelt var det i alla fall! Här kommer receptet om någon annan blir sugen:

4 potatisar
1 purjolök
5 dl vatten
2 tsk körvel
2 tsk rosmarin
2 tsk dragon
1 grönsaksbuljongtärning
3 dl creme fraiche
3 dl mjölk

Skala & skär potatis i bitar, hacka purjolök. Koka i vattnet i 15 minuter tillsammans med buljong och kryddor. Vispa soppan lagom slät, tillsätt creme fraiche och mjölk och koka upp. Klart!

På egen hand

Igår fick A och jag för första gången klara oss utan Leona i nästan fyra timmar. Farmor, farfar och två farbröder var barnvakter när vi gick en barnolycksfallskurs på kvällen. Eftersom farmor och farfar har erfarenhet av fyra egna barn var jag ganska lugn, och vi hade tränat hela förra veckan på att bara äta gröt på kvällen och inte amma förrän klockan tio. Jag lyckades till och med låta bli att ringa när vi hade paus i kursen... Inga skrik hördes när vi kom in i trapphuset efter kursen, och när vi kom in i lägenheten möttes vi av en glad Leona som åkte pulka på golvet. Det hade gått hur bra som helst, hon var ledsen en stund, men då satte farfar henne i pulkan, så blev det bra igen. Nästa måndag är det dags igen, och jag hoppas att det går lika bra då...

För övrigt köpte jag ett par nya pjäxor i helgen, så nu hoppas jag kunna åka skidor utan att stoppa blodtillförseln i benen när vi åker till Trysil i vår.

Leona åker pulka utomhus...

Leona 6 månader!

Leona gungar för första gången - jätteroligt!

Idag blir Leona 6 månader. Ett helt halvår har vi haft vår underbara lilla älskling. Det är helt otroligt hur fort tiden går, och ändå känns det som att hon alltid funnits här hos oss. Vi märker mer och mer av hennes personlighet, och det är så roligt att upptäcka nya sidor hos henne. Hon är fruktansvärt envis och målmedveten, om hon vill leka med något och inte får det blir hon riktigt förbannad. En liten drama-queen! Målmedvetenheten gör också att hon nu har lärt sig att sätta sig upp själv, och hon tar sig framåt, även om det inte handlar om någon regelrätt krypning än. Att hon inte kan krypa så bra än gör henne också väldigt frustrerad, hon kämpar och kämpar och blir jättearg när det inte går. Nu låter det kanske som att hon är arg jämt, men det är hon naturligtvis inte. När hon är på rätt humör älskar hon att busa, och hennes skratt är helt underbart (precis som alla andra barns). Hon kan bli väldigt exalterad och har hur mycket energi som helst ibland. Vägrar fortfarande att sova tidigt på kvällarna, men sover i gengäld oftast till åtta på morgonen, med ett par matningar under natten.





För er som inte sett henne på ett tag lägger jag in en liten film...

Myshelg

I helgen har vi bott på herrgård utanför Uppsala och haft det väldigt mysigt. Under middagen på en Kinarestaurang i Uppsala i lördags sprang vi på en gammal klasskompis till mig som bodde i Oslo, och bara var här över helgen, vad är oddsen för det? Att vi över huvud taget skulle vara i samma stad, på samma restaurang och vid samma tidpunkt tyckte jag var ett lite märkligt sammanträffande...

I alla fall upptäckte A när Leona som vanligt tuggade på hans fingrar på restaurangen att hon börjar få tänder! Och då kommer det naturligtvis inte en i taget, utan hon har början till fyra på en gång... A gjorde dessutom misstaget att ge henne pyttelite glass, och det var ju inte så bra, hon blev helt galen och ville ha mer. Så nu ska vi försöka få henne att glömma att det finns något som heter glass.

Lördagkvällen spenderade vi i herrgården med ett parti Othello, A med en öl och jag med en alkoholfri drink. På söndagen avnjöt vi en frukostbuffé som var helt underbar. Jag hävdar fortfarande att frukosten är det bästa med att bo på hotell. Jag fick i mig mackor, juice, ägg, fil, frukt och pannkakor, men sedan var det stopp. Det gäller ju att passa på när man väl bor på hotell, det blir ju inte så ofta. Söndagen avslutades som vanligt här hemma med babysim, och den här veckan var Leona på bra humör och fick dyka. Spännande att se hennes reaktion på att hamna under vattnet, det var faktiskt inga problem.

