Nattpendling

Ibland är det ganska roligt att pendla mellan storstaden och G mitt i natten. Jag har kommit fram till att det i alla fall inte enbart är alkohol som gör att människor börjar ragga på nätterna, det ligger djupare än så. Misstänker att en massa ensamma människor åker tåg på nätterna. Hittills har detta resulterat i:

Blivit erbjuden öl: 4 gånger. "Nej tack, jag ska hem och sova."
Blivit erbjuden godis: 3 gånger.
Raggningsförsök av alldeles för överförfriskad 17-åring som inte kunde prata ordentligt utan bara satte sig mittemot mig och stirrade: 1 gång.

Morbror McGyver

De flesta har väl någon i sin omgivning som alltid verkar råka ut för roliga saker och hamna i konstiga situationer. I min släkt är det morbror A som står för de roliga händelserna. Jag hade inte träffat honom på tio år, men igår träffades vi, och då berättade han den här historien.

Han och hans fru var ute och körde bil när plötsligt avgasröret gick sönder och släpade i marken. Morbror A fick syn på en kiosk en bit längre fram vid vägen, och går dit för att se om de har något som han kan laga bilen med. Han kommer tillbaka med en burk lättöl, och sätter sig ner och dricker. "Skulle inte du laga bilen?" säger frun. "Jodå", svarar morbror A, "jag fixar material nu." Han dricker upp ölen, och sedan lagar han avgasröret med hjälp av den tomma ölburken.

En annan historia jag har fått berättad för mig om morbror A var när han träffade Kungen. Morbror A var inne på Svenskt Tenn i Stockholm, och helt plötsligt är det som att stämningen i butiken förändras. Ett gäng säkerhetsvakter kommer in genom dörren tillsammans med Kungen. Eftersom min morbror är den han är, måste han förstås testa hur nära kungen man kan komma utan att säkerhetsvakterna ingriper. Så morbror A strosar runt i butiken och närmar sig Kungen, till synes helt oskyldigt. Till slut är han så nära att han ser möjligheten att titta åt ett annat håll samtidigt som han går mot Kungen och "råkar" knuffa till honom. Nu börjar säkerhetsvakterna reagera, men morbror A är snabb med att säga "Ursäkta" till kungen och låtsas som att han inte hade sett honom.

Broloppet

Alla som inte är intresserade av hur det gick när jag sprang över bron kan sluta läsa här. Bara en förvarning, det kan bli lite långt...

Jaha, så har man då tagit sig igenom en halvmara. Jag trodde att jag skulle vara mer nöjd med min insats efteråt, men jag tror att jag hade räknat med att det skulle gå lite bättre än det gjorde.

Första fem kilometerna upp till högbron var väldigt jobbiga. Gassande sol, ingen vind över huvud taget och en svag uppförslutning. Första vätskekontrollen kom efter fem kilometer, uppe på högbron, och den var välbehövlig.

Andra hälften av bron, fram till tio kilometer, gick mycket lättare. Det hade börjat blåsa lite, och nu lutade det svagt nedför i stället, vilket märktes. Efter tio kilometer väntade jag bara på vätskekontroll nummer två, som gärna hade fått komma lite tidigare. Den kom i alla fall till slut, efter elva kilometer, och då hade jag börjat få ont i ett knä, men jag lyckades fortfarande ta mig fram springande.

Efter tolv kilometer såg vi en stillastående ambulans med blåljus framför oss, och när vi kom närmre såg vi att ett par sjukvårdare höll på att baxa upp en kille på en bår. Han såg död ut, och då menar jag bokstavligt talat. Blicken var helt stel och fixerad och hakan hängde, och sjukvårdarna vinkade förbi oss och ville att vi skulle fortsätta springa.

Efter att ha sett killen på båren tappade jag lite av motivationen och började ifrågasätta vad jag höll på med egentligen. När vi kom fram till 13 kilometer var jag tvungen att börja gå. Förutom att jag hade ont i knät var jag helt slut i kroppen. Jag insåg att om jag över huvud taget skulle orka ta mig runt och inte bryta, måste jag ta det lugnare. Om jag hade sprungit själv hade jag nog gett upp vid femton kilomenter.

I efterhand insåg jag att jag hade ätit alldeles för lite under dagen (frukost klockan åtta, en banan vid halv ett och sedan springa vid halv fyra), och det kanske hade gått bättre om jag laddat upp mer. Efter loppet var jag i alla fall helt slut, och det kommer nog att dröja innan jag springer så långt igen. Nästa gång vill jag vara mer förberedd. Men jo, det var en häftig upplevelse att få springa på bron, och jag är glad att jag gjorde det.

LIVE!!!

OK, idag har jag bara en sak att säga:


LIVE!!!!!


Har sett fram emot den här dagen i tre månader, och nu är det dags! Snart åker vi ner i TransAm'en till Norrtan och sen är det vidare in till storstan för årets höjdpunkt, Live-konserten. Kan inte riktigt förklara hur glad jag är...

Har fastnat

Ok, jag har kommit så långt så att jag har fått på mig träningskläderna. Nu ska jag bara ut också. Kom igen nu då... NU går jag. Nähä.... Omotiverad. Måste träna för att orka springa med mamma om två veckor. Bara två veckor kvar, ångest! Nu går jag. Snart. Om jag orkar.

www.tjuvlyssnat.se

www.tjuvlyssnat.se

24 Maj, 2006
Någon som har numret till en duktig barnpsykolog?
Mataffär, Täby C

Barnet: Men jag viiill ha godis mamma! Viiill!!
Mamman: Om inte du är tyst nu så dör Björne!

:)

Härmed reserverar jag officiellt dessa namn

Eftersom alla andra verkar skaffa barn innan jag hinner göra det, har jag bestämt mig för att publicera en (väldigt kort) lista på namn som mina barnalstrande väninnor bör undvika eftersom jag kanske vill använda mig av dem i framtiden (ungefär som när Monica hade bestämt att hennes dotter skulle heta Emma. Fast det snodde ju Rachel sedan. Jaja, whatever).

Lista:

Nova (Sambon och jag överens om eftersom det finns en bil som heter så)
Bastian (Sambon inte överens med mig trots att det finns en tysk fotbollpelare som heter så)
Leon (Inte kollat med sambon än)

Sambons lista:

Shelby
Eleonore
Cougar
Pontiac
Camaro
Miata
Viper
Saab 9-3

Höga ambitioner

Min kompis M har börjat blogga, och jag blev lite sugen på att börja igen när jag läste hennes blogg... min ambition är naturligtvis att skriva kontinuerligt, men jag tror att jag har satt upp lite väl höga mål (ursäkta språket, har precis varit på anställningsintervju).