Syskonkärlek

Jag förstår inte varför vi skaffade syskonvagn...

Innan jag blev tvåbarnsförälder var jag inställd på att det skulle bli riktigt jobbigt. Leona skulle vara jättesvartsjuk och vilja lämna tillbaka bebisen, och bebisen skulle ha kolik, sova dåligt och vara väldigt krävande. Nu när Elliot blivit fem månader kan jag säga att än så länge har vi varken sett svartsjuka, kolik eller krävande bebis. Jag säger än så länge, för jag inser att det kommer perioder som är jobbigare. Det är i alla fall helt underbart att se stora duktiga Leona som tar hand om sin lillebror, kramar och pussar honom och kommer med leksaker till honom. Lillebror å sin sida är fortfarande världens nöjdaste bebis som ser upp till sin storasyster väldigt mycket. Leona skiner verkligen upp när hon märker att hon kan få lillebror att skratta, och det märks att de verkligen tycker om varandra. När jag hade utvecklingssamtal på förskolan med Leona förra veckan påpekade en av pedagogerna det också, att Leona verkar tycka mycket om lillebror. Jag är så glad att deras relation har börjat så bra, och jag hoppas att de ska fortsätta att vara så nära varandra.

Matlagning med barn

Kycklingpaj

Tillagningstid: 2 dagar. Minst.
6 portioner

3 dl vetemjöl
125 smör
2-3 msk vatten

1 lök
400 g kycklingfilé
3 vitlöksklyftor
10 små tomater
2 tsk hackad färsk rosmarin
2 dl lagrad cheddar, riven
4 ägg
1 dl mjölk
2½ dl vispgrädde
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
en hel del tålamod och positivt tänkande

Dag 1:
Mixa i ordning pajdegen. Inse att det tar för lång tid med två barn och ställ in den i kylen för att fortsätta senare under kvällen, vilket du inte hinner. Vänta till nästa dag, när storasyster är på dagis och du bara har ett barn att ta hand om, som dessutom brukar sova en del.

Dag 2:
1. Eftersom du har fem hela timmar på dig passar du på att uträtta lite ärenden innan du börjar med pajen. Lillebror sover snällt i babyskyddet, och vaknar lagom tills ni kommer hem. Ge honom mat innan du börjar med pajen.

2. Sätt ugnen på 200 grader.

3. Tryck ut pajdegen i formen, nagga botten med en gaffel och förgrädda i tio minuter.

4. Underhåll lillebror som ledsnat på babygymmet en stund.

5. Inse att det inte finns tillräckligt med lök hemma och försök att få den halva lilla löken att räcka till båda pajerna (dubbel sats) efter att du stekt den.

6. Mata lillebror.

7. Lägg löken i pajskalet.

8. Inse att tomaterna du köpt är för stora och för få, dela dem och lägg dem ovanpå löken i pajskalet.

9. Skär kycklingfilén i tärningar och stek samtidigt som du tröstar lillebror som är ledsen. Mata lillebror igen och försök få honom att sova eftersom han börjar bli trött. Lägg kyckligen i pajskalet.

10. Hacka den färska rosmarinen och strö över pajen, pressa vitlök över. Byt blöja på lillebror.

11. Riv osten och strö över pajen.

12. Vispa samman ägg, mjölk, grädde, salt och peppar. Inse att ett ägg är sönder och att du därmed inte kan göra en paj till (vilket du ändå inte hunnit med). Häll äggstanningen över pajen så att det nästan rinner över kanten. Byt blöja på lillebror som har bajsat.

13. Ställ in pajerna i nedre delen av ugnen, på vägen dit kan du passa på att spilla ut en del av äggstanningen på golvet. Försök få en övertrött lillebror att somna och inse att det inte kommer att hända.

14. Grädda pajen i 40 minuter, underhåll under tiden lillebror och försök hinna äta lite lunch. Ta ut pajen och gör rent långpannan som stod under, eftersom en stor del av äggstanningen flutit ut.