Idag blir det besök på en eventuell kandidat till förskola för Leona, och i eftermiddag blir det sångstund på öppna förskolan. Jag skulle kunna ha det så här alltid, känner inte alls för att börja jobba i augusti...

Nya bilder

Myser med mamma

Lånar Liams Lille Skutt

Käkar fötter

Innebandybruden

På bushumör

Jul, nyår och Leonas utveckling

Dags för en uppdatering efter jul och nyår...

Julen spenderade vi i Norrtälje tillsammans med A's familj. Massor av god mat och fina julklappar. Leona lärde sig att rulla från mage till rygg ordentligt och spenderade dagen innan julafton med att rulla ett antal varv på en madrass på golvet. På julafton var jag och Lotta (A's mamma) traditionsenligt på julaftonsgympa, och A och farfar Kent gick på promenad med Leona. Jag kom fram till att Leona faktiskt klarar sig utan mamma i 1½ timme, åtmistone när hon sover. Jag hade nog gärna ringt A ett par gånger för att kolla hur det gick, men jag tvingade mig själv att låta bli. Jag vet ju att han är minst lika bra som jag på att ta hand om henne, så det enda jag var orolig för var att hon skulle vakna och vara hungrig. A är ju inte så bra på att amma...

Över nyår åkte vi till Idre, några vänner har en stuga där, och vi fick hyra en stor stuga i samma område till ett bra pris. A åkte skidor både på längden och utför, och jag och Anna gick på barnvagnspromenader med Leona och Teo.

Sedan sist har Leona lärt sig sitta ganska bra, hon äter gröt och lite olika smakportioner och verkar tycka att det är ganska gott. Hon försöker krypa och tar sig faktiskt framåt, men blir lätt frustrerad över att det inte går så fort som hon vill. Igår började vi på babysim, och det var jättemysigt. Hon gillade att ligga på mage i vattnet, men det var ingen höjdare att flyta på rygg. Idag har vi varit på "Rim- och ramsstund" på biblioteket, och det var också trevligt. Annars är hon fortfarande en nattuggla, och vägrar sova innan A och jag går och lägger oss, så det slutar oftast med att hon får sova i vår säng. Fördelen är att hon sällan vaknar innan halv nio på morgonen, så vi får i alla fall sovmorgon för det mesta. Efter sin hungerperiod i december har det nu lugnat ner sig, och hon äter 2-3 gånger per natt. Att tillväxten har lugnat ner sig fick vi också bekräftelse på när vi var på BVC sist, den här gången hade hon inte växt något alls på längden och bara gått upp 200 gram, så nu ligger hon rätt på sin kurva igen.

Hungrig bebis

Nu har vi fått en förklaring till varför vi haft en bebis som ätit en gång i timmen på natten de senaste veckorna. Var på BVC igår för vägning och mätning, och ännu en gång var BVC-sköterskan tvungen att mäta två gånger för att se att det verkligen var rätt. Vår lilla älskling har blivit 3½ cm längre på mindre än tre veckor... När det gäller vikten och huvudmåttet följer hon fortfarande sin kurva perfekt, men på längden ligger hon nu långt över sin kurva. Inte konstigt att man behöver mycket mat när man växer så...

Vi har också börjat lite med smakportioner, med varierat resultat. Precis som sin mor så verkar Leona ha hittat en favorit i majs, men hemgjord potatispuré och morotspuré är ingen höjdare...

Min bekännelse

Nu när jag själv har barn har jag börjat rannsaka mig själv för att vara beredd när Leona börjar med en massa hyss... Detta är vad jag kommer ihåg att jag gjort, finns säkert mycket mer...

