Leona Åberg

Leona är inne i en period där hon tycker väldigt mycket om Alfons Åberg, vilket jag uppskattar eftersom även jag gillar honom. Idag satt hon och "läste" för Elliot och blev arg på honom för att han höll på att leka med en massa andra saker och inte var tyst när hon läste... Hon snappar upp väldigt mycket av det man läser och kan citera mycket av det som står i böckerna, och använder också det språket i vardagen. Häromdagen var vi på väg till farmor och farfar när vi träffade en katt, och Leona säger att katten är "förfärligt ensam" (Alfons är "förfärligt törstig" i en av hennes böcker)... Likadant var det när vi gick hem från farmor, då var det en man som vi mötte som var "förfärligt ensam".

Elliot har varit sjuk en sväng igen i helgen med febertoppar på över 40 grader. Var hos läkare med honom idag, men det var troligtvis inte öronen den här gången. Hoppas på att det bara är en förkylning som går över snabbt. Idag har han varit lite piggare, och vi börjar känna igen vår glada kille.

Sjuk sjukvård

När det gäller min egen hälsa kanske jag inte är världens bästa på att stå på mig, men när det är mina barn som är sjuka är jag beredd att vara lite extra jobbig för att de ska få må bra. Så när Elliot inte fick i sig medicinen och bara kräktes, ringde jag till husläkarjouren, eftersom klockan var närmare fem och barnmottagningen hade stängt. Efter att ha stått i telefonkö en stund får jag prata med en väldigt otrevlig kvinna som inte alls har någon förståelse för vårt problem utan bara säger att Elliot måste få i sig medicinen, det är bara att försöka och försöka igen. Eftersom jag redan försökt med det mesta; mindre doser (hur mycket mindre de nu kan bli när man bara ska ha 1 ml i taget), blanda ut i annan mat (vilket han kände direkt och också kräktes av), ge något gott efteråt (med samma resultat), så hade vi inte så mycket medicin kvar, vilket jag påpekade. Det var bara att hämta ut mer, sa kvinnan då, det fanns inga andra alternativ, inga andra mediciner som man kunde få i stället. Jag bestämde mig i alla fall för att inte lyssna på henne och slutade försöka tvinga i medicinen. Eftersom Elliot precis varit magsjuk i nästan en vecka och är ganska liten redan från början, ville jag inte att han skulle behöva kräkas mer. I stället väntade jag till morgonen efter, och ringde barnmottagningen igen,och fick en ny tid samma dag. Och då var det helt plötsligt inga problem att byta medicinen mot en annan. Så nu börjar Elliot pigga på sig, och det är bara att hoppas på att han får vara frisk ett tag och återhämta sig nu. Självklart förstår jag att man helst väljer kåvepenin som ett första alternativ eftersom det är ett s.k. "smalt" preparat, men när det inte fungerar måste det väl ändå vara bättre att få en medicin som man får behålla i kroppen även om den har ett bredare spektra?

Logiskt tänkande?

Leona ligger och vilar i mitt knä i soffan.
L: Jag vill ha min mugg!
Jag går och fyller på vatten i muggen och kommer tillbaka till soffan med den.
L: NEEEEJ JAG VILL HA JUICE!!!
Jag: Nej, inte när man har borstat tänderna.
L: MEN JAG TYCKER JU OM JUICE DÅ MÅSTE JAG VÄL FÅ DET???
A och jag har svårt att hålla oss för skratt, och Leona börjar också skratta. Vissa konflikter är lättare att styra undan än andra...

För övrigt är Elliot en liten ynklig kille just nu, med dubbelsidig öroninflammation, feber och luftrörsinfektion. Trots detta är han som vanligt hur snäll som helst och har till och med skrattat en massa idag. Penicillinet är det tyvärr stora problem att få i honom eftersom han kräks upp det direkt. Någon som har bra förslag på hur man ska göra?

Picknick i uterummet

Snögubbar