Vårruset!

Igår var det då dags för vårruset igen. Jag var om möjligt ännu sämre tränad än förra året. Eftersom jag har varit förkyld har jag inte kunnat träna på nästan en månad, så i lördags var jag ute och skulle provspringa inför det stora eldprovet igår. Jag orkade ungefär två kilometer, sen fick jag gå hem. Därför var jag minst sagt lite orolig inför gårdagen... Innan jag blev sjuk hade jag som mål att springa under 30 minuter (man är väl ingen elitlöpare, förra året sprang jag på 33), men eftersom jag inte tränat ändrade jag målet till att vara nöjd med att över huvud taget ta mig runt utan att behöva gå... För att vara på den säkra sidan ställde jag mig lite längre bak i startfältet den här gången, förra året råkade jag springa lite för fort i början och var helt slut efter 200 meter... I alla fall ställde jag mig lite längre bak tillsammans med en kompis som också har varit sjuk och hade ungefär samma ambitioner som jag. I början kom vi ingenstans, vi fick gå i någon minut innan det lättade och man kunde börja kryssa mellan alla människor. Jag och Charlotte, som hon heter, blev av med varandra en liten stund, men vi hittade varandra igen och kunde springa tillsammans hela vägen. Och tur var väl det, ingen av oss hade orkat om vi varit tvungna att springa själva... Det gick i alla fall bra hela vägen fast att det var lite tungt ibland, och när vi närmade oss målet och fick syn på tidtagarklockan stod den på 29.45... Vi samlade alla krafter vi hade kvar och gjorde en rejäl spurt, Charlotte kom in på exakt 30 minuter och jag på 30.01. Så snabbt har jag nog aldrig sprungit... Jag var riktigt nöjd med att ha sprungit tre minuter fortare än förra året trots att jag var helt otränad, och cyklade hem till Andreas för att skryta om min fantastiska prestation. Han var dock inte lika imponerad, hans kommentar var "Men du kan ju inte springa fem kilometer på 30 minuter, det är ju jättelångsamt"... Ja, ja, jag är nöjd i alla fall!