• Hällde slime i håret på mamma när jag tyckte att det var dags att vakna (skäms fortfarande över det)
• Klippte mitt eget hår, eftersom mina dockor frös och behövde täcke. Var väldigt noga med att lyfta på det översta håret och klippa det som var under för att det inte skulle synas. Det hjälpte inte...
• Ringde Heta Linjen i sjuårsåldern tillsammans med min bästa kompis, och låtsades att vi var typ 25 år och jättesnygga... tror inte att någon trodde oss...
• Busringde en massa människor med samma kompis och sjöng "Ja må hon leva" och avslutade med "Grattis farmor!!!". Ett nummer som vi ringde tillhörde en stackars ung kille som när vi sjungit färdigt stammade fram att "Ehhh, ni har nog ringt fel..."

Känns som att detta kommer att straffa sig när Leona blir större...

Jag & min partner-lista

Vad heter ni? Charlott & Andreas
Hur träffades ni? På en kräftskiva, ingen av oss åt kräftor
Hur länge har ni varit tillsammans? 6 år och tre månader
Är ni förlovade? Nej
Bor ni ihop? Ja
Har ni barn? Ja
Har båda körkort? Ja
Kommer du ihåg er första kyss? Ja, eller jag tror det i alla fall...
Vem sa "Jag älskar dig" först? A
Vem är äldst? Jag
Vilka stjärntecken är ni? Jag är skytt och A är Vädur
Vem fyller först på året? A
Vem är längst? A
Vem sjunger bäst? Jag, tror jag...
Håller ni i handen på stan? Ja, fast det är lite svårt med vagnen
Kände ni varann innan ni blev ihop? Räknas det om man träffades fem dagar innan man blev ihop?
Vad har ni gemensamt? Musiksmaken framför allt, oftast lika åsikter om det mesta
Blev du kär i första ögonkastet? Ja, första gången det hänt!
Har ni någon speciell låt? Inte direkt, mer speciella artister...
Har ni några "frikort"? Nej, förstår inte meningen med det, vi är väl tillsammans med varandra för att vi tycker om varandra, eller?
Har ni stora framtidsplaner? Min plan är i alla fall att försöka leva lyckligt tillsammans och resa mycket, förhoppningsvis utöka familjen lite till så småningom.
Har ni gråtit i varandras armar? Ja
Har ni varit utomlands tillsammans? Ja, Grekland 3 gånger, USA, Danmark ett par gånger... Åland 2 gånger...
Vilket är ert bästa minne? USA-resan tror jag
Vem lagar bäst mat? Det blir bäst när vi lagar maten tillsammans
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Försöker få Leona att somna
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? Nästan alltid
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Typ ett par kilometer
Blir du lätt svartsjuk? Nej
Ringer eller SMS:ar ni mest? Ringer
Brukar nån av er prata i sömnen? Ja, oftast är det A, men jag gör nog också det ibland...

Kalas!

I lördags hade vi 30-årskalas och namngivningsfest för Leona. Det blev lagom mycket folk och väldigt trevligt! Leona tyckte väl att det var lite väl mycket nya människor, och blev smått hysterisk så fort någon tittade på henne. Samtidigt var hon nyfiken och skulle titta på allt och alla, men när någon pratade med henne var det kört... Under namngivningsceremonin var hon i alla fall helt lugn, så det var bra. Både Leona och jag fick väldigt bra presenter, bland mina favoriter var ett halsband med Leonas namn, en luftballongfärd (hur ska jag våga det?) och en råsaftcentrifug.

Eftersom det blev mycket kakor över bjöd vi grannarna på fika igår. Alltid trevligt med grannar som har koll på allt som händer i huset... Bland annat fick vi reda på att vår lägenhet varit både knarkarkvart och hem åt Niklas Wikegård (inte samtidigt alltså).

Pappa fixade tårtan..

