Första tiden i huset

Nu har vi bott i vårt hus i över en månad, och börjar känna oss som hemma. Trädgården är helt fantastisk med hur mycket växter som helst, som jag inte har en aning om vad det är (de lättare varianterna som tulpaner, rosor, stockrosor och löjtnantshjärtan har jag koll på, men det är typ allt jag kan...). Tyvärr har vi inget bredband än, så det blir inte så många möjligheter att uppdatera bloggen. Vi mår i alla fall bra alla tre, även om A och jag är extremt trötta och somnar tidigt varenda kväll. Leona är betydligt piggare och roade oss igår med en läggning som tog två timmar, varpå även A och jag slocknade (klockan var faktiskt halvtio...). Det är tre veckor kvar till beräknad förlossning, och Leona pratar mycket om att hennes bebis ska komma ut till henne. Vi får väl se vad hon tycker när den väl kommer... Annars imponerar Leona de flesta med sitt ordförråd, hon var ganska sen med att börja prata, men nu när hon väl kommit igång går det riktigt bra. Hon har fortfarande en hel del raseriutbrott, men efteråt berättar hon varför hon blivit arg eller ledsen, och så kan vi prata om det. Det känns som ett stort framsteg att hon reflekterar över sitt humör, och hon är ju världens underbaraste unge, så man kan stå ut med lite utbrott ibland.