5½ år

Idag har jag och A varit tillsammans i 5½ år. Och även om det inte var jag som kom ihåg det den här gången älskar jag honom mer för varje dag som går. Jag vet, det låter jättefjantigt, men jag är faktiskt gravid och då blir man ofta akut-kär... I alla fall blir jag det. Så grattis älskling, du är bäst!

Graviditetskrämpor?

Igår när jag skulle gå av tåget högg det till i ryggen, och jag fick gå hem i ungefär samma hastighet som en inte så pigg 95-åring. Som tur var kom A med tåget söderifrån samtidigt, så jag fick i alla fall lite stöd på vägen hem... Även om han tyckte att det var jobbigt att jag gick så långsamt och försökte speeda upp mig lite, är han världens underbaraste. Han har verkligen försökt att tvinga mig till att vila i stället för att jag skulle hjälpa till med maten och tvätten (inte för att han lyckades, men det är tanken som räknas). Nu har jag precis blivit utfodrad med kanelbulle och saft, och ryggen känns mycket bättre, även om det inte är helt bra. Den lilla sälen (A's smeknamn) i magen verkar må bra i alla fall, och vi misstänker att det kommer att bli en fotbollsspelare med tanke på hur mycket den verkar träna...

Vi har beställt en vagn från Kronan! Leverans i juli, så vi får väl se om det blir leverans på bebis eller vagn först...

Tjoho!

Och precis när ni trodde att jag gått under jorden eller glömt bort att jag hade en blogg dyker jag upp igen som gubben i lådan!

Man skulle ju kunna tro att jag skulle blogga mer nu när det händer stora saker i livet, men så har det ju inte riktigt blivit... efter ett uppehåll på typ två månader hoppas jag att det i alla fall finns någon som tittar in på den här sidan ibland och inte har gett upp hoppet om mitt bloggande!

Som alla (tror jag?) vet ska A och jag bli föräldrar. Det känns jättekonstigt och helt fantastiskt och jag är hur glad som helst och livrädd på samma gång. Men det är väl så det ska vara. Beräknad nedkomst är just nu den 28/7, men risken finns att det blir lite tidigare via kejsarsnitt eftersom min moderkaka envisas med att vara placerad på fel ställe. Om det inte blir kejsarsnitt kommer det säkert att bli efter den 28/7 eftersom förstföderskor tenderar att gå över tiden, så jag helgarderar mig och säger att någon gång i juli eller augusti ska vi förhoppningsvis bli föräldrar.

Vinter!

Nu börjar det äntligen kännas som vinter! Snön ligger flera centimeter djup utanför mitt fönster... tyvärr skulle det bli varmare till helgen igen, så man får väl passa på att njuta så länge det varar.

Trevlig helg!

Nyårslista!

Gott nytt år!


1) Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Besökte en annan världsdel, köpte lägenhet och blev 08



2) Höll du några av dina nyårslöften?

Tror inte att jag lovade något



3) Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Sara



4) Dog någon som stod dig nära?

Min farfar



5) Vilka länder besökte du?

USA



6) Är det något du saknar år 2007 som du vill ha år 2008?

Högre lön



7) Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?

Kommer sällan ihåg datum



8) Vad var din största framgång 2007?

Lägenheten är jag nog mest nöjd med just nu



9) Största misstaget?

Inga jättemisstag 2007 vad jag kommer ihåg...



10) Har du varit sjuk eller skadat dig?

Mer än vanligt faktiskt



11) Bästa köpet?

Lägenheten



12) Vad spenderade du mest pengar på?

Lägenheten igen...



13) Gjorde någonting dig riktigt glad?

Att A fick ett jobb som han trivs med



14) Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2007?

"Apologize", "Say it right", "A bay bay" (en låt vi hörde i USA som aldrig hittade till Sverige, konstigt nog...)



15) Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Både och antar jag



16) Vad önskar du att du gjort mer?

Varit ledig



17) Vad önskar du att du gjort mindre?

