Leona går!

Knappt en månad efter att hon tagit sina första steg har nu Leona själv insett att hon kan gå! Det började häromkvällen när A och jag satt i soffan och Leona gick utmed bordet. När bordskanten tog slut fortsatte hon att gå 5-6 steg själv. Hon var helt överlycklig! Igår tränade hon på att gå både på gräsmattan och hemma i lägenheten, och det går bättre och bättre. Vi hade väl trott att hon skulle gå tidigare eftersom det har verkat vara på gång länge, men hon har låtit oss vänta tills hon kände sig säker, och det är väl bara bra det.

I eftermiddag blir det öppna förskolan med mammagruppen, och i morgon ska vi försöka ta oss iväg till mitt jobb och hälsa på och söka en semestervecka till. Jag försöker skjuta på jobbstarten så länge som möjligt...

All good things come to an end...

Oj oj oj, vad jag kommer att sakna att vara hemma med Leona. Nu har vi bara tre dagar kvar, sedan ska A ha semester, och snart är det dags för mig att börja jobba. Jag förstår inte hur jag ska klara av att vara borta från min lilla älskling hela dagarna. Jag misstänkte väl redan innan vi fick barn att det här första året skulle gå extremt fort, men det har verkligen bara flugit förbi, och nu är vår lilla lilla bebis snart en stor tjej. Det känns enormt vemodigt att den här tiden snart är slut, för den kommer ju aldrig tillbaka igen. Första tiden med första barnet. Det har varit en helt fantastisk tid och det har hänt så otroligt mycket. Jag har svårt att förstå att det finns mammor som längtar tillbaka till jobbet och vill börja jobba igen så fort som möjligt. Jag vill ju bara vara hemma med Leona och inte missa en minut av hennes utveckling! Samtidigt vill jag verkligen att A ska få vara hemma med Leona, och jag vet att de kommer att ha det hur bra som helst tillsammans i höst. Leona är överlycklig varje dag när pappa kommer hem från jobbet, och det märks att hon verkligen älskar sin pappa.

En härlig helg

Vi tillbringade helgen uppe i Gävle, dit vi var bjudna på 61-årsfest (30+30+1). Kanonväder och trevligt sällskap gjorde det hela till en härlig helg. Festen var ganska lugn, vilket känns skönt med tanke på Leona. Hon somnade vid halvelva, och stördes inte av festandet som pågick utanför sovrumsdörren. På söndagen blev jag uppvaktad på min första mors dag med sovmorgon, något som uppskattades väldigt mycket. Trots att A säkert var tröttare än jag med tanke på att han druckit öl kvällen innan, masade han sig upp halvsju på morgonen när Leona tyckte det var lagom att kliva upp. Själv fick jag som sagt ligga kvar i sängen till klockan åtta, och det var riktigt skönt. Söndagen spenderade vi på Furuvik i sommarvärme, och efter det grillade vi hemma hos A, K & T. En riktig kanonhelg med andra ord!