Leona och farfar

Leona busar med farbror Alex

Försäkringskassan

Jag har aldrig tidigare haft problem med ersättning från försäkringskassan, trots att jag hört många i min omgivning som klagat... Både jag och A har fått våra ersättningar i tid, och rätt har det varit också. Idag fick jag dock mitt utbetalningsbesked för november. Ersättning för 21-29/10. Jaha, och sen då....? Ringde till försäkringskassan (som vanligt var det lååång kö, men nu har de börjat med att ringa upp en när det är ens tur, smidigt!), och de förklarar att jag inte får föräldrapenning eftersom jag är sjukskriven... Jag sjukskrev mig en dag, den 30/10, för att jag skulle opereras, och A skulle ta hand om Leona under tiden, och var alltså tvungen att ta föräldraledigt den dagen. När jag ringde och sjukskrev mig förklarade jag väldigt tydligt att det BARA gällde den dagen, men det gick tydligen inte in hos handläggaren. Frågade hur lång tid det skulle ta innan jag fick mina pengar, och nu skulle en annan handläggare titta på ärendet, så förhoppningsvis skulle jag få mina pengar nästa vecka. Perfekt planering med alla räkningar som ska betalas och namngivningsfest nästa helg... Som tur är har jag fått pengar av min pappa som en för tidig födelsedagspresent och present till Leona, så jag får väl leva på dem tills mina pengar kommer...

träningsinspiration

Om ni som jag har lite svårt med motivation till träningen kan ni ju alltid låta er inspireras av detta. Jag älskar galenskaparna!

http://www.youtube.com/watch?v=GIFJHYUrcfE&NR=1

Lista

Fick en lista från Sara som var lite rolig. Om du vill vara med svarar du i kommentaren och lägger in listan på din egen blogg!

1. Vem är du?
2. Är vi kompisar?
3. Hur och när träffades vi?
4. Tycker du om mej?
5. Skulle du kunna krama mig?
6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just det.
7. Beskriv mig med ett enda ord!
8. Vad var ditt första intryck av mig?
9. Är du fortfarande av samma åsikt?
10. Vad påminner dig om mig?
11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
12. Hur bra känner du mig?
13. När sågs vi senast?
14. Tänker du sätta den här listan i din egen blogg för att få veta vad jag tycker om dig?

Bilder

Pratade precis med pappa som efterlyste nya bilder på bloggen - här kommer några!

Vår glada tjej

Leona tränar nacken

Leona och pappa på dop

Leona inför Neonas dop

Jag - en patetisk bloggare?

Läste en insändare i DN häromdagen av en kvinna som förfasade sig över alla människor som bloggar. Det var egoistiskt och pinsamt att fläka ut sitt privatliv, och vem skulle egentligen vara intresserad av att läsa om det? Dessutom var hon övertygad om att alla som bloggar kommer att ångra att de skrivit om sina liv på internet, där det kan läsas av alla.

Personligen kan jag säga att jag är inte intresserad av att så många som möjligt ska läsa mina inlägg, jag skriver för min egen skull, och för mina släktingar och vänner som bor långt bort, som jag kanske inte har kontakt med så ofta. Jag skriver för att jag tycker om att skriva, och om någon är intresserad av att läsa om vad som händer i mitt liv är det självklart roligt, men det är inte mitt huvudsakliga mål med bloggandet. Och så hoppas och tror jag att det är för de flesta som fläker ut sina privatliv i bloggar på internet...

Lägesrapport

Tiden går så fort. Leona har hunnit bli tre månader, och det känns som att det händer något nytt varje dag. Häromdagen vände hon sig för första gången från rygg till mage! Sedan dess är det jätteroligt att vända på sig när man ligger i babygymmet, det är väl lagom hårt underlag... Igår vaccinerades hon, och då var det synd om henne. Efter vaccinationen sov hon över fem timmar, sedan var hon vaken en knapp timme och somnade igen. Efter tre timmar fick jag ge henne mat medans hon sov, innan vi skulle gå och lägga oss, och sedan fick jag ta upp henne efter sex timmar igen för att ge henne mat medans hon sov. Dålig aptit, illamående, och dessutom feber har hon fått efter vaccinationen. Hon börjar bli sig själv igen nu, och har skrattat flera gånger idag.

Ikväll åker vi till Östersund för att träffa vänner och vara med på Neonas dop, det ska bli riktigt roligt!

Min operation gick bra, men efteråt har det varit lite komplikationer, så jag fick åka tillbaka till sjukhuset igår. Nu hoppas jag att det ska bli bättre, har fått en ny tid på tisdag, men jag hoppas på att vara bra tills dess så att jag kan avboka den.