Oroat mig



18) Hur tillbringade du julen?

Med A's familj hos hans farmor och farfar i Södersvik



19) Blev du kär i år?

Är ständigt kär i A...



20) Hur många one night stands?

Inga alls



21) Favoritprogram på TV?

Las Vegas kanske? Kommer inte på något annat just nu... Jo, just det, Boston Tea Party var ju hur bra som helst!



22) Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?

Jag hatar inte någon alls



23) Bästa boken du läste i år?

Tror att det får bli den jag läser nu, "Ansiktet" av Dean R Koontz. Räknas det även om jag inte hann klart under 2007?



24) Största musikaliska upptäckten?

Timbaland, Daughtry


25) Något du önskade dig och fick?

Att A skulle få ett bättre jobb



26) Något du önskade dig men inte fick?

Ett Playstation 2...



27) Årets bästa film?

Tyvärr brukar jag glömma bort handlingen i filmer så fort jag sett dem om de inte är riktigt bra. "Death Proof" kanske, den kommer jag ihåg i alla fall...



28) Vad gjorde du på din födelsedag 2007?

Jobbade, åt pizza med A på kvällen



29) Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?

Mer pengar och ledighet



30) Hur skulle du beskriva din stil år 2007?

Slacker... tyvärr...



31) Vad fick dig att må bra?

A



32) Vilken kändis var du mest sugen på?

Eh, va? Är inte så sugen på någon kändis direkt...



33) Vem saknade du?

Gävlegänget efter flytten



34. De bästa nya människorna du träffade?

Inga direkt nya bekantskaper i år förutm några kollegor till A som jag knappt känner...

Cellförändringar

Idag fick jag samtalet jag har väntat på sedan undersökningen för två veckor sedan. Det visade sig att mina cellförändringar var allvarliga och jag måste opereras. Samtidigt som det känns jobbigt att veta att det är något som är fel på min kropp och att jag måste vänta på operation, är jag otroligt glad över att jag alltid ser till att gå på cellprovtagningarna som man blir kallad till vart tredje år, och tacksam över att det här har upptäckts i tid. Jag vet att även om mina förändringar är allvarliga tar det flera år att utveckla livmoderhalscancer, och förhoppningsvis hinner förändringarna inte förvärras så mycket innan jag ska opereras. Självklart känns det jättejobbigt, men samtidigt kan jag ju inte frångå min livsfilosofi att allting löser sig på ett eller annat sätt.

Ego-boost

Nu har jag äntligen insett vad man ska ha Facebook till. Snacka om ego-boost när man får en massa hälsningar på sin födelsedag från människor man inte träffat på årtionden!

Utredning - inget för känsliga

Idag har jag varit på utredning av mina cellförändringar. Inget trevligt alls måste jag säga... Utan att lämna ut för mycket detaljer kan jag säga att det känns som att någon har möblerat om hela mitt underliv. Började fundera på hur många instrument som egentligen skulle få plats inuti mig på samma gång. Så många så att det måste vara två personer för att kunna hålla dem allihop var det i alla fall. Väldigt obehaglig upplevelse. Fast man får väl försöka se det positivt, det är ju bra att utredningen görs så att man kan fortsätta med behandling om det behövs. Jag är glad att det är gjort i alla fall, och det är skönt att man inte behöver göra det så ofta.

Vem är din Idol?

Min idol var Daniel. Nu lägger jag ner idoltittandet för den här säsongen... VEM är det som vecka efter vecka ringer in och röstar på Andreas när han så uppenbart är ljusår från de andras talang? Ja, han sjunger jättebra, men han har lika mycket utstrålning som en vissen purjolök. Hade det bara handlat om sångrösten så absolut, han är en jättetalang. Men han kommer på sin höjd att få spela på Finlandsfärjorna när det här är över. Jag förstår inte!!! Och egentligen förstår jag inte varför jag blir så upprörd heller, det är samma sak varje säsong. Det är alltid någon halvmesyr som lyckas ta sig vidare på bekostnad av de riktiga talangerna. OK, i början hade jag också kunnat rösta på honom, men när de övriga som är kvar är potentiella världsstjärnor går det inte att försvara det längre. Seriöst skulle jag vilja veta hur folk tänker när de ringer in och röstar på honom.

