Leona går!

Knappt en månad efter att hon tagit sina första steg har nu Leona själv insett att hon kan gå! Det började häromkvällen när A och jag satt i soffan och Leona gick utmed bordet. När bordskanten tog slut fortsatte hon att gå 5-6 steg själv. Hon var helt överlycklig! Igår tränade hon på att gå både på gräsmattan och hemma i lägenheten, och det går bättre och bättre. Vi hade väl trott att hon skulle gå tidigare eftersom det har verkat vara på gång länge, men hon har låtit oss vänta tills hon kände sig säker, och det är väl bara bra det.

I eftermiddag blir det öppna förskolan med mammagruppen, och i morgon ska vi försöka ta oss iväg till mitt jobb och hälsa på och söka en semestervecka till. Jag försöker skjuta på jobbstarten så länge som möjligt...

All good things come to an end...

Oj oj oj, vad jag kommer att sakna att vara hemma med Leona. Nu har vi bara tre dagar kvar, sedan ska A ha semester, och snart är det dags för mig att börja jobba. Jag förstår inte hur jag ska klara av att vara borta från min lilla älskling hela dagarna. Jag misstänkte väl redan innan vi fick barn att det här första året skulle gå extremt fort, men det har verkligen bara flugit förbi, och nu är vår lilla lilla bebis snart en stor tjej. Det känns enormt vemodigt att den här tiden snart är slut, för den kommer ju aldrig tillbaka igen. Första tiden med första barnet. Det har varit en helt fantastisk tid och det har hänt så otroligt mycket. Jag har svårt att förstå att det finns mammor som längtar tillbaka till jobbet och vill börja jobba igen så fort som möjligt. Jag vill ju bara vara hemma med Leona och inte missa en minut av hennes utveckling! Samtidigt vill jag verkligen att A ska få vara hemma med Leona, och jag vet att de kommer att ha det hur bra som helst tillsammans i höst. Leona är överlycklig varje dag när pappa kommer hem från jobbet, och det märks att hon verkligen älskar sin pappa.

En härlig helg

Vi tillbringade helgen uppe i Gävle, dit vi var bjudna på 61-årsfest (30+30+1). Kanonväder och trevligt sällskap gjorde det hela till en härlig helg. Festen var ganska lugn, vilket känns skönt med tanke på Leona. Hon somnade vid halvelva, och stördes inte av festandet som pågick utanför sovrumsdörren. På söndagen blev jag uppvaktad på min första mors dag med sovmorgon, något som uppskattades väldigt mycket. Trots att A säkert var tröttare än jag med tanke på att han druckit öl kvällen innan, masade han sig upp halvsju på morgonen när Leona tyckte det var lagom att kliva upp. Själv fick jag som sagt ligga kvar i sängen till klockan åtta, och det var riktigt skönt. Söndagen spenderade vi på Furuvik i sommarvärme, och efter det grillade vi hemma hos A, K & T. En riktig kanonhelg med andra ord!

Rap das Armas

Om ni som jag brukar lyssna på P3 har ni säkert inte missat denna låt, som jag tyckte var hur bra som helst första gången jag hörde den. Så bra att jag nu letade rätt på den på Youtube, och eftersom jag inte kan portugisiska blev jag ju lite nyfiken på vad de sjunger om egentligen. "Armas" låter ju onekligen som någon typ av vapen, och när jag såg videon med två gangsterlika killar och en dansande tjej med alldeles för lite kläder blev jag lite misstänksam. Har fortfarande inte helt koll på texten, men tydligen handlar låten om den korrupta polisen som attackerar favelor i Brasilien. Vilket väl är helt ok att kritisera, men samtidigt gillar jag inte riktigt att knarkhandeln i favelorna försvaras. Hur som helst är jag ute på djupt vatten här eftersom jag är alldeles för oinsatt i problematiken, men jag tror inte att jag kommer att skruva upp volymen lika mycket nästa gång jag hör låten...

