Separationsångest och utveckling

Leona har varit väldigt mammig och pappig de senaste dagarna. Hon vill inte vara på golvet och leka några längre stunder, bara om vi är med. Hon måste ha full koll på var vi är hela tiden, annars blir hon jätteledsen. Vår lilla tjej börjar bli stor! Även om det kan tyckas vara jobbigt och omständligt att bära och bära hela tiden, är det SÅ mysigt när hon sträcker ut armarna och klamrar sig fast i mig, eller när hon kan sitta hos mig och bara mysa (även om de stunderna är väääldigt korta). Hon har också börjat uppskatta mer när vi läser för henne, och hon kan titta i böckerna och skratta. Motoriskt går utvecklingen också framåt, hon kan stå själv korta stunder och kommer nog att ta sina första steg snart. Hon har börjat vinka lite smått, även om hon inte har full koll på det än. När hon sitter i vagnen sträcker hon ofta ut armarna efter saker som finns i närheten eller lite längre bort. Nu har hon också börjat säga "ämmä" hela tiden, och jag försöker vinkla det till att det ska betyda mamma...