Matovanor

Äntligen verkar det som att Leonas förkylning börjar ge med sig litegrann. Hon är fortfarande jättesnorig, men har idag varit på toppenhumör! Vi var och hälsade på på mitt jobb, och hon charmade alla och var inte särskilt blyg alls idag.

Vi var nere och gjorde en extra vägning förra veckan, och det var som jag misstänkte, att ökad aktivitet i samband med ett ointresse för mat har inneburit att Leona inte riktigt följer sin viktkurva längre. BVC-sköterskan verkade inte orolig, men hon tyckte att jag skulle sluta ge Leona mat på natten, för att hon då skulle äta mer på dagen. Rent instinktivt tycker jag inte att det känns som någon bra idé, eftersom problemet egentligen inte är en dålig aptit. Om Leona själv skulle få välja skulle hon nog fortsätta ammas ett bra tag till. Hon äter hur bra som helst när hon äter på mig, problemet är ju att hon knappt vill äta något annat. Lite morotspuré och gröt är det som går ner, och lite välling ibland. Ofta vill hon inte alls ha trots att hon bevisligen är hungrig eftersom hon slukar bröstmjölken direkt efter att hon ratat maten. Som med mycket annat antar jag att det tar lite tid för henne att vänja sig, men det känns lite frustrerande när "alla andra" barn verkar vräka i sig mat och tycker att det är jättegott och spännande. Jag vet att det inte är så egentligen, och att många barn inte tycker att det är så roligt med mat, men det hade varit ganska skönt att inte behöva fundera på om Leona får i sig tillräckligt, och hur det ska bli om jag inte kan amma längre.