Mer kärlek!

Jag lagar mat och Leona sitter vid köksbordet och ritar.
Jag: "Vad fint du ritar, vad är det för något?"
Leona: "Det är Kärlekens Tunga!"

Kanske borde börja sjunga lite mer barnvisor här hemma i stället för att lyssna så mycket på radio...

Kärlek

Leona: Pappa, tycker du om mig?
A: Ja...?
Leona: Men mamma ÄLSKAR mig.

Leona kryper upp i vår säng klockan sex på morgonen och ser att Elliot ligger och sover bredvid mig.
Leona: Mamma, jag älskar Elliot.

Vi kommer till dagis och Leonas bästa kompis Moa väntar på henne. När hon får syn på Leona skiner hon upp och säger till mig: "Vet du, jag tycker om Leona."

Dagens "ehhh...va?"

Leona: På torsdag kanske morfar Olle (A's morfar) blir en robot.
Jag: Jaha...?
Leona: Ja. Eller på måndag.

Lillebror - min egen lille Baloo

Eftersom jag tidigare i veckan ägnat ett helt inlägg åt storasyster kommer här ett till lillebror också. Det finns underbara, fantastiskt snälla och nöjda barn. Och så finns det Elliot. Min lille Baloo... Alltid nöjd och glad, bara man har mat i magen och inte är övertrött. Idag har jag städat hela huset under tiden som han nöjt satt och lekte med en traktor. Han blir överlycklig när man pratar med honom, älskar att få uppmärksamhet, men är inte beroende av den på samma sätt som storasyster. Kan sitta och leka själv länge, om man bara sätter sig och pratar eller leker med honom en stund då och då. Han är inte lika "tidig" och har inte samma "driv" som storasyster, men är i stället totalt nöjd med livet. När han i helgen upptäckte att han kunde förflytta sig bakåt tyckte han att det var hur kul som helst, till skillnad från storasyster, som efter nya lärdomar är på språng direkt, vill ta sig vidare och lära sig nytt, aldrig stannar upp och är nöjd. Det är otroligt hur olika syskon kan vara! Och det är fantastiskt hur man kan älska dem båda två lika mycket, fast på helt olika sätt.

20110117029.MP4

Han förflyttar sig bakåt i alla fall...

20110117030.MP4

Älsklingar

Separationsångest

Efter en härligt lång julledighet var det i tisdags dags för Leona att börja på dagis igen. Hon ska nu gå med de lite större barnen, på en annan avdelning. Julledigheten har för Leonas del bland annat inneburit:

• premiärtur på skridskor (jätteroligt, kunde stå själv och ville inte sluta åka)
• en tur till Fyrishov (åkte stor vattenrutschbana med mamma/pappa och "simmade" själv med platta och flytdyna, jättekul!)
• snowracer i Nyponbacken (inte så kul till en början, men sedan gick det bra)
• Mys med mamma, pappa, Elliot, farmor, farfar och tre farbröder.

Det känns som att den här ledigheten tillsammans med familjen var precis vad Leona behövde just nu, för hon har tuffat till sig ordentligt. Här hemma, med familjen, har det aldrig varit några problem, men mot människor hon inte känner har hon alltid varit avvaktande, och hon har alltid varit ledsen när vi lämnat på dagis, även om det gått över på några minuter. Därför var jag lite orolig när hon skulle lämnas i tisdags efter så lång ledighet, men det hade jag inte behövt vara. Inga problem att lämna, och hon ville inte gå hem när jag kom för att hämta henne... Det känns som att de här barnen är lite mer på hennes "nivå", de leker och har roligt. Leona berättar gärna om vad hon gjort under dagen och det är så roligt att höra. Hon är otroligt uppmärksam och lägger märke till allt. Ett exempel är när vi var och handlade för ett par månader sedan. Vi är inne i mejeriavdelningen och Leona pekar på en laktosfri mjölk och säger "Sådan mjölk får Hampus på dagis". Ett par dagar senare träffar jag Hampus mamma och hon berättar att Hampus är laktosintolerant. Hon berättar också vad de andra barnen gör på dagis, om någon varit ledsen eller gjort något annorlunda. Hon är kort sagt väldigt harmonisk just nu för att vara Leona, och utbrotten som tidigare kunnat komma tjugo gånger om dagen kanske kommer tre-fyra gånger i stället. Så nu är det inte Leona som har separationsångest för att hon ska till dagis, det är jag, min lilla tjej börjar bli så stor... I natt drömde jag att A, Leona och jag skulle gå på marknad i min gamla hemstad, och vi lät Leona gå själv åt ett håll medans vi gick åt ett annat håll. Det var hur mycket folk som helst, och efter ett tag tyckte jag att det kanske inte var så smart att låta Leona gå själv, men då kunde vi inte hitta henne... I morse fick jag gosa lite extra med henne när hon kommit över till vår säng, och nu ska jag gå och hämta henne på dagis och se vilket humör hon är på. En sak är i alla fall säker, oavsett humör älskar jag min stora tjej så otroligt mycket (och lillebror också förstås).

