Nu händer det grejer!

A har fått jobb! Tjohoo!!!!!!!!! (har lite svårt att beskriva i ord hur glad jag är...)

OK, det är inte officiellt än, så ni får inte skvallra. Men han har fått reda på att han fått jobbet som systemutvecklare. Mr S är till 90% glad och till 10% självisk och sur över att vi måste flytta, enligt honom själv. Det är väl ungefär så jag känner själv. Eller nej, jag är till 99% glad. Fördelarna är fler än nackdelarna, och det är väl det man får gå på...

Fördelar:
A slipper gå upp mitt i natten, släpa paket och köra lastbil
A får högre lön
A får ett roligare jobb med flexibla arbetstider
Jag slipper sitta på tåget tre timmar om dagen
Jag slipper betala 4000 i månaden i pendlingskostnad
Jag kan jobba till halvfem på dagarna som jag ska i stället för att tvingas gå tidigare för att inte missa tåget
Jag kommer förhoppningsvis hem tidigare på dagarna
Inga mer tågförseningar (ska undvika SJ i det längsta i framtiden)
Vi kommer förhoppningsvis inte att ha lika långt till A's familj
Vi kommer närmre vänner i storstan
Det går snabbare att åka både till Stockholm och Uppsala

Nackdelar:
Vi kommer inte att kunna träffa våra vänner här uppe så ofta (men om vissa av dem uppdaterade sina bloggar lite oftare kanske det skulle kännas lite bättre)
Vi måste lämna vår fina lägenhet
Det är dyrare att bo närmre Stockholm (fast med tanke på att vi slipper pendlingskostnaden bör det ändå innebära bättre ekonomi)

Det känns med andra ord riktigt bra!

Hemma igen...

...har vi varit i snart en vecka. Lite dåligt med uppdateringar på den här bloggen... Vi klarade oss utan några brutna ben alla åtta, trots att jag frontalkrockade med en av A's bröder och körde på hans mamma och dessutom gjorde en vurpa på egen hand. Det är lite svårt att stanna när man åker för fort kom jag fram till... Men tre vurpor på sex skiddagar tyckte jag var helt ok. Det blev bara sex dagar för mig, eftersom jag fick urinvägsinfektion igen och fick åka till den norska hälsocentralen (där det i stort sett bara jobbade svenskar). Började misstänka att det inte var urinvägsinfektion utan njursten, men nu har det i alla fall blivit bättre, så jag hoppas att det inte kommer tillbaka.

Ikväll blir det träning för första gången sedan vi kom hem, aerobics. Måste komma igång nu för att komma i form till beach 2007... ;)

I morgon ska A på intervju igen, håller alla tummar för att det ska gå bra! Känns som att vi har stått och stampat på samma ställe lite väl länge nu...

Nedräkning

I morgon åker vi till Trysil! Det ska bli SÅ kul! Känns som att jag är en av de få lyckliga flickvänner som förutom en underbar pojkvän även har en underbar "svärfamilj", så det ska bli riktigt roligt att åka bort med dem. Får väl hoppas på att alla kommer hem igen helskinnade, det kan ju gå lite vilt till i skidbackarna ibland...

A har gått vidare till sista intervjun för jobbet, det är fem personer kvar och fem platser, men det är tydligen ändå inte helt klart. De skulle göra några personlighetstester för att se hur man skulle passa in i gruppen och vilka man skulle fungera bäst med eller något liknande. När vi kommer hem från semestern ska han på intervjun, och då ska jag också på intervju för mitt jobb... Pratade med min chef idag om det här med att fler sökt tjänsten, och hon sa att hon inte är tvungen att anställa någon, vilket man ju kan tolka på lite olika sätt. Har funderat lite och kommit fram till att hon antagligen menar att om det är någon annan som måste gå före till tjänsten kan hon säga att hon inte kan välja någon kandidat, vilket innebär att jag får stanna kvar som inhyrd. Det känns ju lite tråkigt, men samtidigt är det mycket bättre än att få ett uppdrag någon annanstans.

Lagen om alltings jäklighet...

... som min mamma brukar säga. Fick reda på idag att det är en tjej på jobbet vars tjänst ska tas bort, eftersom den inte behövs, så nu ska hon söka mitt jobb. Risken är alltså ganska stor att jag inte får vara kvar trots allt... Eftersom hon redan är anställd måste hon få gå före. Jag har ju visserligen kvar min tjänst på Manpower, men jag trivs ju så bra där jag är...

Vad är det som händer?

Börjar så smått undra vad det är som försiggår i min kropp. Har ju precis återhämtat mig från urinvägsinfektion, och åkte till Norrtan i helgen som sagt. På fredag kväll var jag helt slut i hela kroppen och satt och frös framför en brasa i 28 graders värme. Gick och lade oss, men vaknade typ var tionde minut av att jag antingen frös eller höll på att svettas bort. Var nog ganska trött, för det kom en massa väldigt konstiga tankar (som jag inte kommer ihåg nu...). Minns bara att jag började fundera på om jag inte var helt frisk i huvet. Framåt morgonen började jag få en fruktansvärd huvudvärk som vägrade ge med sig, kändes som att jag varit ute och festat rejält kvällen innan... Senare på dagen hade huvudvärken nästan försvunnit, men då snurrade hela världen. Kunde inte röra mig utan att det snurrade. På söndagen kändes det bättre, men när jag vaknade i morse var jag flammig över hela kroppen. Ser ut som en flugsvamp. Helt slut är jag också, men i övrigt mår jag ganska bra känns det som. Ska det vara såhär? Någon som har en bra diagnos?

I väntans tider...

Nej, inte som ni tror. Är bara så nervös för att A har intervju om en halvtimme... Hoppas hoppas hoppas att de tycker att han är rätt person för jobbet... jag vet att han kommer att göra bra ifrån sig, för det gör han alltid, men personkemin måste ju också stämma... fortsättning följer...

Är oförklarligt ledsen idag. Vet inte vad det kan bero på. Känns lite konstigt när man aldrig brukar vara ledsen om det inte har hänt något särskilt.

Jag satt på tåget i morse och saknade havet. Jag vet, det är en konstig sak att sakna. Och jag tror inte att det går att förklara för någon som inte växt upp nära havet. Nu menar jag alltså det riktiga havet, inte en insjö med dyig botten eller Östersjön med bräckt vatten där man inte ser botten. Jag pratar om klart, salt vatten. Och ett annat land när man ser bort mot horisonten. Ett annat land som vissa dagar ser ut att vara så nära att man skulle kunna simma dit utan problem, och andra dagar så långt bort att man inte kan se det hur mycket man än försöker. Jag saknar att gå i hamnen och höra repen smattra mot båtmasterna i vinden. Jag saknar till och med blåsten. Och måsskrien. Och tången.

Misstänker att det hela kan bero på PMS. Har haft en sentimental James Blunt-låt på hjärnan hela morgonen, så chansen är ganska stor att det är just PMS...

Missförstå mig inte, jag är inte olycklig eller långvarigt ledsen. Jag uppskattar allt jag har, och jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad. Ibland kanske man behöver vara lite ledsen för att kunna vara glad resten av tiden...