Galna grannar

Sedan vi flyttade in i vår lägenhet för 1½ år sedan har vi i perioder haft stora problem med grannarna som bor under oss. De bråkar ibland på nätterna, och för ett tag sedan var det så illa så att förbipasserande personer på gatan larmade polis som kom i full uttryckning och stannade utanför med skrikande däck... Nu har det i alla fall varit lugnt ett tag, tills de skaffade en grand danoir för någon månad sedan (de har även en annan hund sedan tidigare...). Valpen skäller på nätterna och då börjar bråken igen... Hur som helst så regnade det ganska mycket häromdagen, och våra blomlådor på balkongen fylldes med vatten. När Andreas försökte rädda växterna från att drunkna råkade det rinna ner lite vatten på grannarnas balkong... Vi tänkte inte mer på det utan gick hemifrån för att träffa några vänner och gå ner på stan. När vi kommer ca 50 meter bort hör vi ett dunkande bakom oss, och vänder oss om. Då står granntjejen på en stol på sin balkong och slår med en klädgalge på vår balkong... En granne och en av våra vänner som såg henne sa att hon innan hon börjat slå på balkongen hade försökt klättra upp på vår balkong... När vi kom hem senare på kvällen hade tjejen lämnat två lappar i vår brevlåda. På den ena stod det "Sluta vattna våran balkong och våra djur!!!" och på den andra stod det "& ta av er träskorna! Året är 2005, hoppas att ni fattar!!!". Vet inte riktigt vad det sista handlade om, vi äger inga träskor, och även om vi hade gjort det så har väl inte hon med vår klädstil att göra... Det känns som att vi kommer att låsa både balkongdörren och ytterdörren i framtiden, även när vi är hemma... I helgen åker vi ner till Norrtälje, så vi hoppas på att grannen håller sig lugn här uppe och inte får för sig att klättra på vår balkong igen...

Winnerbäck & Hovet

I söndags var vi på konsert, Lars Winnerbäck och Hovet spelade på Högskoleområdet. Mikael Wiehe var "förband", och det kändes som att ingen riktigt hade koll på vem han var, trots att publiken var väldigt blandad. Wiehe körde mest gamla låtar och Dylan-covers, och jag tyckte att han var bra, men det var nog inte så många som lyssnade på honom, de flesta befann sig vid det laget i öltältet... Klockan nio var det dags för Winnerbäck att äntra scenen, och då blev det lite mer folk framför scenen. Bäst var "kom ihåg mig" när hela bandet stod framme vid scenkanten och sjöng var sin vers. Annars var det en riktigt bra konsert, jag kände kanske igen hälften av låtarna (inte så bra koll...). Konserten varade i alla fall i över två timmar, och betyget från Andreas var att han tyckte att biljetterna var en bra födelsedagspresent.

Från det ena till det andra; jag läste att det råder blodbrist på sjukhuset i Gävle och att man har fått köpa in blod från andra sjukhus, så nu känner jag mig i alla fall nöjd med min insats, trots att jag var helt däckad efteråt... ;)

Världens mesigaste blodgivare...

Jag fick för mig för några år sedan, när jag precis hade flyttat upp till Gävle, att jag skulle göra en god gärning och bli blodgivare. Jag tänkte att jag som en positiv sidoeffekt skulle kunna vänja mig vid blod och nålar, så att jag inte skulle hålla på och svimma varje gång jag (eller någon annan) blir stucken. Efter att ha lämnat blod fem gånger kan jag bara erkänna att det går sådär, som Andreas skulle uttrycka det. Med andra ord går det sämre och sämre för varje gång. Förra gången (i maj förra året, hade inte vågat mig dit sedan dess) hittade sköterskan inget bra ställe att sticka på, så hon var snäll och förklarade detaljerat för mig att hon inte stuckit "rent", så att det inte bara var blod som kom ut utan även andra vätskor (blir yr bara av att tänka på det...). Därför fick hon sticka om ett antal gånger, och när det till slut blev rätt fick jag blodtrycksfall. Kan säga att det gör ganska ont när man får blodtrycksfall och har en maskin kopplad till armen som ska pumpa ut blodet... I alla fall var det dags igår igen. Jag kom dit och hade ställt in mig på att bara ta mig igenom själva blodgivningen utan blodtrycksfall, så att det inte skulle göra så ont. Jag klarade det också, blodtrycksfallet kom inte förrän efteråt, precis när sköterskan drog ur nålen. Så då fick man ligga där med fötterna högt på britsen och sörpla i sig saft igen... Sköterskan trodde i alla fall att jag skulle vänja mig, det var ju bara femte gången... Efter en stund tyckte jag att jag mådde bättre, och satte mig ner för att fika och återfå mina krafter. Tyvärr var jag nog lite för snabb, för jag fick ett nytt blodtrycksfall... Lyckades i alla fall ta mig till en toalett och låg där på golvet med fötterna mot väggen i närmare en halvtimme innan jag mådde bättre... Behöver jag säga att Andreas tycker att det är dags för mig att sluta lämna blod nu? ;)

Power Big Meet

I helgen körde vi trans am ner till Västerås för att titta på fina bilar (och för att visa upp Andreas bil...). Det var hur mycket folk som helst och många fina bilar... Mustangklubben hade kanske 70 bilar, mycket fler än förra året. Efter att vi gått några varv och tittat på bilar gav vi oss ut på cruising genom Västerås. Det var väldigt välorganiserat, en cruisingsträcka på ca 5-6 km med stationer där man kunde stanna och äta på vägen. Det var mycket poliser ute, vilket jag i och för sig tycker är bra, men de var inte särskilt trevliga... När vi skulle hem stannade vi till på en mack i Västerås för att fylla på kylarvätska, och när vi skulle åka igen startade inte bilen... Det stod några poliser vid en kiosk som tillhörde macken, och Andreas frågade en av dem om de hade startkablar. De hade de, sa han, men han sa också att de inte tänkte hjälpa oss... Så vi fick vänta tills några raggare i en gammal chrysler kom till vår undsättning. Tyvärr hjälpte det inte med startkablar, bilen vägrade starta ändå... De som hjälpte oss var säkra på att bilen var för varm, så vi hällde vatten på startmotorn och hoppades på att det skulle hjälpa. Det gjorde det inte. Efter att vi stått där i en timme och väntat på att bilen skulle bli lite kallare gjorde vi ett nytt försök med startkablarna, och nu kom bilen igång på tredje försöket. Sedan vågade vi inte stanna på vägen hem... Efter att Andreas har pratat med en expert (sin farfar) har han konstaterat att det nog är något jordfel som gjorde att bilen inte startade, men det kan också bero på kortslutning i batteriet, eller att det inte är tillräckligt med vätska i batteriet, eller att bilen helt enkelt är gammal och trött efter en hel dags cruisande (min teori...)