Syskonkärlek

Jag förstår inte varför vi skaffade syskonvagn...

Innan jag blev tvåbarnsförälder var jag inställd på att det skulle bli riktigt jobbigt. Leona skulle vara jättesvartsjuk och vilja lämna tillbaka bebisen, och bebisen skulle ha kolik, sova dåligt och vara väldigt krävande. Nu när Elliot blivit fem månader kan jag säga att än så länge har vi varken sett svartsjuka, kolik eller krävande bebis. Jag säger än så länge, för jag inser att det kommer perioder som är jobbigare. Det är i alla fall helt underbart att se stora duktiga Leona som tar hand om sin lillebror, kramar och pussar honom och kommer med leksaker till honom. Lillebror å sin sida är fortfarande världens nöjdaste bebis som ser upp till sin storasyster väldigt mycket. Leona skiner verkligen upp när hon märker att hon kan få lillebror att skratta, och det märks att de verkligen tycker om varandra. När jag hade utvecklingssamtal på förskolan med Leona förra veckan påpekade en av pedagogerna det också, att Leona verkar tycka mycket om lillebror. Jag är så glad att deras relation har börjat så bra, och jag hoppas att de ska fortsätta att vara så nära varandra.

Matlagning med barn

Kycklingpaj

Tillagningstid: 2 dagar. Minst.
6 portioner

3 dl vetemjöl
125 smör
2-3 msk vatten

1 lök
400 g kycklingfilé
3 vitlöksklyftor
10 små tomater
2 tsk hackad färsk rosmarin
2 dl lagrad cheddar, riven
4 ägg
1 dl mjölk
2½ dl vispgrädde
1 tsk salt
1 krm svartpeppar
en hel del tålamod och positivt tänkande

Dag 1:
Mixa i ordning pajdegen. Inse att det tar för lång tid med två barn och ställ in den i kylen för att fortsätta senare under kvällen, vilket du inte hinner. Vänta till nästa dag, när storasyster är på dagis och du bara har ett barn att ta hand om, som dessutom brukar sova en del.

Dag 2:
1. Eftersom du har fem hela timmar på dig passar du på att uträtta lite ärenden innan du börjar med pajen. Lillebror sover snällt i babyskyddet, och vaknar lagom tills ni kommer hem. Ge honom mat innan du börjar med pajen.

2. Sätt ugnen på 200 grader.

3. Tryck ut pajdegen i formen, nagga botten med en gaffel och förgrädda i tio minuter.

4. Underhåll lillebror som ledsnat på babygymmet en stund.

5. Inse att det inte finns tillräckligt med lök hemma och försök att få den halva lilla löken att räcka till båda pajerna (dubbel sats) efter att du stekt den.

6. Mata lillebror.

7. Lägg löken i pajskalet.

8. Inse att tomaterna du köpt är för stora och för få, dela dem och lägg dem ovanpå löken i pajskalet.

9. Skär kycklingfilén i tärningar och stek samtidigt som du tröstar lillebror som är ledsen. Mata lillebror igen och försök få honom att sova eftersom han börjar bli trött. Lägg kyckligen i pajskalet.

