Back on track!

Eller kanske en tillfällig urspårning... Jo, det var väl typ ett halvår sedan senast, men nu har jag fått lite inspiration igen. Om inte annat för att det händer så mycket med barnens utveckling, så att jag vill skriva ner det för att inte glömma bort det. Leona är 3½ och beter sig precis som hon ska, som en liten tonåring. Mycket dramatiskt men också massvis av kärlek. Elliot då? Om tre månader blir han två år. Helt otroligt, vart tog tiden vägen? Han är bestämd, precis som storasyster, men mycket mer känslosam. Är han glad så är han GLAD och är han arg så är han ARG. Han pratar mer och mer, och blir överlycklig när vi förstår vad han menar. Han älskar förskolan och pedagogerna, men blir ändå fortfarande glad när man kommer för att hämta honom. Han klarar inte av att Leona kommer för nära, men så fort hon försvinner utom synhåll går han och ropar "noona, noona". Om man ger honom ett kex eller russin säger han direkt "noona", för då vill han få så att han kan ge henne också. Han är väldigt kramig och älskar att mysa, mycket mer "fysisk" än Leona, även om hon också tycker om att kramas. Leona uttrycker oftare sin kärlek i ord, och är duktig på att uttrycka sig verbalt. Hon är fortfarande mer tillbakadragen än Elliot, men hon har sina kompisar på förskolan och de verkar ha väldigt roligt ihop.