Riktiga brev

Idag fick jag en avi där det stod att jag hade ett stort brev från I Fagertun att hämta ut på posten. Min mormor skickar ibland "riktiga" brev till mig (inte "bara" mail alltså), och det är lika roligt att få varje gång. Tyvärr är jag inte lika bra på att skicka "riktiga" brev själv, men jag försöker bättra mig. Även om det är roligt med mail också är det ju mycket mer spännande med snigelpost. Den här gången hade hon skickat med en jättefin nalle till Leona, som hon blev förälskad i direkt. Hon satt och kramade den en bra stund innan hon slutligen somnade med nallen i famnen.

Leona med fina nallen från mormor Inger

Grrr...

Var precis nere på ICA för att handla mjölk, bakom mig i kön står en äldre man som luktar ganska mycket svett och rök. Han har en egen vagn med sina varor i, som han först ställer ett par centimeter bakom mig, och sedan kör på mig med. Tänker först att han inte gjort det med vilje och bryr mig inte så mycket om det, men sedan kör han på mig igen och säger surt "Ska du stå där eller?". Förvånat svarar jag att ja, jag väntar på att få betala, varpå han ännu mer irriterat säger "Jaha, och jag väntar på att få lägga upp mina varor." Jag vet att det finns folk som verkligen avskyr "barnvagnsmaffian", men någon sorts social kompetens får man väl ändå ha? Man kör väl inte på folk med sin vagn för att de ska flytta sig från kön? Dessutom kunde jag inte flytta mig någonstans, eftersom personen framför mig inte hade hunnit betala än. Ibland blir jag så less...

Leonas Topp 5 just nu

1. Åka hiss
2. Lyssna på musik och dansa
3. Busa med mamma och pappa
4. Klättra upp i soffan (med lite hjälp från mamma eller pappa)
5. Smaka på mammas och pappas mat

Om ni undrar varför hon tittar upp mot bokhyllan så är det för att stereon står där...

Läget för Leona

I natt drömde A att Leona kunde gå, och nere på öppna förskolan idag tog hon sina två första steg! Trodde först att jag sett fel när hon tagit ett steg, men sedan tog hon ett till. Precis som när hon började krypa var hon nog inte helt medveten om att hon gjorde det, så vi får väl se om hon vill gå mer nu eller om det kommer att dröja ett tag till. A har också efter många försök lärt henne att dricka med sugrör. Annars har hon lärt sig att klappa händer och vinka på uppmaning, och hon har fått en ny begagnad vagn, en sulky som hon sitter bättre i än den andra vagnen. Hon har börjat dansa när hon hör musik på TV eller radio, och de tre senaste nätterna har hon somnat i sin egen säng, visserligen med mig bredvid sängen, men ändå! Hon vaknar fortfarande 3-4 gånger per natt, men det har blivit mycket lugnare sedan nattlampan kom tillbaka.

Igår försökte jag vara lite kreativ och sy en badrock av ett badlakan till Leona, resultatet syns här nedanför. Förutom att vi hade rester av badlakan i hela lägenheten och att nålen i symaskinen fick bytas tre gånger tycker jag att det gick hyfsat bra, men jag tror inte att jag ska ge mig på att sy saker som är mer avancerade...

Ibland är lösningen så enkel...

Den här natten började precis som den förra med en Leona som ville äta på mig hela tiden. Till slut åt hon inte längre utan bara skrek hysteriskt och spände hela kroppen. Under tiden som jag funderar på om hon har magknip och skräckscenarier om den stackars treåringen som dog av tarmvred dyker upp i min hjärna, tar A upp Leona och går runt i lägenheten. Hon blir lugn direkt när han pratar med henne och bär på henne. Efter en stund kommer han in i sovrummet igen. "Jag tror att hon är mörkrädd" säger han, och då äntligen förstår jag varför vår lilla tjej är så ledsen vissa nätter. Vi har en nattlampa som vi har använt sedan hon var nyfödd, för att vi ska kunna se när hon vill äta på natten. På senare tid har Leona ibland lekt med lampan på dagtid, och det är inte alltid vi hittat den på kvällen. Jag har inte tyckt att det spelat någon roll, eftersom både Leona och jag hittar ganska bra i mörkret ändå, men självklart har hon vant sig vid ljuset och tycker att det är läskigt när det blir mörkt. Så medans A bar runt Leona i lägenheten letade jag reda på nattlampan, och efter en stunds tröst från både mamma och pappa var allt bra igen. Sedan sov Leona till strax innan sex i morse utan att äta mer...

