Träningsinspiration

Jag älskar att träna, särskilt gruppträningspass. Men ibland är man inte motiverad att träna, det känns jobbigt och man känner sig inte i form alls. Idag har jag funderat på hur jag ska göra för att komma igång med löpträningen. Jag vill verkligen bli bra på att springa, jag vill tycka att det är roligt. Men jag har så svårt att komma dit. Jag känner mig tung, jag har dålig teknik och inget flås. Medans jag satt här och tyckte synd om mig själv surfade jag in på en gammal klasskompis blogg och såg på två filmer som hon hade delat idag. De ändrade helt min negativa attityd på tio minuter. Så om du har tio minuter över, titta på de här filmerna. Jag kan nästan garantera att de kommer att få dig på bra humör.

Födelsedagsfirande och vattkoppor

I veckan har vi firat A som fyllde år, mer firande blir det i morgon när släkten kommer på fika, eller kalas, som Leona säger. Hon säger också att pappa ska ha en fiskdamm. Vi får väl se hur det blir med det...

Leona och jag bakade tårta till pappa

Vi tror också att barnen har vattkoppor. Eller vi är ganska säkra på det. Eller kanske inte... De har prickar i ansiktet och lite överallt på kroppen, inte särskilt många, och det verkar inte klia så mycket, men de har haft prickarna hela veckan. Annars är de precis lika pigga som vanligt, Leona hade lite feber i slutet av förra veckan, och det brukar man tydligen få innan vattkopporna bryter ut. Vi hoppas på att det är vattkoppor, i så fall har vi klarat oss väldigt lindrigt undan. Och så hoppas vi på att det inte är så lindrigt att de får vattkopporna igen, för det kan man tydligen få om det inte är så mycket första gången...

Vår lilla konstnär

"Prinsessa" ritad 26/3

"Blixten Maskin" ;) Ritad till Elliot 26/3

En bra vecka!

Veckan började som sagt bra med träning på måndag morgon. Sedan har det fortsatt i samma stil med Core, Afro och Zumdi på tisdagen, Sh´bam i torsdags och idag var det dags för Team teach i 1½ timme, vilket innebar Spinning, Body Pump, Body Step, Body Combat och som avslutning Body Balance. Som väntat var jag helt slut efteråt. Det är inte många träningsveckor som ser ut så här, det här är nog första veckan i år som jag har tränat så mycket. Så otroligt kul och det ger så mycket energi! Önskar att jag kunde träna så här mycket alltid, men man får väl passa på när det funkar. Med två små barn är det inte alltid så lätt att få det att funka med träningen.

Veckan har i övrigt också varit bra, vi har haft en tvådagars-utbildning i ett nytt system på jobbet, och igår var A och jag i Globen och tittade på Top Gear Live. En rolig show som tyvärr var alldeles för kort. Leona och Elliot har sovit hos farmor och farfar i natt, och var på familjegympa med farmor i morse. Själv har jag lyckats sy nya gardiner till Leonas och Elliots sovrum i dag, bilder kommer när rummet är helt klart. Tyckte att det var dags att göra om lite...

Bra start på veckan!

Klockan ringde 0430 i morse. OK, det var väl inte så skönt kanske, men fortsättningen på dagen blev desto bättre. Väl framme på jobbet (klockan 0610) började jag dagen med ett träningspass. Vilken lyx att få träna på jobbet ibland! En kilometers rodd som uppvärmning följdes av styrketräning; rygg, axlar, biceps, triceps, mage och lår, avslutades med armhävningar och plankan. En riktig genomkörare med andra ord. Envis som jag är kan jag, trots att jag inte styrketränat på ett tag, inte ta mindre vikter eller köra färre repetitioner än senast, vilket antagligen innebär att jag kommer att ha grym träningsvärk i morgon. Men det är SÅ skönt att träna! Och träningen gör också att jag blir på mycket bättre humör, så att jag blir en bättre och gladare mamma. I morgon är det tisdag och dags för veckans heliga gruppträningspass. Tjoho!