Trevlig helg!

Hemma igen

Efter en vecka i Skåne är vi tillbaka i Väsby igen. Leona har haft en händelserik vecka och sett många nya ansikten. Vi har haft det väldigt bra, men saknat pappa. När vi kom hem fick vi båda presenter av pappa, se bilder här nedanför!

Idag har Leona varit på öppna förskolan för första gången, och det var jätteroligt att se andra barn och vara med på sångstunden. Det märks att hon blir mer och mer medveten om sin omgivning, hon vet vad hon vill och visar både när hon är nöjd och när hon är missnöjd.

På torsdag ska jag opereras för mina cellförändringar, det känns lite läskigt, men samtidigt skönt att få det gjort.

Leona vägrar sova i sin vagn på morgonen och tar över mammas säng...

Försök till familjebild: Leona kräks på mormor Inger precis när morbror Peter tar bilden...

Nu gick det bättre. Fyra generationer samlade!

Leonas present från pappa; en Spöket Laban-mössa!

Mammas present från pappa; fina muggar!

Jag är beroende...

...av Leonas skratt. Ni som har barn vet hur det är när de börjar skratta på riktigt och man kan göra saker som man ser att de tycker är jätteroliga. Leona skrattar just nu mest när man hoppar med henne framför spegeln, särskilt roligt är det när pappa hoppar med. Annars verkar hon vara inne i en utvecklingsfas, för när hon är vaken vill hon vara med hela tiden, man får inte lägga henne ner, måste bära hela tiden, och gärna sjunga för henne. Det duger inte heller att sitta med henne i famnen, utan man måste vara uppe och gå hela tiden. Det känns som att Leona och jag kommer att få en spännande resa ner till Skåne med tåget i morgon... Men man får se det från den ljusa sidan, jag får både konditionsträning och styrketräning. Babybjörnen är ovärderlig just nu, så att man har händerna fria. Som sagt åker vi ner till Skåne i morgon och stannar i en vecka. Leona ska få träffa den del av familjen som hon inte har träffat förut, och det ska bli spännande att se hur hon reagerar, nu när hon börjar bli mer medveten om sin omgivning.

Konstiga människor

När man läser det här blir man ju bara förbannad. Ärligt talat, tjejen tycker inte att hon gjorde något fel när hon sträckte sig ner mellan passagerarsätet och passagerardörren i 80 km i timmen för att nå sin handväska som fallit ner. Hon tycker att det var hemskt att hon fick 2000 kronor i böter. Det var ju inte så mycket trafik och bra sikt... Jag tycker att det var en ganska mild påföljd. Nu är jag visserligen ganska kort, men om jag skulle göra samma sak skulle jag inte kunna se vägen samtidigt. Och det kan man ju tycka att det är en ganska väsentlig del i att köra bil. Det tråkiga med det här är ju att hon inte inser sitt misstag och skäms, utan går ut i kvällspressen och säger om böterna att "– Det är absurt. Jag skulle ha sagt att jag väjde för ett rådjur i stället." Konstigt att det sker bilolyckor.

Min mormor

Jag hade tänkt åka ner till Skåne den här veckan och bo hos mormor, men nu har hon blivit så dålig så att vi avvaktar tills nästa vecka för att se om hon mår bättre. Jag vill så gärna att hon ska få träffa Leona, och jag vet att mormor själv längtar efter att få träffa sitt barnbarnsbarn. Under min uppväxt har hon betytt enormt mycket för mig, vi har skrivit manus och satt upp teaterföreställningar (med morfar och mamma som publik...), jag har fått dreja och väva hos henne, och hon har ständigt något nytt kreativt projekt på gång. Hon är fantastisk med barn, kan jag säga av egen erfarenhet. Hon skaffade dator långt innan någon annan i min omgivning hade det, och har hållit i datorkurser för seniorer. Min mormor är en sådan person som alltid har hundra järn i elden, hon är en riktig konstnär och alltid kunskapstörstande. Hon är väldigt social och har fortfarande vänner kvar sedan hon gick i småskolan, som det hette på den tiden. Det senaste projektet är en kurs i latin, som jag hoppas att hon kommer att orka gå. Förhoppningsvis mår hon bättre nästa vecka, så att vi kan åka ner och träffa henne.

