Djurvärlden enligt Leona

- Leona, vad säger tigern?
- Arrrrrhh

-Vad säger vovven?
-wowowowowowo

-Vad säger kossan?
-Moooooo

-Vad säger pippin (ankan)?
-Bababababa

-Vad säger hästen?
-Iiiiiihhh

-Vad säger katten?
-KAAATT!!!!!

Uppdatering i punktform...

...igen.. Inser hur lite tid man har över när man jobbar heltid och har barn...

• Vi har varit i Turkiet en vecka, vilket var otroligt skönt. Första gången Leona flög blev en succé! Hon var vaken två timmar på vägen ner, satt och lekte och kröp upp och ner mellan sätet och golvet. På vägen hem somnade hon på flygplatsen och sov hela den fyra timmar långa flygresan hem. Misstänker att det underlättade att flyga på natten.
• Jag har kommit in ordentligt i jobbet igen och börjar få mycket att göra. Min ersättare jobbar sista dagen i morgon, sedan är jag alltså helt ansvarig själv igen. Känns lite läskigt men samtidigt väldigt roligt.
• Vi har varit och kollat på ett kanonfint hus, som vi tyvärr inte kommer att buda på eftersom det i nuläget har gått upp från 2,8 till 3,4 miljoner, vilket vi inte tycker att det är värt. A har i alla fall varit på banken idag och fått lånelöfte ifall något annat skulle dyka upp, så nu surfar vi på Hemnet varje dag...

Kort sammanfattning

Eftersom det är friidrott på TV blir det bara en kort sammanfattning just nu...

• Första dagarna på jobbet har gått bra, än så länge är det ganska lugnt, trevligt att träffa kollegorna igen.
• A vill börja jobba igen efter två dagar ensam med en mammig dotter. Leona har dessutom haft tredagarsfebern och håller på att få nya tänder, så hon visar sig inte från sin bästa sida... Vill inte äta, inte sova, slänger sig på golvet och gallskriker. Förstår A's frustration, men jag är övertygad om att det kommer att vända snart och att de kommer att ha det jättemysigt här hemma.

Slut på lyxlivet

På måndag börjar jag alltså jobba igen. Alla man pratar med säger att man längtar tillbaka till jobbet mot slutet av ledigheten, och att man ställer in sig på att det snart är dags. Jag väntar fortfarande på att det ska kännas så. Fast jag vet ju att det kommer att kännas bra när jag väl har börjat jobba, jag trivs ju på mitt jobb och med mina arbetsuppgifter. Det är bara det att det är mycket mysigare att vara hemma med Leona. Särskilt svårt känns det att lämna henne just nu, eftersom hon är inne i en väldigt "mammig" period. Hon pussas och kramas och vill vara hos mamma hela tiden, och även om det kan bli jobbigt att det bara är jag som duger ibland, så är det otroligt mysigt också. Men jag vet ju att det egentligen funkar lika bra att vara hos pappa. Jag har i alla fall insett att den längsta tid jag har spenderat utan Leona är cirka fyra timmar, så det kommer att bli tufft att vara borta nio timmar om dagen. Tufft för mig alltså, Leona kommer att ha det hur bra som helst hemma med pappa.

I kväll är A inne i Stockholm och tittar på cruising med en kompis, och jag har en hel kväll för mig själv. Leona somnade vid sju, och jag tänkte kolla på skräckfilm lite senare, får väl se om jag vågar, eller om jag byter kanal...

Sommaren så här långt i bilder

Hemma i Väsby

Känner på vattnet i havet för första gången, i Höganäs

Badar i balja i mormors trädgård

Leker med mormor i Lerberget

Utsiktsplats på Kolmården

Myser med pappa i farmors och farfars pool

På lekland i Norrtälje

Den här önskar Leona sig i ettårspresent...

Förutom detta har vi hunnit med Power meet i Västerås, några dagar på stranden och en hel del slappande i Norrtälje. Sommaren så här långt har varit bättre än bra!

Helt otroligt!

Elva månader och två veckor gammal har Leona sovit sin första hela natt! Hon somnade strax innan åtta igår kväll och vaknade vid sextiden i morse, fick komma över till vår säng och sov en timme till. Hon har gnytt till flera gånger under natten, och eftersom jag är van vid att hon vaknar har jag inte sovit lika bra som henne, men det känns ändå helt fantastiskt. Lilla tjejen börjar bli stor! Hon njuter av att vara hos farmor och farfar och springa omkring i trädgården hela dagarna och få massvis med uppmärksamhet från alla i närheten. Vi stannar i Norrtälje över helgen och åker sedan hem till Väsby igen och hoppas på att de goda sömnvanorna fortsätter.