Hur Stureplan är du?

Jag är det inte alls. I helgen bodde vi på hotell i Stockholm med Järngänget från Gävle, och på kvällen var vi ute och åt finmiddag på en italiensk restaurang. Jättegod mat, lite dyrt bara... Sen var det någon som kläckte idén att vi skulle gå på Spy Bar. Efter att ha betalt 140 kronor i inträde satt vi mest i var sin fåtölj och förundrades över vilka konstiga människor som var där. Nu är ju inte Spy Bar inne längre, så det var ju knappast det snobbigaste klientelet som var där, utan snarare wannabes som hoppades på att få se kändisar. Inte för att jag hade känt mig mer hemma med ett gäng snobbar, det hade nog varit ännu värre... Ja, ja, vi har i alla fall ätit god mat och druckit goda mojitos i helgen, så det var ganska trevligt ändå... Nu ska jag iväg på kurs och bo på hotell igen två nätter, hotellfrukostarna kommer nog att sätta sina spår...

Inspirerad av andra

Måste ju jag också lägga upp en favorit... jag antar att många sett den här, men jag tröttnar aldrig på den...

Utmaningen antagen!

Vi har köpt dator! Eller, rättare sagt, A har köpt dator, eftersom jag bara har 900 kronor kvar av lönen efter att ha betalt alla räkningar... Så nu kan jag surfa hemma igen och behöver inte springa till biblioteket så ofta. Och nu kan jag äntligen anta utmaningen (det här hade jag inte kunnat göra på biblioteket, för då hade de slängt ut mig):

Skriv ditt namn med lillfingret: charloyt (jag halkade lite)
Skriv ditt namn med pannan: fd 6yqw4olp956t65t
Skriv ditt namn med foten: ccccccchhhharlottg
Skriv ditt namn med näsan: charlott
Skriv ditt namn med handflatan: chazrlottg
Skriv ditt namn med läpparna: charlott
Skriv ditt namn med hakan: cxh
Tänk vad roligt man kan ha med ett tangentbord...

Man får tro på vad man vill...

...men jag vet i alla fall vad jag tror på. Sen får folk kalla mig flummig eller knäpp om de vill, men det är den jag är. Jag tror inte på kristendomens gud eller himmel och helvete, men jag är övertygad om att det finns något efter döden. Jag skulle bli väldigt förvånad om det bara blir svart... I helgen har jag varit på lite "hokuspokus" som min kollega uttrycker det. Hennes bror är med i ett program som heter "Akademien till det okända", och hon hade bjudit hem honom och ett gäng tjejer på jobbet som alla är mer eller mindre intresserade av såna här saker. För att göra en lång historia kort har han en förmåga att "länka" mellan de som gått vidare och de som finns kvar i det här världen (som sagt, man får tro vad man vill). I alla fall satt vi i en liten grupp och han länkade till oss alla. Tyvärr var det ingen som ville prata med mig från början, så han fick kämpa lite för det... ;) I alla fall, allt som han sa till de andra stämde (och det var väldigt specifika saker, självmord, utseende på personer och såna saker), och när han kom till mig sa han "Men din mormor lever ju?!?" (vilket han inte visste). "Ja, det gör hon", säger jag. I alla fall kom han fram till att det var en generation längre bak, alltså min mormors mor (än en gång, tro vad ni vill). Han berättade en massa saker som stämde, och sedan sa han att jag har en bror, som jag inte har lika bra kontakt med som jag haft tidigare, och det tyckte hon inte om. Vilket stämmer precis.