Lilla charmtrollet

Leona växer så det knakar... Var på tvåmånaderskontroll idag, och sköterskan var tvungen att mäta två gånger, för hon trodde att hon mätt fel, trodde inte att man kunde växa så mycket på en månad... Idag var det läkarbesök också, och det var inte alls roligt att ligga helt naken med en gubbe som petade överallt på en... Desto roligare var det att ligga i sängen och "prata" med mamma igår, se bara på bilderna... :) I helgen var vi uppe i Gävle och hälsade på gamla vänner, bland andra A & K och deras son Teo, som nu, fyra månader gammal, är lika stor som Leona var när hon föddes. Jag tyckte förstås att Leona var mycket större när hon föddes, för man kan ju inte växa så mycket på två månader... Eller?

Leona och pappa somnar i soffan efter en tuff dag på jobbet

Leona tränar

A hittade ett begagnat babygym på blocket, och i lördags tog vi en långpromenad till Rotebro och köpte det. Det blev riktigt uppskattat! Leona har legat och tittat på sig själv i spegeln och slagit på spöket Laban hur mycket som helst i helgen. Hon är helt fascinerad av speglar, vilket vi även märkt tidigare. Undrar om det kommer att bli en fåfäng liten tjej det här...

Annars har hon fortfarande ont i magen på kvällarna, men det har inte varit lika illa den senaste tiden. Däremot har hon i helgen varit vaken mycket på nätterna, vilket säkert beror på att hon sovit mer på dagarna. Men jag klagar absolut inte, första nattpasset har hon ändå sovit 4-5 timmar, så det är bra ändå.

Ovanliga amningsplatser

När man har ett hungrigt barn gör man vad som helst för att hon ska få mat. Här är min topp fem-lista över ovanliga amningsplatser:

5. På parkbänkar lite överallt
4. I baksätet på bilen ett antal gånger (när bilen står stilla givetvis)
3. På ett lågt staket
2. På ett elskåp

Och vinnaren är...

1. I Rustas visningsmöbler (jag frågade om det var OK först...)

En glad och ledsen tjej

Leonas första riktiga skratt kom i lördags, när hon fick prova på att ligga i mjukliften för första gången. Helt fantastiskt att se vår lilla tjej skratta, man blir helt tårögd... Tyvärr blev hon också ledsen samma kväll, det verkar som att hon har börjat få magknip på kvällarna igen. Tre kvällar i rad har hon haft riktigt ont och varit helt otröstlig. Nu har vi börjat med magdroppar och hoppas på att det hjälper. Har fått tips om att hon ska sitta upp när hon ammar också, för att inte svälja så mycket luft, så vi provar det med.

Världens bästa bebis

Vår hårdrockarbrud...

För er som inte träffat vårt lilla underverk kan jag berätta att hon självklart, precis som alla andras bebisar, är den smartaste och sötaste och bästa som finns (tröttnar man på att höra det eller?). Hon roar sig med att prova att ligga på mage och lyfta huvudet, och lyckades igår rulla över på sidan från magliggande (fast det var en arm i vägen som inte ville hänga med). I förrgår skrattade hon lite åt barnsköterskan på BVC, så att hon helt kom av sig i mätningen hon höll på med. Här kommer lite bilder på älsklingen så att ni kan se att hon är sötast i världen trots alla finnar hon fått den senaste veckan...

Förlossningsberättelse

Jag blir så irriterad... försökte lägga in en förlossningsberättelse på Familjeliv, men när jag skrivit färdigt och uppdaterade hade jag blivit utloggad, så allt jag hade skrivit försvann... Nu tänker jag skriva min förlossningsberättelse här i stället, så om det är någon som tycker att det är jobbigt med förlossningar får ni sluta läsa nu.

