Försäkringskassan

Jag har aldrig tidigare haft problem med ersättning från försäkringskassan, trots att jag hört många i min omgivning som klagat... Både jag och A har fått våra ersättningar i tid, och rätt har det varit också. Idag fick jag dock mitt utbetalningsbesked för november. Ersättning för 21-29/10. Jaha, och sen då....? Ringde till försäkringskassan (som vanligt var det lååång kö, men nu har de börjat med att ringa upp en när det är ens tur, smidigt!), och de förklarar att jag inte får föräldrapenning eftersom jag är sjukskriven... Jag sjukskrev mig en dag, den 30/10, för att jag skulle opereras, och A skulle ta hand om Leona under tiden, och var alltså tvungen att ta föräldraledigt den dagen. När jag ringde och sjukskrev mig förklarade jag väldigt tydligt att det BARA gällde den dagen, men det gick tydligen inte in hos handläggaren. Frågade hur lång tid det skulle ta innan jag fick mina pengar, och nu skulle en annan handläggare titta på ärendet, så förhoppningsvis skulle jag få mina pengar nästa vecka. Perfekt planering med alla räkningar som ska betalas och namngivningsfest nästa helg... Som tur är har jag fått pengar av min pappa som en för tidig födelsedagspresent och present till Leona, så jag får väl leva på dem tills mina pengar kommer...

träningsinspiration

Om ni som jag har lite svårt med motivation till träningen kan ni ju alltid låta er inspireras av detta. Jag älskar galenskaparna!

http://www.youtube.com/watch?v=GIFJHYUrcfE&NR=1

Lista

Fick en lista från Sara som var lite rolig. Om du vill vara med svarar du i kommentaren och lägger in listan på din egen blogg!

1. Vem är du?
2. Är vi kompisar?
3. Hur och när träffades vi?
4. Tycker du om mej?
5. Skulle du kunna krama mig?
6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just det.
7. Beskriv mig med ett enda ord!
8. Vad var ditt första intryck av mig?
9. Är du fortfarande av samma åsikt?
10. Vad påminner dig om mig?
11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle det då vara?
12. Hur bra känner du mig?
13. När sågs vi senast?
14. Tänker du sätta den här listan i din egen blogg för att få veta vad jag tycker om dig?

Bilder

Pratade precis med pappa som efterlyste nya bilder på bloggen - här kommer några!

Vår glada tjej

Leona tränar nacken

Leona och pappa på dop

Leona inför Neonas dop

Jag - en patetisk bloggare?

Läste en insändare i DN häromdagen av en kvinna som förfasade sig över alla människor som bloggar. Det var egoistiskt och pinsamt att fläka ut sitt privatliv, och vem skulle egentligen vara intresserad av att läsa om det? Dessutom var hon övertygad om att alla som bloggar kommer att ångra att de skrivit om sina liv på internet, där det kan läsas av alla.

Personligen kan jag säga att jag är inte intresserad av att så många som möjligt ska läsa mina inlägg, jag skriver för min egen skull, och för mina släktingar och vänner som bor långt bort, som jag kanske inte har kontakt med så ofta. Jag skriver för att jag tycker om att skriva, och om någon är intresserad av att läsa om vad som händer i mitt liv är det självklart roligt, men det är inte mitt huvudsakliga mål med bloggandet. Och så hoppas och tror jag att det är för de flesta som fläker ut sina privatliv i bloggar på internet...

Lägesrapport

Tiden går så fort. Leona har hunnit bli tre månader, och det känns som att det händer något nytt varje dag. Häromdagen vände hon sig för första gången från rygg till mage! Sedan dess är det jätteroligt att vända på sig när man ligger i babygymmet, det är väl lagom hårt underlag... Igår vaccinerades hon, och då var det synd om henne. Efter vaccinationen sov hon över fem timmar, sedan var hon vaken en knapp timme och somnade igen. Efter tre timmar fick jag ge henne mat medans hon sov, innan vi skulle gå och lägga oss, och sedan fick jag ta upp henne efter sex timmar igen för att ge henne mat medans hon sov. Dålig aptit, illamående, och dessutom feber har hon fått efter vaccinationen. Hon börjar bli sig själv igen nu, och har skrattat flera gånger idag.

Ikväll åker vi till Östersund för att träffa vänner och vara med på Neonas dop, det ska bli riktigt roligt!

Min operation gick bra, men efteråt har det varit lite komplikationer, så jag fick åka tillbaka till sjukhuset igår. Nu hoppas jag att det ska bli bättre, har fått en ny tid på tisdag, men jag hoppas på att vara bra tills dess så att jag kan avboka den.