15. Storstäda köket som ser ut som om en tornado dragit fram, väck lillebror som precis somnat i babysittern och gå och hämta storasyster på dagis. Passa på att handla ingredienser till fler pajer när du ändå är ute.

Och så undrar folk vad man gör när man är mammaledig...

Sovdags

Världens mysigaste barn

Nej, OK, hon sover inte här. Men hon låg stilla ganska länge...

Leona skulle mysa i Elliots säng och råkade somna...

...och då passade Elliot på att somna i Leonas myshörna

Helt utslagen efter en intensiv konversation med kaninen

Sångstund igen

"...hjälp, ack hjälp, ack hjälp du mig
annars skjuter jag dig...
i jägarn"

"...tysta ljuset säger
tipp-tapp, tipp-tapp, tippetippetipptapp!"

Jordgubbe?

Leona får risifrutti till mellis, på förpackningen är det en bild av Peter "Foppa" Forsberg.

Jag: Vad är det för smak på risifruttin Leona?
Leona (tittar på förpackningen) : Jordgubbe.... (tittar lite till) ... och farbrorn!

Morgonens roligaste

Leona är tokförbannad, skriker, vrålar och gråter. Plötsligt får hon syn på sig själv i spegeln och börjar sjunga: "Dansa min docka, medan du är unger"... Och irritationen över en superarg tvååring rinner naturligtvis av mamma också. :)

Fler bilder!

Leona ska bli traktorförare när hon blir stor...

Tröttis

Gillar höns också... bonde kanske?

Så här glad blir man när man får gå och träna med mamma

Busunge

Flörtar med farmor

Mina Små Älsklingar... Ett uttryck som även Leona börjat använda om sig och sin bror... :)

"Gissa sången" med Leona

Ibland har man lite svårt att hålla sig för skratt...

inftel pindel klättra upp för trån
sen blev han jättesvettig

bästa lilla kråkan skulle ut och åka
till Åland

Elliots födelse

Så här gick det till när Elliot föddes, jag vill skriva ner det medans man fortfarande minns något av det...

Den 12/6 vaknar jag vid tretiden på natten av svaga värkar. Jag sover lite från och till några timmar, och är inte särskilt påverkad av smärta. Värkarna fortsätter att vara ganska svaga och oregelbundna under förmiddagen, men jag börjar ändå klocka dem för att se om det finns någon regelbundenhet i dem. Då börjar de plötsligt komma var tredje minut... Vi ringer till barnvakterna, A´s bror och farmor, som kommer ganska omgående. Vid lunchtid åker vi in till Karolinska för att undersöka om något är på gång, och precis som förra gången avtar värkarna lite när vi kommer in. Eftersom jag inte har särskilt ont tror jag inte att värkarbetet gett något resultat, men det visar sig att jag är öppen fyra cm. Vi passar på att gå en runda på sjukhusområdet och äter lite lunch, vi räknar med att inte få äta på ett tag framöver... Vid tretiden är vi tillbaka på förlossningen och jag är då öppen sex cm. Jag klarar mig utan smärtlindring till klockan fem ungefär, sedan vill jag ha lustgas. Strax innan sex tar barnmorskan hål på fosterhinnorna eftersom det inte händer något. En timme senare går Elliots hjärtljud ner till 50, och ligger där i fyra minuter. Jag blir riktigt rädd för att något ska gå fel, och en läkare rusar in och injicerar Bricanyl för att stoppa upp värkarbetet. Fosterljuden går upp igen, men det tar en stund för värkarna att komma igång igen efter Bricanylen. Vid halvåtta känner jag att jag vill ha ryggbedövning. Tyvärr är narkosläkaren upptagen, och kan inte komma förrän nästan en timme senare. När han kommer spritar han min rygg och börjar rita upp vart han ska sticka mig, och precis innan han ska sätta in sprutan måste han springa på ett larm. Han kommer tillbaka vid niotiden, men då känner jag själv att det är för sent för ryggbedövningen. Samtidigt som jag har krystvärkar håller man på med personalbyte eftersom det är mycket att göra på avdelningen, och folk springer ut och in ur rummet, och jag har ingen koll på vem någon är... Klockan 21:16 föds Elliot, och A utbrister "Det är en pojke!", vilket jag har lite svårt att tro på eftersom jag liksom de flesta andra har trott på en flicka.