Fredagen den 1/8 -08 vaknade jag klockan 06.30 av att värkarna startade. De var regelbundna redan från början, med ca fem minuters mellanrum. Klockan sju vaknade A, och jag sa till honom att det hade startat. Vid tio-tiden ringde jag in till förlossningen för att förvarna om att jag kanske skulle komma in senare under dagen. De tyckte också att jag skulle avvakta, eftersom det alltid brukar ta tid för förstagångsföderskor. Dagen spenderade vi mest hemma, vi var ute och åt lunch och handlade lite saker som vi skulle ha med på sjukhuset, och A tyckte att det var den tråkigaste dagen i hans liv, eftersom vi inte kunde göra något. Han ville åka till stranden, men jag tyckte inte att det var någon bra idé... På kvällen såg vi på Kung Fu Panda, men jag minns tyvärr inte så mycket av filmen, eftersom värkarna blivit mer intensiva. Efter filmen sa jag till A att jag ville åka in till sjukhuset, och ringde till förlossningen, som också tyckte att vi kunde komma in. Vid 23-tiden kom vi in, och jag blev undersökt av en sköterska som konstaterade att jag var öppen tre cm och livmodertappen var utplånad. Jag slapp åka hem igen! Sköterskan frågade vad jag ville ha för smärtlindring, och jag sa att jag ville börja med lustgas och sedan eventuellt ta ryggbedövning. Jag fick lavemang och tog en dusch, och sedan fick vi komma in på förlossningsavdelningen. Efter en stund tycker jag att det är dags att börja med lustgasen, som fungerade riktigt bra. Visst gjorde det ändå fruktansvärt ont, men man blev i alla fall lite bedövad... Vid 02 tog barnmorskan hål på fosterhinnorna för att snabba på förloppet lite, men det kändes inte som att det hade så stor effekt. Jag funderade på när det var dags att säga till att jag ville ha ryggbedövning, men kände att jag nog skulle klara en stund till. Framåt morgonen började värkarna komma mer sällan, och värkstimulerande dropp sattes in. Sedan sa barnmorskan det jag hade fasat för; hon ville klippa mig för att jag inte skulle spricka för mycket... Jag kände i alla fall ingenting av klippet, men ljudet var desto värre... Strax innan nio började krystvärkarna komma igång ordentligt, och det är det värsta jag varit med om. Jag förstod inte alls hur jag skulle göra, och kände att jag började få panik efter varje värk, eftersom det gjorde så fruktansvärt ont. Nu fick jag inte heller någon lustgas längre, så jag hade ingen smärtlindring alls under utdrivningsskedet. Jag skulle hellre gå igenom öppningsskedet i ett dygn till än att ha krystvärkar i 40 minuter. Klockan 09.31 den 2/8 -08 föddes äntligen vår älskade Leona, och min första tanke när förlossningen var över var att det inte var så fruktansvärt som jag hade föreställt mig, och att jag definitivt kommer att vilja göra det igen, för resultatet kompenserar för all smärta.

Livet enligt Leona

Det har varit lite tyst på den här bloggen de senaste veckorna, vilket beror på att jag inte vill lämna vår lilla älskling några längre stunder, så medans hon sover har jag gjort annat (duschat, ätit och så vidare), och därmed har jag knappt startat datorn den senaste tiden...

Leona har hunnit med mycket under sina tre första veckor:

• Första konserten - en vecka gammal var hon på Winnerbäck. Och innan alla börjar förfasa sig över det kan jag tillägga att vi stod bakom en betongläktare för att hennes hörsel inte skulle skadas, och hon sov sig igenom konserten.
• Första bilträffen - Barkarby, en vecka gammal
• Första utlandsresan - Åland, 2½ vecka gammal

Annars äter och sover hon mest, hon har gått upp nästan ett kilo redan, så jag börjar misstänka att hon kommer att satsa på en karriär som kulstöterska eller sumobrottare. Det märks att hon är mycket mer "med" nu än tidigare, hon följer föremål med blicken och är väldigt stark.

Leona är här!

Nu är hon här, lilla Leona! Hon föddes i lördags, den 2/8, och är självklart världens finaste. Hennes tillvaro består just nu i att äta och sova, och det är ungefär det A och jag gör också... Uppdatering kommer snart!