Trevlig helg!

Hemma igen

Efter en vecka i Skåne är vi tillbaka i Väsby igen. Leona har haft en händelserik vecka och sett många nya ansikten. Vi har haft det väldigt bra, men saknat pappa. När vi kom hem fick vi båda presenter av pappa, se bilder här nedanför!

Idag har Leona varit på öppna förskolan för första gången, och det var jätteroligt att se andra barn och vara med på sångstunden. Det märks att hon blir mer och mer medveten om sin omgivning, hon vet vad hon vill och visar både när hon är nöjd och när hon är missnöjd.

På torsdag ska jag opereras för mina cellförändringar, det känns lite läskigt, men samtidigt skönt att få det gjort.

Leona vägrar sova i sin vagn på morgonen och tar över mammas säng...

Försök till familjebild: Leona kräks på mormor Inger precis när morbror Peter tar bilden...

Nu gick det bättre. Fyra generationer samlade!

Leonas present från pappa; en Spöket Laban-mössa!

Mammas present från pappa; fina muggar!

Jag är beroende...

...av Leonas skratt. Ni som har barn vet hur det är när de börjar skratta på riktigt och man kan göra saker som man ser att de tycker är jätteroliga. Leona skrattar just nu mest när man hoppar med henne framför spegeln, särskilt roligt är det när pappa hoppar med. Annars verkar hon vara inne i en utvecklingsfas, för när hon är vaken vill hon vara med hela tiden, man får inte lägga henne ner, måste bära hela tiden, och gärna sjunga för henne. Det duger inte heller att sitta med henne i famnen, utan man måste vara uppe och gå hela tiden. Det känns som att Leona och jag kommer att få en spännande resa ner till Skåne med tåget i morgon... Men man får se det från den ljusa sidan, jag får både konditionsträning och styrketräning. Babybjörnen är ovärderlig just nu, så att man har händerna fria. Som sagt åker vi ner till Skåne i morgon och stannar i en vecka. Leona ska få träffa den del av familjen som hon inte har träffat förut, och det ska bli spännande att se hur hon reagerar, nu när hon börjar bli mer medveten om sin omgivning.

Konstiga människor

När man läser det här blir man ju bara förbannad. Ärligt talat, tjejen tycker inte att hon gjorde något fel när hon sträckte sig ner mellan passagerarsätet och passagerardörren i 80 km i timmen för att nå sin handväska som fallit ner. Hon tycker att det var hemskt att hon fick 2000 kronor i böter. Det var ju inte så mycket trafik och bra sikt... Jag tycker att det var en ganska mild påföljd. Nu är jag visserligen ganska kort, men om jag skulle göra samma sak skulle jag inte kunna se vägen samtidigt. Och det kan man ju tycka att det är en ganska väsentlig del i att köra bil. Det tråkiga med det här är ju att hon inte inser sitt misstag och skäms, utan går ut i kvällspressen och säger om böterna att "– Det är absurt. Jag skulle ha sagt att jag väjde för ett rådjur i stället." Konstigt att det sker bilolyckor.

Min mormor

Jag hade tänkt åka ner till Skåne den här veckan och bo hos mormor, men nu har hon blivit så dålig så att vi avvaktar tills nästa vecka för att se om hon mår bättre. Jag vill så gärna att hon ska få träffa Leona, och jag vet att mormor själv längtar efter att få träffa sitt barnbarnsbarn. Under min uppväxt har hon betytt enormt mycket för mig, vi har skrivit manus och satt upp teaterföreställningar (med morfar och mamma som publik...), jag har fått dreja och väva hos henne, och hon har ständigt något nytt kreativt projekt på gång. Hon är fantastisk med barn, kan jag säga av egen erfarenhet. Hon skaffade dator långt innan någon annan i min omgivning hade det, och har hållit i datorkurser för seniorer. Min mormor är en sådan person som alltid har hundra järn i elden, hon är en riktig konstnär och alltid kunskapstörstande. Hon är väldigt social och har fortfarande vänner kvar sedan hon gick i småskolan, som det hette på den tiden. Det senaste projektet är en kurs i latin, som jag hoppas att hon kommer att orka gå. Förhoppningsvis mår hon bättre nästa vecka, så att vi kan åka ner och träffa henne.

