Slut på lyxlivet

På måndag börjar jag alltså jobba igen. Alla man pratar med säger att man längtar tillbaka till jobbet mot slutet av ledigheten, och att man ställer in sig på att det snart är dags. Jag väntar fortfarande på att det ska kännas så. Fast jag vet ju att det kommer att kännas bra när jag väl har börjat jobba, jag trivs ju på mitt jobb och med mina arbetsuppgifter. Det är bara det att det är mycket mysigare att vara hemma med Leona. Särskilt svårt känns det att lämna henne just nu, eftersom hon är inne i en väldigt "mammig" period. Hon pussas och kramas och vill vara hos mamma hela tiden, och även om det kan bli jobbigt att det bara är jag som duger ibland, så är det otroligt mysigt också. Men jag vet ju att det egentligen funkar lika bra att vara hos pappa. Jag har i alla fall insett att den längsta tid jag har spenderat utan Leona är cirka fyra timmar, så det kommer att bli tufft att vara borta nio timmar om dagen. Tufft för mig alltså, Leona kommer att ha det hur bra som helst hemma med pappa.

I kväll är A inne i Stockholm och tittar på cruising med en kompis, och jag har en hel kväll för mig själv. Leona somnade vid sju, och jag tänkte kolla på skräckfilm lite senare, får väl se om jag vågar, eller om jag byter kanal...