9 månader!

Nu har Leona varit utanför magen lika länge som hon var inne i magen... Fast nu känns det ju som att hon alltid har funnits hos oss. Hennes 9-månadersdag firade vi i lördags med ett besök på Skansen, vilket hela familjen uppskattade. Renarna verkade vara mest intressanta, men sälarna var lite läskiga. Eftersom det var så fint väder passade vi på att lägga oss på en filt i en park en stund när vi tittat på alla djur. Det är dagar som denna som gör att man trivs med att bo så nära Stockholm. Det märks verkligen att Leona uppskattar att vara utomhus, till och med här hemma vill hon ut på balkongen hela tiden.

Efter Skansenbesöket verkar hon ha dragit på sig ännu en förkylning, hon hade lite feber igår och inatt, och det märks att hon har lite svårt att andas. Vi hoppas på att det är en lindrig förkylning som går över snabbt.

Farmor och farfar har en massa spännande tidningar

"Tittut!"

Med pappa på Skansen

Fin utsikt från Skansen

"Vakna pappa, jag vill busa!"

Sååå trött...

Efter ännu en natt med allldeles för mycket nattätande från Leonas sida och alldeles för lite sömn för mig är jag helt slut. Just nu känns det verkligen som att det är ett steg framåt och två tillbaka, både när det gäller sömnen och maten för Leona. Visserligen har vi börjat få henne att somna tidigare på kvällarna (runt halvnio i stället för tio), men i gengäld vaknar hon ett antal gånger per natt och gallskriker tills hon får sin vilja igenom och får mat. Ofta somnar hon efter att ha fått mat för att vakna igen tio minuter senare och skrika lika mycket igen, tills hon får mer mat. Det här leder förstås till att hon har börjat äta sämre på dagarna igen. Hon totalvägrar att öppna munnen eller spottar ut det hon har fått in, och just nu spelar det ingen roll om det är "riktig" mat eller efterrätter som hon i vanliga fall älskar. Självklart innebär det här att både hon och jag är grinigare än vanligt och har mindre tålamod än vi brukar ha. Förhoppningsvis är det bara en fas som snart går över...

Så här kan man också använda en lära-gå-vagn

Med tanke på hur bra mamma är på att köra bil var väl det här ganska väntat...

Efter festen

A's 30-årsfest blev väldigt lyckad. Många trevliga människor och mycket mat! Farmor kom som en räddande ängel och hjälpte till väldigt mycket både med förberedelser och under festen, så vi behövde knappt stressa alls, trots att vi skulle utfodra ca 35 personer. Det blev en helkväll för några, Leona och jag tackade för oss vid halvelva, och sen var det godnatt. Skönt att vi hade festen i en lokal precis bredvid vårt hus så att vi bara kunde gå och lägga Leona när hon började bli trött. A fick många fina presenter, en hel del av dem var upplevelser som jag hoppas att även jag får ta del av! Så i sommar blir det RIB-båtstur, luftballong, Kolmården, amerikansk brunch i Stockholm och chokladprovning. Vet inte riktigt hur vi ska hinna med allt!

När det gäller Leona var vi på ny invägning igår. Jag har provat att sluta amma helt på dagtid, och det har gett resultat! Leona äter mycket bättre och hade gått upp 400 gram på två veckor, vilket kan jämföras med att hon gick upp 20 gram på en månad tidigare... Hon har också fått en Lära-gå-vagn från Micki, som hon är helt galen i. Det är jätteroligt att springa runt i lägenheten med den! Tyvärr har vi ju inte så stora ytor, så hon kommer inte så långt. Vi får ta med vagnen till Norrtälje i helgen, så att hon kan springa av sig lite!