För mig känns det bara skönt att få en bekräftelse på det jag tror på, men jag vet att de flesta skulle se det som flummigt och konstigt. En av tjejerna som var med var väldigt skeptisk i början, men när vi åkte hem var hon helt övertygad. Och vad är det egentligen som gör det här konstigare än en tro på kristendomen eller någon annan religion?

Den senaste veckan...

Snabb uppdatering om vad som hänt den senaste tiden:

• Börjat fundera på om det kan vara så att en kompis ska ha barn kanske? Jag hade ju rätt förra gången, så det kanske är så igen...
• Varit nere i Skåne på farfars begravning, flög Dash-plan ner (satt precis vid landningsstället så att jag såg att det verkligen fungerade)
• Haft magsjuka och gått ner tre kilo på 1½ dygn - inget att rekommendera
• Fått besked om att jag har cellförändringar i livmodern - känns lite läskigt. Ska gå på utredning i november.
• Discobowlat i Upplands Väsby. Har aldrig gjort ett så dåligt resultat i bowling förut, sämst av alla...
• Långpromenad i Stockholm i lördags och långpromenad i Väsby i söndags.

Vaaarmt

Håller på att dö av värmeslag idag. Antingen har de slagit på värmeanläggningen på jobbet på max, eller så har jag kommit i klimakteriet. Mmm, jag har en tjocktröja på mig, men den som jag har under är hudfärgad eftersom den som jag har över är vit och genomskinlig, så om jag tar av mig tjocktröjan ser det ut som att jag är naken på överkroppen... Jaja, vill man vara fin får man lida pin... jag får väl sitta här och svettas... Tjocktröja säger man inte i Skåne förresten, jag tror att jag håller på att sakta men säkert omvandlas till 08/norrlänning. Man lär ju göra det, som gävleborna säger...

Kanelbulledagar och andra dagar

Idag är det kanelbullens dag. Det ska jag fira genom att äta langos på Rimbo marknad i kväll. En annan rolig dag är den 17/9. Då firade A och jag fem år tillsammans. Vet ni vad det var för dag då? Klamydiadagen. Hur kan man utse en dag till Klamydiadagen? Kul för alla som har något att fira då. Fast det kunde ju varit värre. Man kunde ju ha fyllt år på Klamydiadagen. Nu fyller jag ju år på Finlands självständighetsdag och den tyska tomtens namnsdag i stället, det känns bättre. Men i framtiden kommer vi alltid att förknippa våra årsdagar med klamydia alltså. Kanske borde överväga att fira dagen vi träffades första gången i stället för dagen vi blev tillsammans. Men då utser någon säkert den dagen till Herpesdagen. Varför kunde vi inte ha träffats på kanelbullens dag i stället? Jag menar, nu är ju den här dagen upptagen av kanelbullar, så det lär ju inte vara någon som kommer och utser den till en könssjukdomsdag.

Att få sova...

... är en bok/pjäs av Samuel Beckett (tror jag) som handlar om en mamma till ett litet barn, som aldrig får sova, eftersom barnet är vaket och gråter så mycket på nätterna. När jag gick på gymnasiet och praktiserade på Scenografihögskolan i Skellefteå fick jag vara med i en filmatisering av boken, där jag som statist i en "drömsekvens" fick lägga mig för att sova i snön. Ganska kallt, eftersom vi inte hade några varma kläder på oss, och det här var i november.

I alla fall, det jag skulle komma till är att jag de senaste två veckorna inte sovit en hel natt utan att vakna ett antal gånger. Jag har såna här perioder ibland, men jag har nog aldrig varit vaken så mycket på nätterna som jag varit den senaste tiden (förutom när jag jobbade skift då...). Än så länge har det inte påverkat mig särskilt mycket, konstigt nog är jag inte särskilt trött, men det blir nog jobbigt i längden. Och då börjar man ju fundera lite på hur det måste vara för L till exempel, som efter att hon fick sin dotter i december knappt sovit några hela nätter alls. Samtidigt som jag är väldigt imponerad av henne undrar jag hur jag själv skulle klara av att aldrig få sova ut. Med tanke på hur mycket jag älskar att sova skulle det nog bli ganska jobbigt...