Om jag ska jämföra den här förlossningen med den första, så var den här mycket lindrigare i början, men blev jobbigare mot slutet. Jag hade nog förväntat mig att det skulle gå lite fortare, men jag är väl en sådan människa som föder barn långsamt helt enkelt... Jag var mer nöjd med personalen och eftervården förra gången, men det kändes som att de hade mer att göra den här gången (förutom min uska som tydligen satt i personalrummet och kollade på fotbolls-VM hela tiden enligt A). Resultatet blev ju i alla fall helt fantastiskt och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har två friska, underbara barn.

Vårt liv i bilder

Tvååring och tvåmånaders

Oj vad tiden går fort! Elliot är snart två månader och Leona har hunnit fylla två år. De är verkligen totalt olika; Elliot är nöjd för det mesta, väldigt lugn. Leona är det full fart på, hon har precis börjat på dagis och verkar än så länge trivas bra. Elliot har precis börjat le, något han gör ofta, till skillnad från Leona när hon var liten, hon var mer svårflörtad... Häromdagen vände sig Elliot för första gången från mage till rygg, något som Leona var betydligt snabbare med. Jag tror över lag att Leona varit mycket snabbare i utvecklingen, hon var stark i nacken redan från början och fixerade blicken mycket tidigare än Elliot. Leona är fortfarande otroligt snäll och duktig som storasyster, än så länge har det inte varit några som helst problem. Visst kräver hon(och får) mer uppmärksamhet, men så länge hon är snäll mot Elliot är jag nöjd. Häromdagen under inskolningen på dagis gav hon en leksak till Elliot, som ett annat barn försökte ta. Vår älskade unge, som annars varit ganska blyg och knappt sagt ett ord på dagis, blev arg och sa "Nej, Elliot ska ha den!" samtidigt som hon tog tillbaka leksaken från det andra barnet. Hon har också flera gånger sagt "Jag tycker om dig Elliot", så man får väl hoppas att det håller i sig... Jag inser att det antagligen kommer att bli tuffare när Elliot blir så stor att han kan förflytta sig och sno Leonas leksaker.

Annars har vi haft ganska fullt upp med besök från släkt, renovering av Leonas sovrum, tvåårskalas och inskolning, och det är därför det inte blivit något bloggande den senaste tiden. Ska försöka hinna lägga upp lite bilder så att ni ser hur vi har det!

Tänk så mycket bättre det blir...

...när man låter en riktig fotograf göra jobbet...

Försök till familjebild...

Ni ser ju själva vem som är den mest fotogeniska i familjen och inser att man ska titta in i kameran...

Vår son är här!

Ja, det var ju dags i lördags även om det inte riktigt kändes så. Klockan 21.16 den 12/6 föddes Elliot, drygt tre kilo tung och 47 cm kort. Mer uppdatering kommer, är lite upptagen just nu som ni säkert förstår! :)

Den som väntar...

Visst är det konstigt att tiden går så otroligt långsamt när en förlossning börjar? I natt vid halv tre började jag få värkar, och trodde verkligen att det var något på gång nu, eftersom de var ganska intensiva direkt. Nu sitter jag här ett antal timmar senare, har fortfarande värkar, men de är helt oregelbundna. Åtta-tolv minuter mellan vissa värkar, och sedan kommer flera stycken på fem minuter... Och trots att man vet att inom några dagar kommer bebisen förmodligen att vara här, känns det som en evighet mellan varje värk, det händer ju ingenting! När jag väntade Leona var värkarna regelbundna var femte minut redan från början, så då visste jag ju säkert att det var på gång.