Fikapaus

Tar en paus i förberedelserna inför helgens 30-årsfirande och bloggar lite. Först: ett stort grattis till Sara, Per och Liam som fått en ny familjemedlem! Även om Leona fortfarande är liten kan jag sakna den där allra första tiden, när allt är helt nytt och man befinner sig i amningsträsket dygnet runt...

Själva tampas vi med en liten tjej med stort humör, som blir grymt förbannad när hon inte får som hon vill. Samtidigt är hon oftare på mycket bättre humör än tidigare, och är nöjd för det mesta. Efter att Leona bara gått upp 20 gram på en månad tog jag mig i kragen för ett par veckor sedan och slutade amma på dagtid. Sedan dess har hon faktiskt ätit betydligt bättre, även om hon fortfarande inte är något matvrak. Idag fick hon prova på att äta pannkaka själv, och det var jätteroligt. Sedan fick jag städa hela lägenheten, eftersom det var någon som gömt bitar av pannkakan i byxorna. Vår lilla tjej börjar också visa tydligt att hon förstår att pappa försvinner på morgonen, och igår blev hon jätteledsen när han sa hejdå. Det går dock snabbt över igen, men hon är överlycklig när han kommer hem på kvällen.

Nu ska jag fortsätta fixa inför festen i morgon, trevlig helg!

Lista

1. Ta fram din mobil.
2. Gå till inkorgen!
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en
4. Fråga 1 - första meningen i första sms:et
5. Fråga 2 - första meningen i andra sms:et, o.s.v

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? Resa utomlands i påsk?
2. Vad säger du alltid till din bästa kompis?Välkommen till Norge.
3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? Hej! Vi kom precis hem från öf och centrum gud vad korten på freja blev bra!
4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende?Oh, har korten redan kommit, vad kul, blev Leona bra på korten då?
5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig?Hej! Jag hörde inte att du hade ringt hade mobilen på ljudlös.
6. Vad skulle du skrika om du vann en miljon? Tack vad snällt.
7. Vilka ord skulle du säga till Gud om du träffade honom?Ja, ha det så kul.
8. Vad vill du höra mest av allt? Hej! Kan tyvärr inte söndag.
9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv?Hej tjejer!
10. Vad var dina allra första ord?Ja jag skyller allt på bollarna hon sög på på öf i måndags :-S

Fjällsemester

Vi har haft en underbar vecka i Trysil tillsammans med större delen av A's familj. Mycket skidåkning och härligt väder. Det enda tråkiga var att Leona var sjuk hela veckan, hon hade 39-40 graders feber i sex dagar. Trots detta var hon väldigt pigg och för det mesta glad, när febern gick ner litegrann. Vi hade en mardrömsnatt när hon var helt hysterisk och i det närmaste okontaktbar, trots att hon just då inte hade någon feber. Då var det verkligen skönt att ha A's föräldrar hos oss, man känner sig ganska maktlös när man inte kan trösta sitt barn. Det var riktigt läskigt att se henne, blicken var helt borta och hon såg ut som att hon inte kände igen oss. Nu är hon i alla fall frisk igen, och jag hoppas att hon får vara det ett bra tag framöver. Konstigt nog har hon under fjällveckan ätit bättre än hon någonsin gjort tidigare, men jag misstänker att det beror på att hon var så trött på nätterna att hon inte orkade vakna ordentligt och äta lika många gånger då. I natt var vi i alla fall tillbaka på fyra matningar under natten igen... Jag borde väl inte ge henne mat så ofta på natten, men hon blir verkligen tokförbannad om hon inte får det, så vi kämpar väl på ett tag till. Grannarna uppskattar nog inte en bebis som skriker hela nätterna.