Lilla charmtrollet

Leona växer så det knakar... Var på tvåmånaderskontroll idag, och sköterskan var tvungen att mäta två gånger, för hon trodde att hon mätt fel, trodde inte att man kunde växa så mycket på en månad... Idag var det läkarbesök också, och det var inte alls roligt att ligga helt naken med en gubbe som petade överallt på en... Desto roligare var det att ligga i sängen och "prata" med mamma igår, se bara på bilderna... :) I helgen var vi uppe i Gävle och hälsade på gamla vänner, bland andra A & K och deras son Teo, som nu, fyra månader gammal, är lika stor som Leona var när hon föddes. Jag tyckte förstås att Leona var mycket större när hon föddes, för man kan ju inte växa så mycket på två månader... Eller?

Leona och pappa somnar i soffan efter en tuff dag på jobbet

Leona tränar

A hittade ett begagnat babygym på blocket, och i lördags tog vi en långpromenad till Rotebro och köpte det. Det blev riktigt uppskattat! Leona har legat och tittat på sig själv i spegeln och slagit på spöket Laban hur mycket som helst i helgen. Hon är helt fascinerad av speglar, vilket vi även märkt tidigare. Undrar om det kommer att bli en fåfäng liten tjej det här...

Annars har hon fortfarande ont i magen på kvällarna, men det har inte varit lika illa den senaste tiden. Däremot har hon i helgen varit vaken mycket på nätterna, vilket säkert beror på att hon sovit mer på dagarna. Men jag klagar absolut inte, första nattpasset har hon ändå sovit 4-5 timmar, så det är bra ändå.

Ovanliga amningsplatser

När man har ett hungrigt barn gör man vad som helst för att hon ska få mat. Här är min topp fem-lista över ovanliga amningsplatser:

5. På parkbänkar lite överallt
4. I baksätet på bilen ett antal gånger (när bilen står stilla givetvis)
3. På ett lågt staket
2. På ett elskåp

Och vinnaren är...

1. I Rustas visningsmöbler (jag frågade om det var OK först...)

En glad och ledsen tjej

Leonas första riktiga skratt kom i lördags, när hon fick prova på att ligga i mjukliften för första gången. Helt fantastiskt att se vår lilla tjej skratta, man blir helt tårögd... Tyvärr blev hon också ledsen samma kväll, det verkar som att hon har börjat få magknip på kvällarna igen. Tre kvällar i rad har hon haft riktigt ont och varit helt otröstlig. Nu har vi börjat med magdroppar och hoppas på att det hjälper. Har fått tips om att hon ska sitta upp när hon ammar också, för att inte svälja så mycket luft, så vi provar det med.

Världens bästa bebis

Vår hårdrockarbrud...

För er som inte träffat vårt lilla underverk kan jag berätta att hon självklart, precis som alla andras bebisar, är den smartaste och sötaste och bästa som finns (tröttnar man på att höra det eller?). Hon roar sig med att prova att ligga på mage och lyfta huvudet, och lyckades igår rulla över på sidan från magliggande (fast det var en arm i vägen som inte ville hänga med). I förrgår skrattade hon lite åt barnsköterskan på BVC, så att hon helt kom av sig i mätningen hon höll på med. Här kommer lite bilder på älsklingen så att ni kan se att hon är sötast i världen trots alla finnar hon fått den senaste veckan...

Förlossningsberättelse

Jag blir så irriterad... försökte lägga in en förlossningsberättelse på Familjeliv, men när jag skrivit färdigt och uppdaterade hade jag blivit utloggad, så allt jag hade skrivit försvann... Nu tänker jag skriva min förlossningsberättelse här i stället, så om det är någon som tycker att det är jobbigt med förlossningar får ni sluta läsa nu.

