Mellandagspyssel

Så är vi tillbaka i Norrland igen efter en intensiv julhelg i Skåne. Har ätit mycket mat, besökt Tivolis julmarknad i Köpenhamn, träffat släkten och haft väldigt trevligt. Vet inte varför, men jag verkar bli mer och mer sentimental och känslig ju äldre jag blir, så det var väldigt jobbigt att säga hejdå och åka upp till Norrland. Hoppas på att få träffa alla snart igen.

A kom fram till att vi måste vara väldigt snälla eftersom det alltid är vi som får mest klappar, se bild... Dammsugaren som vi fick av mamma och bror fick inte plats på julklappsbordet.







A jobbar i mellandagarna, och jag borde väl ta tag i lite städning och sortering här hemma, men har inte riktigt orkat än... Ska göra det nu, passar på att lägga in en bild på vår fina soffa som vi fick av A's familj! Om någon vill ta över vår gamla soffa är det bara att säga till! :)






Att göra-lista:

Tvätta
Städa
Baka
Fixa lek till nyår (nästan klart så för er som inte svarat på frågorna än är det snart kört att vara med...)
Köpa nagellack till nyår
Gå till Stadium och föra över bonus från ett kvitto
Köpa strumpbyxor
Gå på systembolaget
Tvätta bilen


Dags att dra ner till tvättstugan!

Julia

För åtta år sedan mördades en tjej i min lilla hemstad, och efter det blev sig ingenting likt.

Efteråt gick vi omkring och var rädda under en lång tid, det var som att idyllen var förstörd. Hon var två år yngre än mig, vi hade gått på samma skola, och umgåtts med samma vänner. Även om vi inte direkt kände varandra bra hade vi träffats många gånger när vi var yngre, och jag vet att hon var en stark och ärlig tjej som stod för sina åsikter. Hon blev 18 år gammal.

Hon mördades för att hon hade sett något hon inte skulle se. Två killar, lika gamla som jag, som var ute på stöldturné blev upptäckta och slog ihjäl henne. Det finns inga ursäkter, ingenting som kan förlåta att man mördar en människa som inte har gjort något annat fel än att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. I våras greps de två männen, och jag trodde att sanningen äntligen skulle komma fram och de skulle straffas för vad de gjort.

Idag kom domen. Eftersom de skyller på varandra frikänns båda. Båda har erkänt att de befann sig på mordplatsen, men när det gäller mordet skyller de på varandra. Det mest tragiska är egentligen inte att de blev frikända, utan att mordet var så fruktansvärt onödigt. Hur kan man fortsätta att leva när man vet att man släckt en ung människas liv och förstört livet för en hel familj? Hur kan man vara så otroligt kallsinnig så att man fortsätter skylla på varandra när det är uppenbart att man är skyldig till något så vidrigt?

God jul!

I kväll åker vi till Norrtälje och sedan vidare ner till Skåne i morgon. Tänkte passa på att önska god jul och gott nytt år åt alla som vi inte kommer att träffa...

Kram!

Stora händelser

Ibland händer saker som är så stora att de är svåra att förstå. Saker som är så fruktansvärt hemska eller så fantastiskt underbara att de inte går att beskriva med ord. I min bekantskapskrets har både och hänt den senaste tiden. När saker som dessa händer vill man gärna hitta en förklaring till allt, en orsak till att saker händer eller en mening med allt. Jag satt på tåget på väg hem från jobbet häromdagen och lyssnade på en av mina favoritlåtar. Har alltid tyckt om texten, men just nu känns det som att dess innebörd blir än mer påtaglig (ni som känner mig vet att jag absolut inte är religiös, men något ska man ju tro på...).

lightning crashes, a new mother cries

her placenta falls to the floor

the angel opens her eyes

the confusion sets in

before the doctor can even close the door

lightning crashes, an old mother dies

her intentions fall to the floor

the angel closes her eyes

the confusion that was hers

belongs now to the baby down the hall

oh now feel it comin' back again

like a rollin' thunder chasing the wind

forces pullin' from the center of the earth again

I can feel it

lightning crashes, a new mother cries

this moment she's been waiting for

the angel opens her eyes

pale blue colored iris presents the circle

and puts the glory out to hide, hide

Tårtmonstret

Födelsedagar har det varit, två stycken. Och innan dess var det helg och A's familj var här och då blev det tårta som räckte till på måndagen och sen var det ju tårta hos Swamp i tisdags och hos oss igår. En halv tårta kvar som vi säkert kommer att smälla i oss ikväll. Mycket tårta blir det... Måste ju värma upp inför julhelgen. :)

Min födelsedag var jättebra med massvis med fina och genomtänkta presenter (fick en helt underbar DVD av A som han gjort själv, blev helt rörd och började gråta lite när jag såg den). Fina grattiskort fick jag också, tack så mycket L & M! Mamma ringde och sjöng på mitt mobilsvar och sen en gång till på kvällen och mormor ringde också och gratulerade, jag blir så glad...

Därför känner jag mig så otacksam när jag blir lite (bara lite, man vänjer sig) ledsen när några som betyder mycket inte hör av sig. Jag är verkligen jättetacksam över att jag har mina underbara vänner som kommer och fikar och min familj som bryr sig om mig, så det gör det hela mycket lättare. Tack för att ni finns, ni betyder allt för mig!

I helgen blir det födelsedagskalas tillsammans med Swamp, jag vet att jag varit lite tveksam men det blir nog bra ändå! Ska försöka förbereda lite mer avancerade snacks än chips åt de kräsna vännerna...

Puss och kram på er, tack för att ni tänker på mig!

Stabilt?

Jag fick ett mail med en sån där rolig lista från en kompis, där man skulle sätta ett kryss för saker man gjort. Tänk vad mycket man kan lära sig av dem. Skickade den vidare till några andra kompisar, och de två som svarade först kryssade båda för att de hade krockat med någon annans bil... jag vet ju vilka jag inte ska låna ut bilen till i framtiden i alla fall, tack för varningen!

Ikväll är det Idol-final! Heja Marcus!