Shopping med Leona

Igår var vi ute och gick en runda, och jag tänkte passa på att gå in i en affär för att se om de hade ett par byxor som jag ville ha, eftersom mina gamla i samma modell gått sönder på knäna (tydligen höll de inte för att leka med barn). Leona ville följa med mig in i affären, och A och Elliot väntade utanför.

L: Mamma, vad ska vi göra här inne?
Jag: Jag tänkte se om jag hittar ett par byxor som jag vill ha.
L: Men mamma, MÅSTE vi titta på byxor hela tiden? Jag ORKAR faktiskt inte det.

Och jag som trodde att jag inte brukade shoppa så mycket kläder...

Längre helger åt alla...

Jag älskar mitt jobb, och jag har världens bästa kollegor, men ibland är helgerna ändå alldeles för korta. Två dagar med fantastiskt vårvinterväder och världens bästa familj räcker liksom inte till ibland. I fredags firade vi barnens farmor som fyllt år, och Leona fick sova över hos farmor och farfar. Vilket var ganska lägligt, eftersom Elliot var en riktig nattsuddare och tyckte att det räckte med fyra timmars sömn. Oftast sover han faktiskt bra, så jag ska inte klaga. Igår åkte Leona skridskor med pappa och farbror Alex medans jag och barnens farfar satt och solade mot en husvägg och passade en sovande Elliot. Ganska behagligt med andra ord.

Idag har vi grillat korv i trädgården, varit ute på en långpromenad och matat änder, och sedan fikat hos farmor och farfar. Elliot passade på att för första gången hålla sig vaken hela dagen, vilket gjorde att det var ganska lätt att få honom att somna vid sjutiden. En riktigt lugn och skön helg med mycket utevistelse har vi haft med andra ord. Det är så skönt att båda barnen äntligen är friska efter en vinter med mycket förkylningar, kräksjuka och feber.

Back on track!

Eller kanske en tillfällig urspårning... Jo, det var väl typ ett halvår sedan senast, men nu har jag fått lite inspiration igen. Om inte annat för att det händer så mycket med barnens utveckling, så att jag vill skriva ner det för att inte glömma bort det. Leona är 3½ och beter sig precis som hon ska, som en liten tonåring. Mycket dramatiskt men också massvis av kärlek. Elliot då? Om tre månader blir han två år. Helt otroligt, vart tog tiden vägen? Han är bestämd, precis som storasyster, men mycket mer känslosam. Är han glad så är han GLAD och är han arg så är han ARG. Han pratar mer och mer, och blir överlycklig när vi förstår vad han menar. Han älskar förskolan och pedagogerna, men blir ändå fortfarande glad när man kommer för att hämta honom. Han klarar inte av att Leona kommer för nära, men så fort hon försvinner utom synhåll går han och ropar "noona, noona". Om man ger honom ett kex eller russin säger han direkt "noona", för då vill han få så att han kan ge henne också. Han är väldigt kramig och älskar att mysa, mycket mer "fysisk" än Leona, även om hon också tycker om att kramas. Leona uttrycker oftare sin kärlek i ord, och är duktig på att uttrycka sig verbalt. Hon är fortfarande mer tillbakadragen än Elliot, men hon har sina kompisar på förskolan och de verkar ha väldigt roligt ihop.

Dagen då Leona förvandlades till en killing...

Humlan

En humla ska ju egentligen inte kunna flyga, eftersom den är för tung för sina vingar. Men eftersom den inte vet om det, flyger den ändå. Elliot påminner lite om en humla i sin gång. Egentligen tror jag att det är för tidigt för honom att gå, för han har absolut ingen koll på vad han gör (men han tycker att det är roligt!). När Leona lärde sig gå vid tio månaders ålder hade hon tränat länge, länge på att hålla balansen när hon stod upp. Elliot kunde över huvud taget inte stå när han började gå vid ett års ålder. Nu springer han omkring för fullt, men har fortfarande inte någon bra balans, vilket gör att han ramlar. Ofta. Just nu har han ett blått öga, ett tejpat ögonbryn på det andra ögat, flera bulor i pannan, skrapsår på och under näsan. Om jag hade sett honom som utomstående hade jag trott att han blivit misshandlad. Jag börjar allvarligt fundera på att sätta på honom en hjälm innan han gör sig riktigt illa...