Lägger in lite nya bilder för att ha något att göra under tiden som vi väntar...

Leona säger att farfar ska köpa en häst till henne...

Leona och pappa njuter av solen i trädgården

Fotbollstjejen

Har börjat klocka värkarna och nu kommer de helt plötsligt var tredje minut, så det är kanske dags att åka in snart ändå, trots att det inte gör så vansinnigt ont än. Det tar ju ändå nästan en timme att ta sig till sjukhuset... Återkommer med uppdatering!

Första tiden i huset

Nu har vi bott i vårt hus i över en månad, och börjar känna oss som hemma. Trädgården är helt fantastisk med hur mycket växter som helst, som jag inte har en aning om vad det är (de lättare varianterna som tulpaner, rosor, stockrosor och löjtnantshjärtan har jag koll på, men det är typ allt jag kan...). Tyvärr har vi inget bredband än, så det blir inte så många möjligheter att uppdatera bloggen. Vi mår i alla fall bra alla tre, även om A och jag är extremt trötta och somnar tidigt varenda kväll. Leona är betydligt piggare och roade oss igår med en läggning som tog två timmar, varpå även A och jag slocknade (klockan var faktiskt halvtio...). Det är tre veckor kvar till beräknad förlossning, och Leona pratar mycket om att hennes bebis ska komma ut till henne. Vi får väl se vad hon tycker när den väl kommer... Annars imponerar Leona de flesta med sitt ordförråd, hon var ganska sen med att börja prata, men nu när hon väl kommit igång går det riktigt bra. Hon har fortfarande en hel del raseriutbrott, men efteråt berättar hon varför hon blivit arg eller ledsen, och så kan vi prata om det. Det känns som ett stort framsteg att hon reflekterar över sitt humör, och hon är ju världens underbaraste unge, så man kan stå ut med lite utbrott ibland.

Pratglad tjej med humör

Dags för ett nytt inlägg! Känns som att jag knappt har någon tid över att sitta framför datorn, men nu blir det en liten stund efter maten i alla fall.

Leonas språkutveckling går framåt med stormsteg, hennes favorituttryck just nu är "Titta hääär då!", vilket hon säger några gånger i minuten känns det som. Idag har jag för första gången fått höra "Tack för maten mamma", vilket naturligtvis värmer hjärtat extra mycket. Vi börjar mer och mer märka att hon har humor och förstår när vi skämtar med henne. "Nähääää" är också ett favoritutryck... Hennes humör går väldigt mycket upp och ner, hon är världens underbaraste lilla unge, men kan bli fruktansvärt arg. Som tur är varar raseriutbrotten sällan länge, hon blir ganska fort på bra humör igen.

I helgen har vi varit ganska aktiva, igår blev det en tur till Rotebro för att kolla möbler, och sedan var vi och badade i badhuset, och idag har vi varit på Naturhistoriska muséet och tittat på deras utställningar.

Tänkte lägga in lite bilder, det känns som att det var ett tag sedan...

Leona med present från mormor: nyvirkad mössa!

Korvgrillning i snön

Och en liten film: Leona på färjan från Tallin

Vad händer?

Som vanligt när det är stiltje i den här bloggen beror det inte på att det inte händer något, snarare tvärtom. Om det är någon som fortfarande håller hoppet vid liv och kollar här då och då, kan jag berätta att vi väntar barn igen, i juni blir Leona storasyster. Vi har också köpt hus, i april flyttar vi till Norrtälje. Bilder på huset finns här om ni vill se hur vi kommer att bo i framtiden!

Leona har börjat hos dagmamma och trivs bra med det, hon lär sig nya ord varje dag känns det som. Häromdagen kom hennes första två-ordsmening, och vi är förstås väldigt stolta över henne... :)