Är oförklarligt ledsen idag. Vet inte vad det kan bero på. Känns lite konstigt när man aldrig brukar vara ledsen om det inte har hänt något särskilt.

Jag satt på tåget i morse och saknade havet. Jag vet, det är en konstig sak att sakna. Och jag tror inte att det går att förklara för någon som inte växt upp nära havet. Nu menar jag alltså det riktiga havet, inte en insjö med dyig botten eller Östersjön med bräckt vatten där man inte ser botten. Jag pratar om klart, salt vatten. Och ett annat land när man ser bort mot horisonten. Ett annat land som vissa dagar ser ut att vara så nära att man skulle kunna simma dit utan problem, och andra dagar så långt bort att man inte kan se det hur mycket man än försöker. Jag saknar att gå i hamnen och höra repen smattra mot båtmasterna i vinden. Jag saknar till och med blåsten. Och måsskrien. Och tången.

Misstänker att det hela kan bero på PMS. Har haft en sentimental James Blunt-låt på hjärnan hela morgonen, så chansen är ganska stor att det är just PMS...

Missförstå mig inte, jag är inte olycklig eller långvarigt ledsen. Jag uppskattar allt jag har, och jag vet att jag är väldigt lyckligt lottad. Ibland kanske man behöver vara lite ledsen för att kunna vara glad resten av tiden...