Nostalgi

När jag var liten hade jag ett stort antal Pixi-böcker. De säljs ju fortfarande, men numera är det andra, nya små böcker som man inte känner igen. Därför blev jag jätteglad när jag hittade "Varför gråter Lotta?" nere på Coop, så den var jag ju tvungen att köpa till Leona. Misstänker att hon till slut kommer att ha lika många Pixi-böcker som jag hade som liten... Min favorit var annars "Androkles och Lejonet", så vi får väl se om jag hittar den någonstans. En hemsida med en sammanställning över alla Pixiböcker hittade jag i alla fall här, så nu ska jag göra en liten nostalgitripp...

En annan av de Pixiböcker jag hade

Isolering

Lagom till att Leona blivit frisk från sin förkylning åkte hon i natt på magsjuka och spydde ner hela hallen, stackarn. Det positiva är att det verkar ha varit en mild variant, för sedan vaknade hon klockan sex i morse och var hur pigg som helst. Mamma och pappa var inte riktigt lika pigga efter att ha skurat golv, tröstat Leona och tvättat pyjamas mitt i natten... Men, huvudsaken är att Leona verkar må bra igen. Tyvärr får vi väl leva i karantän ett par dagar till nu, jag hade annars sett fram emot ett besök på Öppna Förskolan i eftermiddag för att få träffa lite folk. Nu tar Leona en liten förmiddagssovstund, så det ska jag också försöka göra innan det är dags för en tur ner till tvättstugan!

Separationsångest och utveckling

Leona har varit väldigt mammig och pappig de senaste dagarna. Hon vill inte vara på golvet och leka några längre stunder, bara om vi är med. Hon måste ha full koll på var vi är hela tiden, annars blir hon jätteledsen. Vår lilla tjej börjar bli stor! Även om det kan tyckas vara jobbigt och omständligt att bära och bära hela tiden, är det SÅ mysigt när hon sträcker ut armarna och klamrar sig fast i mig, eller när hon kan sitta hos mig och bara mysa (även om de stunderna är väääldigt korta). Hon har också börjat uppskatta mer när vi läser för henne, och hon kan titta i böckerna och skratta. Motoriskt går utvecklingen också framåt, hon kan stå själv korta stunder och kommer nog att ta sina första steg snart. Hon har börjat vinka lite smått, även om hon inte har full koll på det än. När hon sitter i vagnen sträcker hon ofta ut armarna efter saker som finns i närheten eller lite längre bort. Nu har hon också börjat säga "ämmä" hela tiden, och jag försöker vinkla det till att det ska betyda mamma...

Matovanor

Äntligen verkar det som att Leonas förkylning börjar ge med sig litegrann. Hon är fortfarande jättesnorig, men har idag varit på toppenhumör! Vi var och hälsade på på mitt jobb, och hon charmade alla och var inte särskilt blyg alls idag.

Vi var nere och gjorde en extra vägning förra veckan, och det var som jag misstänkte, att ökad aktivitet i samband med ett ointresse för mat har inneburit att Leona inte riktigt följer sin viktkurva längre. BVC-sköterskan verkade inte orolig, men hon tyckte att jag skulle sluta ge Leona mat på natten, för att hon då skulle äta mer på dagen. Rent instinktivt tycker jag inte att det känns som någon bra idé, eftersom problemet egentligen inte är en dålig aptit. Om Leona själv skulle få välja skulle hon nog fortsätta ammas ett bra tag till. Hon äter hur bra som helst när hon äter på mig, problemet är ju att hon knappt vill äta något annat. Lite morotspuré och gröt är det som går ner, och lite välling ibland. Ofta vill hon inte alls ha trots att hon bevisligen är hungrig eftersom hon slukar bröstmjölken direkt efter att hon ratat maten. Som med mycket annat antar jag att det tar lite tid för henne att vänja sig, men det känns lite frustrerande när "alla andra" barn verkar vräka i sig mat och tycker att det är jättegott och spännande. Jag vet att det inte är så egentligen, och att många barn inte tycker att det är så roligt med mat, men det hade varit ganska skönt att inte behöva fundera på om Leona får i sig tillräckligt, och hur det ska bli om jag inte kan amma längre.