Midsommarmys

Vi firade en riktigt mysig, traditionell midsommar med lilla familjen. Åt egenodlad färskpotatis, gjorde midsommarkrans till Leona och dansade runt midsommarstången. Riktigt härligt! Igår passade vi på att åka till Åland (kom på när vi kom dit att det kanske inte var så smart att åka dit på en söndag eftersom det mesta var stängt). Vi spelade äventyrsgolf, åt glass och hade det trevligt. Och idag har vi tagit en promenad genom Norrtälje, haft picknick och lekt i parken. Det är underbart med semester!

Think outside the box!

Vi är på lekplatsen och Leona gungar i en däckgunga, hon sitter "på tvären" i stället för att sitta framåt.

L: "Titta pappa vad loligt jag gungar!"
A: "Roligt heter det Leona, kan du säga det?"
Leona blir tyst en stund.
L: "Titta pappa vad kul jag gungar!!!"

Läggdags!

Leona och jag är inne i badrummet för att Leona ska borsta tänderna.

Jag: "När vi har borstat dina tänder ska vi gå och kissa och sen gå och lägga oss."
Leona: "Men mamma, jag är inte sovnödig!!!"

Ettårsfirande

Födelsedagsbarnet äter jordgubbar och tårta

Lagom till ettårsdagen (eller till och med tre dagar innan) började Elliot gå! Från att inte ens ha kunnat stå utan stöd i början av veckan har han nu upptäckt att det är faktiskt roligt att gå. Och att klättra upp för trappor... Så nu är det fullt upp, tur att vi bor i en enplansvilla...

I söndags fyllde vår stora kille alltså ett helt år, vilket firades i vanlig ordning med tårta, fina presenter och kalas. Det känns som en klyscha, men tiden går verkligen alldeles för fort, jag kan inte förstå att det idag är ett helt år sedan vi kom hem från sjukhuset med Elliot.

Pappa hittade fina skor till storasyster och lillebror

Studentfirande har vi också hunnit med i helgen!

Födelsedagstårta!

Snabb-bloggning...

...innan Leona ska hämtas på dagis. Jag har insett att jag skriver ganska mycket om Leona, och kanske inte lika mycket om Elliot. Det här är Elliot just nu:

Går inte, kryper inte, hoppar fram på rumpan i stället. Riktigt snabbt!
Säger pappa, titta, där, och nu även mamma!
Pekar på allt i sin närhet
Har lärt sig att göra "raketen" (klappar händer, gungar från sida till sida och slänger upp händerna i luften)
Fick igår lära sig att kasta slängpussar
Blir helt galen när han inte får smaka av vår mat
Är ganska mammig just nu, fast pappa funkar också bra
Vinkar och säger "Ejå"

Och jag har varit ute och sprungit idag! A's mamma släpade med mig ut i spåret, och det var hur skönt som helst, fast väldigt jobbigt samtidigt. Gick ett varv med Elliot i vagnen efteråt, när Lotta sprang, och Elliot hejade på mig hela vägen genom att göra raketen. Känner att jag har ett stort stöd där! :)

I morgon åker Leona, Elliot och jag till Skåne över helgen.

Vår omtänksamma 2½-åring

Leona: Mamma, varför ligger Elliots napp på golvet? Den ska inte vara där.
Jag: Nej, han har nog tappat den där.
Leona: Kan du ta upp den mamma, så att inte Margita (A's morfars sambo) snubblar på den.

Sötis!

Jag älskar...

