Igår fick A och jag för första gången klara oss utan Leona i nästan fyra timmar. Farmor, farfar och två farbröder var barnvakter när vi gick en barnolycksfallskurs på kvällen. Eftersom farmor och farfar har erfarenhet av fyra egna barn var jag ganska lugn, och vi hade tränat hela förra veckan på att bara äta gröt på kvällen och inte amma förrän klockan tio. Jag lyckades till och med låta bli att ringa när vi hade paus i kursen... Inga skrik hördes när vi kom in i trapphuset efter kursen, och när vi kom in i lägenheten möttes vi av en glad Leona som åkte pulka på golvet. Det hade gått hur bra som helst, hon var ledsen en stund, men då satte farfar henne i pulkan, så blev det bra igen. Nästa måndag är det dags igen, och jag hoppas att det går lika bra då...
För övrigt köpte jag ett par nya pjäxor i helgen, så nu hoppas jag kunna åka skidor utan att stoppa blodtillförseln i benen när vi åker till Trysil i vår.
Leona åker pulka utomhus...
1 kommentar:
Att få vara ensam (antingen med vuxen partner eller helt på egen hand) är absolut nödvändigt mellan varven. Men det kräver lite träning =) Första gången vi lämnade Liam var jag som tur var fullt sysselsatt och hann inte tänka särskilt mycket. När han sov borta första gången drömde jag mardrömmar om att pappa skulle tappa honom och att mamma skulle glömma bort att ge honom mat. Naturligtvis inträffade inget av detta, allt gick bra och nästa gång vi (och han) tog lite semester från varann kändes det mycket lugnare!
Skicka en kommentar