All good things come to an end...

Oj oj oj, vad jag kommer att sakna att vara hemma med Leona. Nu har vi bara tre dagar kvar, sedan ska A ha semester, och snart är det dags för mig att börja jobba. Jag förstår inte hur jag ska klara av att vara borta från min lilla älskling hela dagarna. Jag misstänkte väl redan innan vi fick barn att det här första året skulle gå extremt fort, men det har verkligen bara flugit förbi, och nu är vår lilla lilla bebis snart en stor tjej. Det känns enormt vemodigt att den här tiden snart är slut, för den kommer ju aldrig tillbaka igen. Första tiden med första barnet. Det har varit en helt fantastisk tid och det har hänt så otroligt mycket. Jag har svårt att förstå att det finns mammor som längtar tillbaka till jobbet och vill börja jobba igen så fort som möjligt. Jag vill ju bara vara hemma med Leona och inte missa en minut av hennes utveckling! Samtidigt vill jag verkligen att A ska få vara hemma med Leona, och jag vet att de kommer att ha det hur bra som helst tillsammans i höst. Leona är överlycklig varje dag när pappa kommer hem från jobbet, och det märks att hon verkligen älskar sin pappa.