Free at last!

Äntligen har jag slutat amma! Jag hade sedan tidigare bestämt mig för att sluta nattamma när Leona var 11 månader, men det ville hon inte gå med på... Eftersom hon blir så arg att hon skriker tills hon kräks har jag försökt vänta ut henne och hoppats på att hon skulle vilja sluta själv. Nu är vi i Norrtälje, där grannarna inte störs av skrikande barn, och häromnatten bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Leona blev som väntat tokförbannad, men efter två timmar somnade hon om. Andra natten var hon vaken två gånger, en timme varje gång. Tredje natten vaknade hon också två gånger, men somnade om efter ca en kvart. Även i natt var hon vaken två gånger, andra gången runt en timme, men hon var helnöjd med att bara ligga mellan A och mig och mysa. Hon kramade och pussade oss och klättrade fram och tillbaka. När hon blev ledsen en stund sjöng vi lite för henne, och sedan var det bra igen. Jag hoppas på att det bara blir bättre framöver, och att hon så småningom kan lära sig att sova mer än fyra timmar i sträck, men jag är otroligt nöjd med de framsteg hon gjort såhär långt.

Senaste tiden i punktform

Det var ett bra tag sedan det hände något här, så det är kanske dags för en uppdatering... Att det inte händer något på bloggen beror på att det händer så mycket i verkliga livet, så bloggen har inte haft hög prioritet på sista tiden. Det här är i alla fall lite av det som hänt sedan sist:

• A har gått på semester och pappaledighet, vilket innebär att jag börjar jobba om mindre än sex veckor. Har fortfarande inte börjat längta tillbaka och misstänker att jag inte kommer att göra det heller. Pratade med en person i helgen som räknat ut att om man skaffade tolv barn och snålade med föräldradagarna skulle man inte behöva jobba igen förrän det var dags för pension. Kanske något att satsa på?
• Vi har varit nere i Skåne och hälsat på min släkt i en vecka, fint väder och mycket utflykter, bland annat till Köpenhamn Zoo och Tropikariet i Helsingborg. Leona har träffat mormor, morbror x 2, mormors mor, morfar och hans fru + en väldig massa katter, vilket ledde till att hon började skrika "tatt tatt tatt" så fort hon såg en katt. Hon var i alla fall inte rädd för dem, vilket jag trodde att hon skulle vara.
• Vi har varit på Kolmården och sett ännu fler djur
• Vi har varit i Västerås på Power Meet och sett en massa bilar
• Leona har lärt sig att säga "tick-tack" (eller titatitatita) när man frågar vad klockan säger.

Mer uppdatering och bilder kommer, nu ska vi iväg och fika hos en mammakompis och hennes dotter som är en vecka äldre än Leona.

Leona går!

Knappt en månad efter att hon tagit sina första steg har nu Leona själv insett att hon kan gå! Det började häromkvällen när A och jag satt i soffan och Leona gick utmed bordet. När bordskanten tog slut fortsatte hon att gå 5-6 steg själv. Hon var helt överlycklig! Igår tränade hon på att gå både på gräsmattan och hemma i lägenheten, och det går bättre och bättre. Vi hade väl trott att hon skulle gå tidigare eftersom det har verkat vara på gång länge, men hon har låtit oss vänta tills hon kände sig säker, och det är väl bara bra det.

I eftermiddag blir det öppna förskolan med mammagruppen, och i morgon ska vi försöka ta oss iväg till mitt jobb och hälsa på och söka en semestervecka till. Jag försöker skjuta på jobbstarten så länge som möjligt...

All good things come to an end...

Oj oj oj, vad jag kommer att sakna att vara hemma med Leona. Nu har vi bara tre dagar kvar, sedan ska A ha semester, och snart är det dags för mig att börja jobba. Jag förstår inte hur jag ska klara av att vara borta från min lilla älskling hela dagarna. Jag misstänkte väl redan innan vi fick barn att det här första året skulle gå extremt fort, men det har verkligen bara flugit förbi, och nu är vår lilla lilla bebis snart en stor tjej. Det känns enormt vemodigt att den här tiden snart är slut, för den kommer ju aldrig tillbaka igen. Första tiden med första barnet. Det har varit en helt fantastisk tid och det har hänt så otroligt mycket. Jag har svårt att förstå att det finns mammor som längtar tillbaka till jobbet och vill börja jobba igen så fort som möjligt. Jag vill ju bara vara hemma med Leona och inte missa en minut av hennes utveckling! Samtidigt vill jag verkligen att A ska få vara hemma med Leona, och jag vet att de kommer att ha det hur bra som helst tillsammans i höst. Leona är överlycklig varje dag när pappa kommer hem från jobbet, och det märks att hon verkligen älskar sin pappa.