10. Hacka den färska rosmarinen och strö över pajen, pressa vitlök över. Byt blöja på lillebror.

11. Riv osten och strö över pajen.

12. Vispa samman ägg, mjölk, grädde, salt och peppar. Inse att ett ägg är sönder och att du därmed inte kan göra en paj till (vilket du ändå inte hunnit med). Häll äggstanningen över pajen så att det nästan rinner över kanten. Byt blöja på lillebror som har bajsat.

13. Ställ in pajerna i nedre delen av ugnen, på vägen dit kan du passa på att spilla ut en del av äggstanningen på golvet. Försök få en övertrött lillebror att somna och inse att det inte kommer att hända.

14. Grädda pajen i 40 minuter, underhåll under tiden lillebror och försök hinna äta lite lunch. Ta ut pajen och gör rent långpannan som stod under, eftersom en stor del av äggstanningen flutit ut.

15. Storstäda köket som ser ut som om en tornado dragit fram, väck lillebror som precis somnat i babysittern och gå och hämta storasyster på dagis. Passa på att handla ingredienser till fler pajer när du ändå är ute.

Och så undrar folk vad man gör när man är mammaledig...

Sovdags

Världens mysigaste barn

Nej, OK, hon sover inte här. Men hon låg stilla ganska länge...

Leona skulle mysa i Elliots säng och råkade somna...

...och då passade Elliot på att somna i Leonas myshörna

Helt utslagen efter en intensiv konversation med kaninen

Sångstund igen

"...hjälp, ack hjälp, ack hjälp du mig
annars skjuter jag dig...
i jägarn"

"...tysta ljuset säger
tipp-tapp, tipp-tapp, tippetippetipptapp!"

Jordgubbe?

Leona får risifrutti till mellis, på förpackningen är det en bild av Peter "Foppa" Forsberg.

Jag: Vad är det för smak på risifruttin Leona?
Leona (tittar på förpackningen) : Jordgubbe.... (tittar lite till) ... och farbrorn!

Morgonens roligaste

Leona är tokförbannad, skriker, vrålar och gråter. Plötsligt får hon syn på sig själv i spegeln och börjar sjunga: "Dansa min docka, medan du är unger"... Och irritationen över en superarg tvååring rinner naturligtvis av mamma också. :)

Fler bilder!

Leona ska bli traktorförare när hon blir stor...

Tröttis

Gillar höns också... bonde kanske?

Så här glad blir man när man får gå och träna med mamma

Busunge

Flörtar med farmor

Mina Små Älsklingar... Ett uttryck som även Leona börjat använda om sig och sin bror... :)

"Gissa sången" med Leona

Ibland har man lite svårt att hålla sig för skratt...

inftel pindel klättra upp för trån
sen blev han jättesvettig

bästa lilla kråkan skulle ut och åka
till Åland

Elliots födelse

Så här gick det till när Elliot föddes, jag vill skriva ner det medans man fortfarande minns något av det...