...att jag har två fantastiska, friska barn och en underbar sambo

...att jag har världens bästa familj, både nära och längre bort, som alltid finns där

...att jag är priviligerad nog att bo i mitt drömhus, i ett bra bostadsområde, med en mysig trädgård med precis lagom mycket arbete för att det ska kännas roligt

Tänk vad bra man kan ha det! Jag önskar att jag aldrig börjar ta det för givet utan att jag kommer att fortsätta uppskatta att jag har det så bra. Och jag önskar att jag får fortsätta ha det så bra. Jag älskar mitt liv helt enkelt, även om det är tungt och jobbigt ibland!

Snart blir hon tre år...

Och han blir snart ett...

Påsk!

Påskhelgen började ganska illa med en hel magsjuk familj. Till fredagen hade vi återhämtat oss, och det var dags för grillpremiär i finvädret. Hade en supermysig kväll med gitarrspel och allsång med familjen, och idag var det dags för påskmiddag hos a's farmor och farfar. Vi har också hunnit med en cykeltur till en 4-h-gård, vilket uppskattades av båda barnen. Leona har utnyttjat påskhelgen till max och ätit mängder av godis...

Leona Åberg

Leona är inne i en period där hon tycker väldigt mycket om Alfons Åberg, vilket jag uppskattar eftersom även jag gillar honom. Idag satt hon och "läste" för Elliot och blev arg på honom för att han höll på att leka med en massa andra saker och inte var tyst när hon läste... Hon snappar upp väldigt mycket av det man läser och kan citera mycket av det som står i böckerna, och använder också det språket i vardagen. Häromdagen var vi på väg till farmor och farfar när vi träffade en katt, och Leona säger att katten är "förfärligt ensam" (Alfons är "förfärligt törstig" i en av hennes böcker)... Likadant var det när vi gick hem från farmor, då var det en man som vi mötte som var "förfärligt ensam".

Elliot har varit sjuk en sväng igen i helgen med febertoppar på över 40 grader. Var hos läkare med honom idag, men det var troligtvis inte öronen den här gången. Hoppas på att det bara är en förkylning som går över snabbt. Idag har han varit lite piggare, och vi börjar känna igen vår glada kille.

Sjuk sjukvård

När det gäller min egen hälsa kanske jag inte är världens bästa på att stå på mig, men när det är mina barn som är sjuka är jag beredd att vara lite extra jobbig för att de ska få må bra. Så när Elliot inte fick i sig medicinen och bara kräktes, ringde jag till husläkarjouren, eftersom klockan var närmare fem och barnmottagningen hade stängt. Efter att ha stått i telefonkö en stund får jag prata med en väldigt otrevlig kvinna som inte alls har någon förståelse för vårt problem utan bara säger att Elliot måste få i sig medicinen, det är bara att försöka och försöka igen. Eftersom jag redan försökt med det mesta; mindre doser (hur mycket mindre de nu kan bli när man bara ska ha 1 ml i taget), blanda ut i annan mat (vilket han kände direkt och också kräktes av), ge något gott efteråt (med samma resultat), så hade vi inte så mycket medicin kvar, vilket jag påpekade. Det var bara att hämta ut mer, sa kvinnan då, det fanns inga andra alternativ, inga andra mediciner som man kunde få i stället. Jag bestämde mig i alla fall för att inte lyssna på henne och slutade försöka tvinga i medicinen. Eftersom Elliot precis varit magsjuk i nästan en vecka och är ganska liten redan från början, ville jag inte att han skulle behöva kräkas mer. I stället väntade jag till morgonen efter, och ringde barnmottagningen igen,och fick en ny tid samma dag. Och då var det helt plötsligt inga problem att byta medicinen mot en annan. Så nu börjar Elliot pigga på sig, och det är bara att hoppas på att han får vara frisk ett tag och återhämta sig nu. Självklart förstår jag att man helst väljer kåvepenin som ett första alternativ eftersom det är ett s.k. "smalt" preparat, men när det inte fungerar måste det väl ändå vara bättre att få en medicin som man får behålla i kroppen även om den har ett bredare spektra?