En härlig helg

Vi tillbringade helgen uppe i Gävle, dit vi var bjudna på 61-årsfest (30+30+1). Kanonväder och trevligt sällskap gjorde det hela till en härlig helg. Festen var ganska lugn, vilket känns skönt med tanke på Leona. Hon somnade vid halvelva, och stördes inte av festandet som pågick utanför sovrumsdörren. På söndagen blev jag uppvaktad på min första mors dag med sovmorgon, något som uppskattades väldigt mycket. Trots att A säkert var tröttare än jag med tanke på att han druckit öl kvällen innan, masade han sig upp halvsju på morgonen när Leona tyckte det var lagom att kliva upp. Själv fick jag som sagt ligga kvar i sängen till klockan åtta, och det var riktigt skönt. Söndagen spenderade vi på Furuvik i sommarvärme, och efter det grillade vi hemma hos A, K & T. En riktig kanonhelg med andra ord!

Rap das Armas

Om ni som jag brukar lyssna på P3 har ni säkert inte missat denna låt, som jag tyckte var hur bra som helst första gången jag hörde den. Så bra att jag nu letade rätt på den på Youtube, och eftersom jag inte kan portugisiska blev jag ju lite nyfiken på vad de sjunger om egentligen. "Armas" låter ju onekligen som någon typ av vapen, och när jag såg videon med två gangsterlika killar och en dansande tjej med alldeles för lite kläder blev jag lite misstänksam. Har fortfarande inte helt koll på texten, men tydligen handlar låten om den korrupta polisen som attackerar favelor i Brasilien. Vilket väl är helt ok att kritisera, men samtidigt gillar jag inte riktigt att knarkhandeln i favelorna försvaras. Hur som helst är jag ute på djupt vatten här eftersom jag är alldeles för oinsatt i problematiken, men jag tror inte att jag kommer att skruva upp volymen lika mycket nästa gång jag hör låten...

Riktiga brev

Idag fick jag en avi där det stod att jag hade ett stort brev från I Fagertun att hämta ut på posten. Min mormor skickar ibland "riktiga" brev till mig (inte "bara" mail alltså), och det är lika roligt att få varje gång. Tyvärr är jag inte lika bra på att skicka "riktiga" brev själv, men jag försöker bättra mig. Även om det är roligt med mail också är det ju mycket mer spännande med snigelpost. Den här gången hade hon skickat med en jättefin nalle till Leona, som hon blev förälskad i direkt. Hon satt och kramade den en bra stund innan hon slutligen somnade med nallen i famnen.

Leona med fina nallen från mormor Inger

Grrr...

Var precis nere på ICA för att handla mjölk, bakom mig i kön står en äldre man som luktar ganska mycket svett och rök. Han har en egen vagn med sina varor i, som han först ställer ett par centimeter bakom mig, och sedan kör på mig med. Tänker först att han inte gjort det med vilje och bryr mig inte så mycket om det, men sedan kör han på mig igen och säger surt "Ska du stå där eller?". Förvånat svarar jag att ja, jag väntar på att få betala, varpå han ännu mer irriterat säger "Jaha, och jag väntar på att få lägga upp mina varor." Jag vet att det finns folk som verkligen avskyr "barnvagnsmaffian", men någon sorts social kompetens får man väl ändå ha? Man kör väl inte på folk med sin vagn för att de ska flytta sig från kön? Dessutom kunde jag inte flytta mig någonstans, eftersom personen framför mig inte hade hunnit betala än. Ibland blir jag så less...

Leonas Topp 5 just nu

1. Åka hiss
2. Lyssna på musik och dansa
3. Busa med mamma och pappa
4. Klättra upp i soffan (med lite hjälp från mamma eller pappa)
5. Smaka på mammas och pappas mat

Om ni undrar varför hon tittar upp mot bokhyllan så är det för att stereon står där...