Den 12/6 vaknar jag vid tretiden på natten av svaga värkar. Jag sover lite från och till några timmar, och är inte särskilt påverkad av smärta. Värkarna fortsätter att vara ganska svaga och oregelbundna under förmiddagen, men jag börjar ändå klocka dem för att se om det finns någon regelbundenhet i dem. Då börjar de plötsligt komma var tredje minut... Vi ringer till barnvakterna, A´s bror och farmor, som kommer ganska omgående. Vid lunchtid åker vi in till Karolinska för att undersöka om något är på gång, och precis som förra gången avtar värkarna lite när vi kommer in. Eftersom jag inte har särskilt ont tror jag inte att värkarbetet gett något resultat, men det visar sig att jag är öppen fyra cm. Vi passar på att gå en runda på sjukhusområdet och äter lite lunch, vi räknar med att inte få äta på ett tag framöver... Vid tretiden är vi tillbaka på förlossningen och jag är då öppen sex cm. Jag klarar mig utan smärtlindring till klockan fem ungefär, sedan vill jag ha lustgas. Strax innan sex tar barnmorskan hål på fosterhinnorna eftersom det inte händer något. En timme senare går Elliots hjärtljud ner till 50, och ligger där i fyra minuter. Jag blir riktigt rädd för att något ska gå fel, och en läkare rusar in och injicerar Bricanyl för att stoppa upp värkarbetet. Fosterljuden går upp igen, men det tar en stund för värkarna att komma igång igen efter Bricanylen. Vid halvåtta känner jag att jag vill ha ryggbedövning. Tyvärr är narkosläkaren upptagen, och kan inte komma förrän nästan en timme senare. När han kommer spritar han min rygg och börjar rita upp vart han ska sticka mig, och precis innan han ska sätta in sprutan måste han springa på ett larm. Han kommer tillbaka vid niotiden, men då känner jag själv att det är för sent för ryggbedövningen. Samtidigt som jag har krystvärkar håller man på med personalbyte eftersom det är mycket att göra på avdelningen, och folk springer ut och in ur rummet, och jag har ingen koll på vem någon är... Klockan 21:16 föds Elliot, och A utbrister "Det är en pojke!", vilket jag har lite svårt att tro på eftersom jag liksom de flesta andra har trott på en flicka.

Om jag ska jämföra den här förlossningen med den första, så var den här mycket lindrigare i början, men blev jobbigare mot slutet. Jag hade nog förväntat mig att det skulle gå lite fortare, men jag är väl en sådan människa som föder barn långsamt helt enkelt... Jag var mer nöjd med personalen och eftervården förra gången, men det kändes som att de hade mer att göra den här gången (förutom min uska som tydligen satt i personalrummet och kollade på fotbolls-VM hela tiden enligt A). Resultatet blev ju i alla fall helt fantastiskt och jag känner mig väldigt lyckligt lottad som har två friska, underbara barn.

Vårt liv i bilder

Tvååring och tvåmånaders

Oj vad tiden går fort! Elliot är snart två månader och Leona har hunnit fylla två år. De är verkligen totalt olika; Elliot är nöjd för det mesta, väldigt lugn. Leona är det full fart på, hon har precis börjat på dagis och verkar än så länge trivas bra. Elliot har precis börjat le, något han gör ofta, till skillnad från Leona när hon var liten, hon var mer svårflörtad... Häromdagen vände sig Elliot för första gången från mage till rygg, något som Leona var betydligt snabbare med. Jag tror över lag att Leona varit mycket snabbare i utvecklingen, hon var stark i nacken redan från början och fixerade blicken mycket tidigare än Elliot. Leona är fortfarande otroligt snäll och duktig som storasyster, än så länge har det inte varit några som helst problem. Visst kräver hon(och får) mer uppmärksamhet, men så länge hon är snäll mot Elliot är jag nöjd. Häromdagen under inskolningen på dagis gav hon en leksak till Elliot, som ett annat barn försökte ta. Vår älskade unge, som annars varit ganska blyg och knappt sagt ett ord på dagis, blev arg och sa "Nej, Elliot ska ha den!" samtidigt som hon tog tillbaka leksaken från det andra barnet. Hon har också flera gånger sagt "Jag tycker om dig Elliot", så man får väl hoppas att det håller i sig... Jag inser att det antagligen kommer att bli tuffare när Elliot blir så stor att han kan förflytta sig och sno Leonas leksaker.

Annars har vi haft ganska fullt upp med besök från släkt, renovering av Leonas sovrum, tvåårskalas och inskolning, och det är därför det inte blivit något bloggande den senaste tiden. Ska försöka hinna lägga upp lite bilder så att ni ser hur vi har det!

Tänk så mycket bättre det blir...

...när man låter en riktig fotograf göra jobbet...

Försök till familjebild...

Ni ser ju själva vem som är den mest fotogeniska i familjen och inser att man ska titta in i kameran...