Fredagen den 1/8 -08 vaknade jag klockan 06.30 av att värkarna startade. De var regelbundna redan från början, med ca fem minuters mellanrum. Klockan sju vaknade A, och jag sa till honom att det hade startat. Vid tio-tiden ringde jag in till förlossningen för att förvarna om att jag kanske skulle komma in senare under dagen. De tyckte också att jag skulle avvakta, eftersom det alltid brukar ta tid för förstagångsföderskor. Dagen spenderade vi mest hemma, vi var ute och åt lunch och handlade lite saker som vi skulle ha med på sjukhuset, och A tyckte att det var den tråkigaste dagen i hans liv, eftersom vi inte kunde göra något. Han ville åka till stranden, men jag tyckte inte att det var någon bra idé... På kvällen såg vi på Kung Fu Panda, men jag minns tyvärr inte så mycket av filmen, eftersom värkarna blivit mer intensiva. Efter filmen sa jag till A att jag ville åka in till sjukhuset, och ringde till förlossningen, som också tyckte att vi kunde komma in. Vid 23-tiden kom vi in, och jag blev undersökt av en sköterska som konstaterade att jag var öppen tre cm och livmodertappen var utplånad. Jag slapp åka hem igen! Sköterskan frågade vad jag ville ha för smärtlindring, och jag sa att jag ville börja med lustgas och sedan eventuellt ta ryggbedövning. Jag fick lavemang och tog en dusch, och sedan fick vi komma in på förlossningsavdelningen. Efter en stund tycker jag att det är dags att börja med lustgasen, som fungerade riktigt bra. Visst gjorde det ändå fruktansvärt ont, men man blev i alla fall lite bedövad... Vid 02 tog barnmorskan hål på fosterhinnorna för att snabba på förloppet lite, men det kändes inte som att det hade så stor effekt. Jag funderade på när det var dags att säga till att jag ville ha ryggbedövning, men kände att jag nog skulle klara en stund till. Framåt morgonen började värkarna komma mer sällan, och värkstimulerande dropp sattes in. Sedan sa barnmorskan det jag hade fasat för; hon ville klippa mig för att jag inte skulle spricka för mycket... Jag kände i alla fall ingenting av klippet, men ljudet var desto värre... Strax innan nio började krystvärkarna komma igång ordentligt, och det är det värsta jag varit med om. Jag förstod inte alls hur jag skulle göra, och kände att jag började få panik efter varje värk, eftersom det gjorde så fruktansvärt ont. Nu fick jag inte heller någon lustgas längre, så jag hade ingen smärtlindring alls under utdrivningsskedet. Jag skulle hellre gå igenom öppningsskedet i ett dygn till än att ha krystvärkar i 40 minuter. Klockan 09.31 den 2/8 -08 föddes äntligen vår älskade Leona, och min första tanke när förlossningen var över var att det inte var så fruktansvärt som jag hade föreställt mig, och att jag definitivt kommer att vilja göra det igen, för resultatet kompenserar för all smärta.

Livet enligt Leona

Det har varit lite tyst på den här bloggen de senaste veckorna, vilket beror på att jag inte vill lämna vår lilla älskling några längre stunder, så medans hon sover har jag gjort annat (duschat, ätit och så vidare), och därmed har jag knappt startat datorn den senaste tiden...

Leona har hunnit med mycket under sina tre första veckor:

• Första konserten - en vecka gammal var hon på Winnerbäck. Och innan alla börjar förfasa sig över det kan jag tillägga att vi stod bakom en betongläktare för att hennes hörsel inte skulle skadas, och hon sov sig igenom konserten.
• Första bilträffen - Barkarby, en vecka gammal
• Första utlandsresan - Åland, 2½ vecka gammal

Annars äter och sover hon mest, hon har gått upp nästan ett kilo redan, så jag börjar misstänka att hon kommer att satsa på en karriär som kulstöterska eller sumobrottare. Det märks att hon är mycket mer "med" nu än tidigare, hon följer föremål med blicken och är väldigt stark.

Leona är här!

Nu är hon här, lilla Leona! Hon föddes i lördags, den 2/8, och är självklart världens finaste. Hennes tillvaro består just nu i att äta och sova, och det är ungefär det A och jag gör också... Uppdatering kommer snart!

Ingen bebis på g

Idag var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan, som konstaterade att hon trodde att bebisen skulle stanna inne i magen minst en vecka till... Den är fortfarande inte fixerad, men allt såg bra ut, och jag fick en ny tid på fredag nästa vecka. "Då kommer jag att kontakta KS för att få en tid för igångsättning den 12/8", sa hon. Jaha, det är väl bara att vänta då...

Jag har insett att min senaste kyss var: igår
Jag lyssnar på: A's DVD med muskelbilar i bakgrunden
Jag pratar: inte särskilt mycket
Jag tycker om: sommar och semester
Min bästa vän är: min älskling
Min första riktiga kyss: sanning eller konka...
Jag avskyr när folk frågar: har det hänt något än? (jag lovar att jag hör av mig när vi fått barn)
Kärlek (en) är: det bästa som finns
Jag kommer alltid att: vara klantig
Min telefon är: gammal men bra!
När jag vaknar på morgonen: är jag kissnödig
Innan jag lägger mig: går jag och kissar
Just nu tänker jag på: hur länge det kommer att dröja innan vår bebis är här
Bäbisar: skrämmande och fantastiska
Idag har jag: gått upp, kollat på nyhetsmorgon, ätit frukost, borstat tänderna, läst lite och bloggat
Ikväll ska jag: försöka hitta så mycket svalka som möjligt
Imorgon kommer jag: försöka hitta så mycket svalka som möjligt...
Jag vill verkligen: att allt ska gå bra med förlossningen och att det sätter igång snart