Farfar

Igår dog min farfar. Han var en gammal man, så det borde inte komma som någon chock egentligen. Men han fick vara så frisk och klar hela vägen till slutet, så att jag trodde inte att det skulle komma så snart och gå så fort.

Mina starkaste minnen av honom är att han var så snäll, jag har aldrig hört honom tala illa om någon. När jag kom och hälsade på under somrarna när jag var yngre brukade han göra en jordgubbstårta, för det visste han att jag älskade. Han förevigade också alla tillfällen med kamera, och när jag fyllde arton fick jag två fotoalbum där han sorterat bilderna i kronologisk ordning från att jag var liten tills jag var tonåring. När jag träffade honom senast, i julas, kände jag på mig att det var sista gången vi skulle ses. Jag kommer alltid att bära med mig bilderna av hur han stod på trappan och vinkade när vi åkte, vilket han alltid gjorde.

Generöst!

Häromdagen fick jag ett brev med ett erbjudande från Telenor. Eftersom jag är en så lojal kund hade de ett fantastiskt erbjudande till mig. Antingen kunde jag välja att få en ny mobiltelefon, eller så skulle de slopa min månadsavgift på 99:- (som jag idag får ringa för). Eftersom jag ringer för mer än 99:- i månaden tänkte jag att det var ett bra tillfälle att få en ny mobil (även om jag är nöjd med den jag har idag).

Så jag ringde till Telenor för att kolla vilka telefoner det gällde. "Ehh, ja, du kan ju titta på hemsidan, det är de som inte kostar något", blev svaret. På hemsidan har de en mobil som är gratis, med samma abonnemang som jag har idag. Jag får alltså precis samma sak om jag startar ett nytt abonnemang. Tänk vad generösa Telenor är mot sina lojala kunder! Nu har jag bestämt mig för att inte vara så lojal längre utan byta operatör så fort min bindningstid går ut om två månader.

Laocoon & Heaven Is Yours

Zakko (inte hunden alltså, utan hemvändarn) skrev i sin blogg om varför hon valt just det smeknamnet (det visste jag iofs innan, eftersom jag träffat hunden ;)).

Varför har jag valt ett konstigt namn som ingen vet hur det uttalas? Ehh, jo, så här är det. Sedan jag var 13 har jag lyssnat på R.E.M., och under en pinsam period av mitt liv kunde det väl närmast beskrivas som en idolhysteri... I alla fall sjunger Michael Stipe i en låt om "Laocoon and his two sons", som jag inte hade en aning om vem det var. Blev lite nyfiken och kollade upp det, och kom fram till följande: Laocoon var en Trojansk präst som trotsade Poseidon/Apollo genom att gifta sig och få två söner. Han försökte varna Trojanerna för att ta in den berömda hästen, och som straff såg Poseidon till att ormar reste sig ur havet och dränkte Laocoon och hans söner. Det är väl inte själva historien som gjort att jag valt namnet egentligen, utan mer vad namnet betyder för mig, på en helt annan nivå. Namnet Laocoon påminner mig om att det krävs ett intresse för att lära sig något, och om man vill lära sig något eller lära ut något gäller det att hitta ett sätt som väcker intresse, och metoden kan vara olika från person till person. Sedan tycker jag att det är ett fint namn...

Heaven Is Yours kommer naturligtvis också från en R.E.M.-text; "Heaven is yours where I am", men det har jag valt för att jag tycker att det är ett så bra budskap. Det vi vill ha finns precis där vi befinner oss, var vi än befinner oss, det gäller bara att se det. Vi kan påverka vår situation, det är upp till oss själva. På något sätt handlar det om en positiv inställning och att inte se sig själv som ett offer.