Läget för Leona

I natt drömde A att Leona kunde gå, och nere på öppna förskolan idag tog hon sina två första steg! Trodde först att jag sett fel när hon tagit ett steg, men sedan tog hon ett till. Precis som när hon började krypa var hon nog inte helt medveten om att hon gjorde det, så vi får väl se om hon vill gå mer nu eller om det kommer att dröja ett tag till. A har också efter många försök lärt henne att dricka med sugrör. Annars har hon lärt sig att klappa händer och vinka på uppmaning, och hon har fått en ny begagnad vagn, en sulky som hon sitter bättre i än den andra vagnen. Hon har börjat dansa när hon hör musik på TV eller radio, och de tre senaste nätterna har hon somnat i sin egen säng, visserligen med mig bredvid sängen, men ändå! Hon vaknar fortfarande 3-4 gånger per natt, men det har blivit mycket lugnare sedan nattlampan kom tillbaka.

Igår försökte jag vara lite kreativ och sy en badrock av ett badlakan till Leona, resultatet syns här nedanför. Förutom att vi hade rester av badlakan i hela lägenheten och att nålen i symaskinen fick bytas tre gånger tycker jag att det gick hyfsat bra, men jag tror inte att jag ska ge mig på att sy saker som är mer avancerade...

Ibland är lösningen så enkel...

Den här natten började precis som den förra med en Leona som ville äta på mig hela tiden. Till slut åt hon inte längre utan bara skrek hysteriskt och spände hela kroppen. Under tiden som jag funderar på om hon har magknip och skräckscenarier om den stackars treåringen som dog av tarmvred dyker upp i min hjärna, tar A upp Leona och går runt i lägenheten. Hon blir lugn direkt när han pratar med henne och bär på henne. Efter en stund kommer han in i sovrummet igen. "Jag tror att hon är mörkrädd" säger han, och då äntligen förstår jag varför vår lilla tjej är så ledsen vissa nätter. Vi har en nattlampa som vi har använt sedan hon var nyfödd, för att vi ska kunna se när hon vill äta på natten. På senare tid har Leona ibland lekt med lampan på dagtid, och det är inte alltid vi hittat den på kvällen. Jag har inte tyckt att det spelat någon roll, eftersom både Leona och jag hittar ganska bra i mörkret ändå, men självklart har hon vant sig vid ljuset och tycker att det är läskigt när det blir mörkt. Så medans A bar runt Leona i lägenheten letade jag reda på nattlampan, och efter en stunds tröst från både mamma och pappa var allt bra igen. Sedan sov Leona till strax innan sex i morse utan att äta mer...

9 månader!

Nu har Leona varit utanför magen lika länge som hon var inne i magen... Fast nu känns det ju som att hon alltid har funnits hos oss. Hennes 9-månadersdag firade vi i lördags med ett besök på Skansen, vilket hela familjen uppskattade. Renarna verkade vara mest intressanta, men sälarna var lite läskiga. Eftersom det var så fint väder passade vi på att lägga oss på en filt i en park en stund när vi tittat på alla djur. Det är dagar som denna som gör att man trivs med att bo så nära Stockholm. Det märks verkligen att Leona uppskattar att vara utomhus, till och med här hemma vill hon ut på balkongen hela tiden.

Efter Skansenbesöket verkar hon ha dragit på sig ännu en förkylning, hon hade lite feber igår och inatt, och det märks att hon har lite svårt att andas. Vi hoppas på att det är en lindrig förkylning som går över snabbt.

Farmor och farfar har en massa spännande tidningar

"Tittut!"

Med pappa på Skansen

Fin utsikt från Skansen

"Vakna pappa, jag vill busa!"

Sååå trött...

Efter ännu en natt med allldeles för mycket nattätande från Leonas sida och alldeles för lite sömn för mig är jag helt slut. Just nu känns det verkligen som att det är ett steg framåt och två tillbaka, både när det gäller sömnen och maten för Leona. Visserligen har vi börjat få henne att somna tidigare på kvällarna (runt halvnio i stället för tio), men i gengäld vaknar hon ett antal gånger per natt och gallskriker tills hon får sin vilja igenom och får mat. Ofta somnar hon efter att ha fått mat för att vakna igen tio minuter senare och skrika lika mycket igen, tills hon får mer mat. Det här leder förstås till att hon har börjat äta sämre på dagarna igen. Hon totalvägrar att öppna munnen eller spottar ut det hon har fått in, och just nu spelar det ingen roll om det är "riktig" mat eller efterrätter som hon i vanliga fall älskar. Självklart innebär det här att både hon och jag är grinigare än vanligt och har mindre tålamod än vi brukar ha. Förhoppningsvis är det bara en fas som snart går över...

Så här kan man också använda en lära-gå-vagn

Med tanke på hur bra mamma är på att köra bil var väl det här ganska väntat...