Sjuk sjukvård

När det gäller min egen hälsa kanske jag inte är världens bästa på att stå på mig, men när det är mina barn som är sjuka är jag beredd att vara lite extra jobbig för att de ska få må bra. Så när Elliot inte fick i sig medicinen och bara kräktes, ringde jag till husläkarjouren, eftersom klockan var närmare fem och barnmottagningen hade stängt. Efter att ha stått i telefonkö en stund får jag prata med en väldigt otrevlig kvinna som inte alls har någon förståelse för vårt problem utan bara säger att Elliot måste få i sig medicinen, det är bara att försöka och försöka igen. Eftersom jag redan försökt med det mesta; mindre doser (hur mycket mindre de nu kan bli när man bara ska ha 1 ml i taget), blanda ut i annan mat (vilket han kände direkt och också kräktes av), ge något gott efteråt (med samma resultat), så hade vi inte så mycket medicin kvar, vilket jag påpekade. Det var bara att hämta ut mer, sa kvinnan då, det fanns inga andra alternativ, inga andra mediciner som man kunde få i stället. Jag bestämde mig i alla fall för att inte lyssna på henne och slutade försöka tvinga i medicinen. Eftersom Elliot precis varit magsjuk i nästan en vecka och är ganska liten redan från början, ville jag inte att han skulle behöva kräkas mer. I stället väntade jag till morgonen efter, och ringde barnmottagningen igen,och fick en ny tid samma dag. Och då var det helt plötsligt inga problem att byta medicinen mot en annan. Så nu börjar Elliot pigga på sig, och det är bara att hoppas på att han får vara frisk ett tag och återhämta sig nu. Självklart förstår jag att man helst väljer kåvepenin som ett första alternativ eftersom det är ett s.k. "smalt" preparat, men när det inte fungerar måste det väl ändå vara bättre att få en medicin som man får behålla i kroppen även om den har ett bredare spektra?